Stäng
blog-header
december 5, 2014
Hanna Gustafsson, bloggare

Vi tänker på feministhatets offer

Den 6 december 1989 gick Marc Lepine in i ett klassrum i Montreals tekniska högskola École Polytechnique där nio kvinnor och femtio män, som alla studerade till ingenjörer, uppehöll sig. Väl inne i klassrummet separerade han kvinnorna och männen åt. Han beordrade männen att gå ut.

Han förklarade för de nio kvinnorna som var kvar att de var feminister, och att han slogs mot feminismen. Sedan sköt han dem.

Därefter gick han runt på skolan och sköt fler. När massakern var över hade 14 kvinnor dödats. Ytterligare 10 kvinnor, samt 4 män, var skadade. Allt som allt var det 28 personer och en hel nation som drabbades av hatet mot feminismen den dagen.

Lepine begick självmord efteråt och polisen hittade ett brev där han anger sitt hat mot feminismen som skäl till massakern. I brevet beskriver han sin ilska över hur feminismen vill behålla ”fördelar” för kvinnor (t.ex billigare bilförsäkring) samtidigt som de vill frånta männen deras fördelar och överta dem. Åsikter som sprids om feminismen även idag.

Vidare skriver han att feministerna vill sko sig på den kunskap som män ackumulerat under historien och att:

”De försöker alltid felrepresentera dem [män] så fort de kan. Härom dagen hörde jag att de hyllade de kanadensiska män och kvinnor som slogs vid fronten under världskrigen. Hur kan man förklara det då kvinnor inte fick vara vid frontlinjen???”

”They are so opportunistic they [do not] neglect to profit from the knowledge accumulated by men through the ages. They always try to misrepresent them every time they can. Thus, the other day, I heard they were honoring the Canadian men and women who fought at the frontline during the world wars. How can you explain [that since] women were not authorized to go to the frontline???” (länk)

Brevet innehöll även namnen på 19 kvinnor som han ville döda, bland annat Quebecs första kvinnliga brandman och polischef. Under listan skrev han hur det var hans brist på tid som tillät att ”dessa radikala feminister” klarade sig:

”[dessa kvinnor] nearly died today. The lack of time (because I started too late) has allowed these radical feminists to survive.”(länk)

Massakern väckte en diskussion om hatet mot kvinnor i Kanada. Marc Lepine hade själv inte kommit in på den tekniska högskolan och såg feminismen och kvinnors inträde på tidigare manliga områden som orsaken.

I augusti 2009 gick George Sodini till det gym han brukade träna på, klev in i en kvinnlig aerobicsklass, släckte ljuset i salen och sköt 12 kvinnor. Tre av dem dog.

George Sodini var en 48-årig man som hade en blogg där han skrev om sin sexuella frustration och sitt hat mot alla kvinnor som vägrade dejta honom. Han spenderade tid i den så kallade Pick Up Artist-sfären och var ett fan av Pick Up Artisten Don Steeles bok Date Young Women, For Men Over 35. (länk länk)

I maj 2014 gav sig 22-åriga Elliot Rodgers ut i sin bil och sköt mot folk vid universitet UCSB. Innan dess hade han knivhuggit sina tre rumskamrater till döds.

I en video samt i ett manifest han lämnade efter sig delger Elliot Rodgers världen sin syn på kvinnor. Han uttrycker sin avsky över att kvinnor väljer andra män framför honom trots att han enligt honom själv är ”den perfekta gentlemannen”. I sin youtube-video beskriver Rodgers i detalj hur han planerar att gå in i det studenthus där de snyggaste tjejerna bor, de som han åtrår och som har avvisat hans närmanden, och hur han ”tänker slakta varje bortskämd blond slampa jag ser.” (länk)

På antifeministiska internetforum skrev han om att omkullkasta ”det förtryckande feministiska systemet” och skapa en värld där kvinnor är rädda för män:

One day incels (män som lever i ofrivilligt celibat) will realize their true strength and numbers, and will overthrow this oppressive feminist system. Start envisioning a world where WOMEN FEAR YOU.” (länk)

Ändå var det få tidningar som nämnde det uppenbara ordet misogyni i samband med sin rapportering kring detta förplanerade massmord. Vi är väldigt snabba i samband andra terrorhandlingar att hitta minsta möjliga ideologiska eller kulturella koppling. Men inte här.

Och – eftersom antifeminism och rasism så ofta tycks hänga ihop – uttryckte Rodgers även rasistiska åsikter och ilska över att vita kvinnor valde svarta eller asiatiska män över honom (länk).

Sex personer dödades och 13 skadades denna dag i maj, på grund av en mans hat mot kvinnor.

Mitt i alla debatter om hen, genusdagis, kvotering och så vidare där feminism beskrivs som en ”manshatande våldsideologi” (trots att statistiken över män som dödats av den globala feministiska rörelsen talar ett litet annat språk) ska man också komma ihåg att kvinnohat och feministhat dödar. Det betyder naturligtvis inte att man inte ska kritisera feminismen. Men man kan gott ha det i åtanke när man vill prata mansslakt och våldsideologi.

Den 6 december är numera National Day of Rememberance and Action on Violence Against Women i Kanada. Hatet och våldet mot kvinnor uppmärksammas varje år denna dag. Det kommer flaggas på halv stång runt om i landet till minne av alla de kvinnor som mördats för att de vill välja sin egen utbildning, sin egen karriär, vilka de vill dejta, och hur de vill leva sina liv.

Kvinnorna som dog i massakern på École Polytechnique 1989:

Geneviève Bergeron (born 1968), civil engineering student
Hélène Colgan (born 1966), mechanical engineering student.
Nathalie Croteau (born 1966), mechanical engineering student.
Barbara Daigneault (born 1967) mechanical engineering student.
Anne-Marie Edward (born 1968), chemical engineering student.
Maud Haviernick (born 1960), materials engineering student.
Maryse Laganière (born 1964), budget clerk in the École Polytechnique’s finance department.
Maryse Leclair (born 1966), materials engineering student.
Anne-Marie Lemay (born 1967), mechanical engineering student.
Sonia Pelletier (born 1961), mechanical engineering student.
Michèle Richard (born 1968), materials engineering student.
Annie St-Arneault (born 1966), mechanical engineering student.
Annie Turcotte (born 1969), materials engineering student.
Barbara Klucznik-Widajewicz (born 1958), nursing student.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se