Stäng
blog-header
april 1, 2015
Nikita Feiz, Bloggare
Foto: Björn Larsson Ask / TT /

Hur tänker de på SVT egentligen?

I torsdags skulle SVTs nyhetsredaktion sända en rad artiklar och reportage på temat om bristen på mångfald i svenska bolagsstyrelser. I samband med de planerande sändningarna som skulle avslutas med en debatt i Aktuellt lanserade SVT hashtaggen #vitabolag. En kritikstorm mot granskningen bröt loss på bland annat twitter, en storm så stor att den fick SVT:s ansvarige utgivare Ulf Johansson att ställa in samtliga reportage.

Johansson förklarade beslutet med att säga att ”det blir en så pass känslig fråga när det handlar om mångfald och etnicitet. Så om vi ska lyfta den här frågan ska vi göra det på ett sätt så att det inte missförstås”.

Det intressanta med Johanssons uttalande är att när han för några år sedan valde att som ansvarig utgivare för Nerikes Allehanda publicera Lars Vilks karikatyrbild av profeten Muhammed som rondellhund så gjorde han en annan bedömning i frågan om ”känslighet”. Men när det handlar om att granska och kritisera svenska bolagsstyrelser och maktens vita korridorer gör han en bedömningen om att detta tydligen är mycket känsligare.

Varför begränsar sig SVT på grund av en kritik och ”känsliga frågor” i vissa fall, men inte andra? Om ansvariga utgivarna låter sig styras av kritik i stället för att fatta självständiga beslut innebär det att vi får en annan spelplan för journalistiken. En spelplan som styrs och bestäms av kritikerna, där konsekvensen blir en godtycklig nyhetsrapportering som vissa intressen lyckas påverka.

Det finns likheter mellan den här situationen och den som fick Alexandra Pascalidou att överväga att hoppa av som programledare för Ring P1 i början av veckan. Medan näthat bestående av rasistiska och sexistiska kommentarer fick Pascalidou att inte orka mer. Kritikerna har i Pascalidous fall endast bytts ut till näthatare men i båda fallen dikteras programutbud i public service plötsligt av yttre krafter. Den utvecklingen är ytterst skrämmande.

Ska medierna påverkas av vem som skriker högst, är det vad som ska få bestämma villkoren för alla andra?

Att en ansvarig utgivare lyssnar på kritik är bra, men om kritiker och näthatare börjar styra vad som publiceras är det ett demokratiskt problem, speciellt om den ansvarige utgivaren är mer mottaglig mot en sorts kritik – mot granskning av bolagsstyrelser – men inte mot kritik om att publicera karikatyrbilder.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se