Stäng
blog-header
november 9, 2016
Kawa Zolfagary, bloggare

Black Mirror: Framtiden är nu och den är skitläskig

Varning, följande text innehåller beskrivningar av ett fåtal händelser i TV-serien Black Mirror.

När Politism ville ha en text om TV-fenomenet ”Black Mirror” slogs Fanna Ndow Norrby och Kawa Zolfagary om att få skriva. Det blev en kompromiss, ett samtal mellan de två om Black Mirror, framtiden och teknologin som eventuellt blir vår undergång.

Kawa: Hur skulle du beskriva Black Mirror?

Fanna: BM skulle jag beskriva som en dystopisk serie med avstamp i relationen mellan människa och teknologi på olika sätt. Det är det som förenar alla avsnitt, skulle jag säga.

Kawa: Ja exakt! Men vet du vad det känns som? Du vet när gamla gubbar gnäller på att unga stirrar ner i mobilen hela tiden? Tänk dig att den gamla gubben är sjukt insatt i modern teknologi och dessutom världens mest cyniska människa. Och att den gubben fick en TV-serie för att läxa upp oss alla om hur dumma vi är. Det är Black Mirror för mig.

Fanna: Hahahahahahha! Tycker du serien är gubbig? OMG att jag blivit lurad av en vit gubbe och hans verk. Som sågar hela min generation? Är det det du menar?

Kawa: Nä, den känns inte gubbig alls, men den BORDE vara det om du förstår vad jag menar. Jag tror att den kommer undan genom att vara så insatt som den är. På ett sätt ställer den sig på vår sida i stället. Jag menar, ta bara Nosedive, första avsnittet i säsong 3.

I avsnittet går alla runt och bedömer varandra med någon app, om du får höga betyg så behandlas du bättre, får du dåliga betyg kan du bli av med jobbet. Så alla går runt och är fejk hela tiden. Visst, det handlar om teknologi och ”gilla”-hets. Men lika mycket handlar det om att vi alla tvingas hålla uppe fasader för att passa in. Det finns en mall och de som faller utanför den, på grund av utseende eller för att de inte är tillräckligt positiva i sin attityd, blir sedda som mindre värda.

Fanna: Precis. Och vet du, kanske behövs en person från ”generationen innan sociala medie-hetsen” för att förmedla det? De har en inblick mer? Utifrån och tittar in. Eller tror du att denna serie hade kunnat göras av en låt säga 30-åring?

Kawa: Haha, ja kanske det. Charlie Brooker, som skrivit serien, bara råkar vara den första från den generationen som faktiskt satt sig in i ämnet istället för att bara klaga på kidsen. Hade en 30-åring gjort serien hade den innehållit fler explosioner.

Fanna: Precis!

Kawa: Var det något i serien som du kände var särskilt träffande för dig?

Fanna: För serien över lag känner jag episode 1 säsong 1.

Kawa: Du menar avsnittet där Englands premiärminister tvingas ha sex med en gris i livesänd TV?

Fanna: Precis. Vad heter det avsnittet, The national anthem. För det avsnittet känns som att det är FETT verkligt. Och Kawa jag undrar. HADE JAG KOLLAT?

Kawa: Du hade kollat. Vi hade alla kollat. Det är vad som är fel med dagens samhälle.

Fanna: FYFAN! Det är liksom det avsnittet som är mest vår tid. Det kan hända.

Kawa: Allt som krävs är att någon kidnappar en av våra prinsessor så kommer Löfven tvingas besöka en bondgård.

Fanna: Gud. Låt det inspirera alla amerikaner om Trump vinner typ (han vann efter att texten skrevs. /redaktionen). Är det något i serien som du kände ”Shit, det där är jag”?

Kawa: Nu kanske det låter extremt självgott men Waldo. Först tyckte jag avsnittet var lite trist men sen slog det rätt hårt mot mig. För jag tänkte att jag alldeles för ofta bara skämtar om andra som vill något i stället för att driva något själv. Har försökt ändra på det sen dess!

Fanna: Aaaah, wow! Waldo är det avsnittet som lämnat minst avtryck hos mig, berätta mer.

Kawa: Det var likadant för mig först! Men det är nog det avsnittet som också är minst fantastiskt så kanske därför jag kände att det kunde vara jag. För grejen är att exakt det som händer i det avsnittet har faktiskt hänt på riktigt. Det var nåt land där en sån animerad karaktär blev en stor spelare i landets politik, bara några år efter att Black Mirror hade handlat om just det.

