Stäng
blog-header
januari 19, 2017
Kawa Zolfagary, bloggare
Johan Rockström – en av flera ledande forskare som nu ifrågasätts av SD:are som "känner" att han har fel. Foto: Maja Suslin/TT

Det går inte att faktakolla medvetna lögner

När en politiker kommer med ett kontroversiellt påstående så är den naturliga processen i en demokrati att vi granskar och värderar detta.

Om det är sant, kan backas upp av studier och forskning eller konkreta exempel, bär det frukt och vinner mark hos människor. Är det däremot en lögn så läggs åsikten åt sidan och människor tror inte på det som sägs, för att det helt enkelt inte stämmer.

Så tror vi att det fungerar.

För den som följt politiken och framför allt högerpopulismens framfart genom världen så verkar det nästan som att jag beskriver en utopi. Demokratin, och de goda demokraterna, står nämligen handfallna inför lögnen som politiskt verktyg.

Sverigedemokraternas gruppledare, Mattias Karlsson, vill att brottslingars etnicitet ska kartläggas. En som tycker att det inte är en särskilt bra idé – och som också har stöd av väldigt mycket forskning och expertis är professorn i kriminologi, Jerzy Sarnecki. Dessa två fick möta varandra i en debatt på bästa sändningstid i TV-programmet Agenda. Från Karlsson kom beskrivningar av Sverige och brottslighet som härstammar från hans egna upplevelse och hans känslor, inget som backas upp av de studier och den statistik som finns i dag. Sarnecki gjorde sitt bästa för att bemöta felaktigheterna. Där borde väl frågan vara löst tänker man, en politiker med en uppenbar agenda tycker till om ett ämne han inte behärskar och en expert på området tillrättavisar honom. Sanningen vinner väl?

Svaret är tyvärr precis det motsatta.

Det största misstaget vi gör är att vi inte förstår att de som lägger fram en lögn som sanning är fullständigt ointresserade av allt vad bevis och forskning heter. För det som läggs fram behöver inte bevisas, det ska etableras. När sverigedemokrater och andra högerpopulister lägger fram sina påståenden om att vi flyktingar kostar si eller så mycket dyker det genast upp goda demokrater med siffror i högsta hugg som ”motbevisar” deras påståenden. Uppenbart är det, för den som följt debatten och opinionen, inte en effektiv metod. Dels handlar det om att så ett frö av tvivel, vilket de lyckas göra med stor framgång. Dels handlar det om att det inte är en sanning de lägger fram, det är en intention. När sverigedemokrater skyller alla möjliga dåligheter på invandrare och flyktingar så är det inte för att det är en sanning, utan för att de tänker göra det till en sanning. I deras samhälle går precis allt dåligt att lägga vid våra fötter, det är grundförutsättningen för att de ska få och behålla makten.

Mot en sådan strategi fungerar ingen faktakoll i världen. Hannah Arendt, som flydde Tyskland under nazismens framfart, skriver såhär i boken ”Totalitarismens ursprung”:

”The ideal subject of totalitarian rule is not the convinced Nazi or the convinced Communist, but people for whom the distinction between fact and fiction  (i.e., the reality of experience) and the distinction between true and false (i.e., the standards of thought) no longer exist.”

Det är precis där vi är i dag, ett samhälle där invånarna värderar expertis lika högt som ogrundat tyckande. Vad någon känner är sant bär lika mycket tyngd som vad någon kan bevisa är sant. I ett sådant klimat är det inte svårt att utnyttja systemet för att vinna röster, när man aldrig behöver stå till svars för det man påstår.

Om exemplet med debatten mellan Karlsson och Sarnecki är för diffust eller komplicerat kan denna metod kanske enklare förstås genom Sverigedemokraternas hållning till klimatförändringar.

För SD är ensamt parti i Sverige med att inte acceptera att människan har haft stor påverkan på jordens klimat, något som lett till och kommer leda till katastrofala följder. Därför vill Sverigedemokraterna skära ner i anslagen till SMHI, som de anser sprider en bild av klimatförändringar de inte tycker stämmer. Bland världens ledande forskare råder det nästintill enighet, med några enstaka undantag, om att vi människor ligger bakom klimatförändringarna.

I Sverige har Johan Rockström, professor i miljövetenskap, till och med varnat för att vi kommit till en punkt där vi kanske inte längre kan vända den negativa spiralen. Mot allt detta kommer inte Sverigedemokraterna med bevis eller fog för sina påståenden, de bara känner annorlunda.

Varje sådan känsla får stort utrymme i media och bärarna av känslorna får gott om utrymme att lägga fram ogrundade påståenden. Mothuggen spelar som tidigare visat ingen roll.

Nu är det där, ett frö av tvivel, en intention, som snart har blivit den rådande sanningen.

Om bloggen

Kawa Zolfagary är frilansskribent, författare och kommunikatör och skriver om samhällets stora konflikter på ett sätt alla kan förstå.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler