Stäng
blog-header
februari 8, 2016
Kawa Zolfagary, bloggare
Liv som förlorats kommer aldrig tillbaka. Foto: Boris Grdanoski/AP/TT

All invandring är extrem

Ingen kan tvivla på att vi står inför en svår situation när det gäller flyktingmottagandet.

Det behövs mer resurser, bättre prioriteringar och en vågad politik för att kunna erbjuda en fristad för de som söker skydd hos oss. Samtidigt finns det personer som tänker tvärtom, i stället för att lösa problem till förmån för utsatta människor på flykt så vill man stänga gränserna eller kraftigt begränsa mottagandet.

Trots att pengar och fungerande modeller finns så ser vissa hellre att landet sluter sig och låtsas som att Syriens folk inte slaktas. Vissa går så långt att de köper Sverigedemokraternas problemformuleringar eftersom vi står inför en extrem situation. Men problemet är att all invandring är extrem för Sverigedemokraterna.

Hösten 2012 presenterade Sverigedemokraterna en skuggbudget där de kraftigt ville begränsa invandringen med så mycket som 90 procent. Detta var långt innan någon hade ett hum om hur flyktingströmmarna som skulle nå Sverige såg ut. För Sverigedemokraterna är nämligen all invandring alltid ett hot mot det etniskt homogena samhälle de vill bygga. Med enklare språk, så länge vi har invandring och personer med ”annan etnicitet” kommer till Sverige så är landet hotat enligt SD.

Om fred skulle uppnås i världen och varenda flykting som tvingas leva i exil skulle återvända till länderna de flytt ifrån så skulle det inte vara nog för Sverigedemokraterna. Även i den situationen skulle de vilja begränsa all migration in i landet, om inte stänga gränsen helt.

Jimmie Åkesson och andra ledande personer inom SD har direkt föreslagit ett stopp på all migration från allt ifrån muslimska till ”icke-västliga” länder. Det rör sig alltså inte om mängden vi tar emot, utan vilka vi tar emot. Ironiskt i sammanhanget är att många just nu är på flykt undan terrorsekten Daesh men skulle stoppas från tryggheten om SD fick bestämma, för att de flytt från muslimska länder.

Min familj, kurder och ateister på flykt undan en teokrati, skulle inte släppts in.

Det här är nog ingen nyhet för de flesta, vilken politik Sverigedemokraterna står för har diskuterats in absurdum. Det nya är att allt fler utanför deras egna skara väljer att anamma såväl sverigedemokratisk retorik som världsbild. Utmaningen vi står inför utmålas medvetet som oerhört mycket större än den faktiskt är, samtidigt som man inte gör vad som behövs för att möta den. Vi talar om andrum och flyktingpaus. Vi letar efter nya och ofarliga sätt att säga att vi helst av allt vill stänga in oss och låta dem dö utanför våra murar bäst de vill, bara vi inte störs.

När vi går med på den verklighetsbeskrivning som Sverigedemokraterna säljer så är det inte en tillfällig sak. När vi väl gått för långt, och rycker på axlarna åt vad som än drabbar flyktingarna, så kan vi inte vända tillbaka.

Situationen är extrem, men för vissa är den mer extrem än andra.

Om bloggen

Kawa Zolfagary är frilansskribent, författare och kommunikatör och skriver om samhällets stora konflikter på ett sätt alla kan förstå.

Sök på Politism.se