Är inte Waldo väldigt lik Trump förresten?

Fanna: Jo, det är det. Måste kolla om Waldo asap. Men jag förstår verkligen hur du menar. Freaky ändå hur nära verkligheten det ligger. Tänker på White Bear också. När en kvinna jagas av ”galna mördare” och filmas av andra. Känns också som det skulle kunna ske.

Kawa: White Bear är nog det mest obehagliga avsnittet. Hela avsnittet är så vidrigt men när twisten kommer i slutet, då vill man bara ringa en förälder. Det där är ju också något som faktiskt är ett problem. Räddningstjänst som försöker hjälpa vid olyckor blockeras av personer som bara står där och filmar någon som gjort illa sig rejält.

Fanna: EXAKT! Varför filmar man egentligen? Man göttar sig i andras olycka och blir sensationslystna o tappar hela ”ingriparkänslan”. Man blir publik i sin egen verklighet. Fast man kan vara aktör.

Kawa: Vad tycker du var mest obehagligt i serien?

Fanna: Det obehagligaste det var att det fanns mycket i serien som jag kände att detta skulle kunna bli jag, mina vänner eller människor omkring mig om omständigheter var annorlunda.

Och det skrämmande med det ÄR ju att det ofta bara är små tekniska förändringar som skulle förändra allt. Och det sker ju hela tiden med teknologi. Jag tänker nu kanske främst på första avsnittet i tredje säsongen. Lätt! Där är vi nästan.

Även avsnittet som handlar om att allt spelas in genom en lins i ögat så man kan se tillbaka på händelser i sitt liv. Man kan analysera tillfällen man upplevt om och om igen. Alltså, vi har inte linsen i ögat. Men vi har alla sociala medier där saker spelas in hela tiden. Vi har alla ”digitala fotspår” vi lämnar efter oss hela tiden. Jag funderar väldigt mkt på sånt. Och tycker det är mkt obehagligt.

Kawa: Ja men precis! Kolla bara på The Entire History Of You, tredje avsnittet i första säsongen. Det handlar om att alltid ha massa minnen tillgängliga, som lagras någonstans i molnet. Så kan du spela upp dem när du vill. Är inte det här exakt vad till exempel Facebook och appar som Timehop gör? Framtiden är nu och den är skitläskig.

Fanna: Men avsnitt 2 i tredje säsongen om spelet va lätt läskigast.

Kawa: Jag ÄLSKADE det avsnittet. Det var som att det var skrivet bara för mig. Jag satt i soffan och skrek om Resident Evil och annat som avsnittet tydligt hämtat inspiration ifrån. Är det något i Black Mirrors bild av framtiden som du känner är rätt bra ändå?

Fanna: Här kommer världens mest oinspirerande svar. Nej.

Förutom att jag tror att framtiden kommer att vara än värre än vad BM visar. Alltså fattar egentligen inte vrf man inte eldar på ännu mer om det ändå är dystopi som gäller. Så känns det med nästan alla dystopiska grejer. Jag tror nämligen att framtiden är GROV. Men ok vet du. Nu kom jag en ”rätt bra grej”. Representation när det kommer till rasifiering iaf. Men varför skulle framtiden va inkluderande? Vi går ju åt andra hållet. Haha har du ett trevligare svar?

Kawa: Hah! Jag tänkte på att valuta i princip inte verkar existera i framtiden. Allt sköts digitalt, det är rätt nice. Annars håller jag med dig, framtiden är hemsk. Men vafan, vi har bra serier på netflix att underhålla oss med tills den kommer.

Fanna: That’s for sure! Har du några tips om man sett alla BM-avsnitt?

Kawa: Kolla upp Charlie Brookers tidigare verk, många av dem finns på Youtube. Sök på Screenwipe, Newswipe och Weekly Wipe. Spana in Adam Curtis också, en dokumentärskapare som jobbar lite med samma ämnen. Har du några tips?

Fanna: Hmm jag tänker på filmer jag tyckt om som In Time, Hunger games-filmerna, Cloud Atlas, the lobster och självklart alla Matrixfilmerna. Älskar allt som sätter det ”mänskliga” på prov. Her!

För er som inte hunnit se Black Mirror än så finns samtliga avsnitt på Netflix.

Om bloggen

Kawa Zolfagary är frilansskribent, författare och kommunikatör och skriver om samhällets stora konflikter på ett sätt alla kan förstå.

Sök på Politism.se