Stäng
blog-header
januari 9, 2017
Kawa Zolfagary, bloggare
Förslagen om att begränsa vinst i välfärden hade kunnat vara än mer radikala. Bort med vinstdriften helt. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Analys räcker inte – nu behöver vi radikala förslag

Förra årets politiska händelser gav mig en stark känsla av déjà vu, eller rättare sagt: jag fick den känslan av diskussionerna som kom efteråt.

De analyser och debatter som följt i Brexit och Donald Trumps spår påminner så starkt om hur det lät i Sverige efter valet 2010, då Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Faktum är att jag på många ställen ser exakt samma debatter och diskussioner dyka upp igen, sex år efter att jag hoppats de skulle vara avklarade.

Var det rasism som vann valet åt Trump, en så kallad ”hämnd för den vita mannen”? Var det kanske att Demokraterna inte lyckats påverka människors vardag och svara på de ökade klyftor som drabbar landets medelklass? Eller var det fejknyheter, Putin och rysk cyberkrigsföring som påverkade valets utgång till Trumps fördel?

Det känns alldeles för ofta som att vi är besatta av analys och debatt, snarare än praktik och åtgärd.

Självklart ska vi diskutera problem och granska dem för att kunna formulera bra svar på de problem som finns, men vi nöjer oss inte där. Om en analys kommer fram till att rasism påverkade valutgången ska det läggas på en ny debatt om vad rasism egentligen är. När den diskussionen gått fem varv är det dags för ”Är det klassförakt att se Trumps väljare som rasister?”. För att tillämpa detta på svensk debatt är det bara att byta ut Trump mot SD och du får vad som pågått här hemma de senaste sex eller sju åren.

Aldrig kommer vi till en slutpunkt och den viktigaste poängen: nämligen att ingen analys i världen spelar någon roll om det aldrig formuleras ett konkret alternativ.

Jag önskar att jag kunde skylla det här på borgerlig dominans över samhällsdebatt och ledarsidor men i ärlighetens namn är det här mest vänsterns fel. Vi är skotträdda och vågar knappt driva en egen politik, och när så inte är fallet är vi fullt upptagna med att göra evighetslång kritik av de egna leden. Och ja, jag förstår ironin i att jag skriver så här.

Ibland önskar jag att vi var mer som alliansen, när de först klev in och tog makten 2006. De struntade fullständigt i opinion och underlag, de drev benhård borgerlig politik, med skattesänkningar för de rika och utförsäljningar av det gemensamt ägda. Tror ni de brydde sig om att folket var rätt nöjda med att Apoteket och Bilprovningen ägdes av oss alla? Inte det minsta, de sålde ut rubbet ändå. Regeringen Reinfeldt, som nu av någon outgrundlig anledning ses som en humanitär stjärna, saboterade anställningstryggheten för vanligt folk, la ner Arbetslivsinstitutet som arbetade för att förbättra vår hälsa på jobbet och chockhöjde a-kassan, vilket ledde till de största tappen för svensk fackföreningsrörelse i modern historia. Ingenstans var de ängsliga, inte en sekund tvekades det. De var där för att driva borgerlig politik och det var precis vad de gjorde.

Den rödgröna regeringen och Vänsterpartiet har mycket svårare att få sin politik genom riksdagen, men har ändå alla möjligheter att gå hårt fram i budgetarna. Dessutom finns det ett värde i att ha radikala politiska förslag som angriper samhällsproblemen – även om en del av dem stoppas av oppositionen.

Därför bör man till exempel föreslå ett totalt vinststopp på rovkapitalismen i välfärden, inga svårbegripliga procent utan ett principiellt beslut om att våra skattepengar ska gå till välfärd och inget annat. Det är också dags att vi en gång för alla stoppar segregationsmaskinen som det fria skolvalet utgör. Ska den svenska skolan lyfta sig kommer vi bara lyckas med en statlig och likvärdig skola, för alla elever. Sist men inte minst behövs fler politiska projekt likt Ardalan Shekarabis kamp för bättre avtal vid offentliga upphandlingar. Det är konkret, arbetsplatsnära och visar vilken skillnad vänsterpolitik gör för alla som arbetar i Sverige.

Om bloggen

Kawa Zolfagary är frilansskribent, författare och kommunikatör och skriver om samhällets stora konflikter på ett sätt alla kan förstå.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler