Stäng
blog-header
juni 13, 2014
Kawa Zolfagary, bloggare
Ett kollage bestående av några gånger då Markus Uvell kämpat för att släppa in SD i värmen. Foto: PRIVAT

Vem tjänar på att förneka rasism?

På DN Debatt skriver Carl Melin, opinionschef United Minds, och Markus Uvell, VD  Timbro, om vad de anser är ”Fem problematiska myter om den svenska väljaren”. När man kommit förbi den sedvanliga smygpropagandan för högerns skattesänkarpolitik så hittar man en punkt som jag skulle vilja diskutera. Under punkten ”Rasismmyten” så hittar man detta:

 Ett allt vanligare resonemang i svensk samhällsdebatt går ut på att vi skulle vara ett land med omfattande strukturell rasism och diskriminering av personer med utländsk bakgrund. Varje rasist är naturligtvis en för mycket, och visst förekommer diskriminering och fördomar även i Sverige. Men en lång rad studier visar att rasistiska föreställningar är ovanliga. Internationella jämförelser tyder på att Sverige är världens kanske minst rasistiska land.

Först och främst, det är väldigt få som identifierar sig själva som rasister. Det är en väldigt konstig tanke att tro att det enbart är hos de som kallar sig rasister som rasism finns. Men det som är mest upprörande är ändå att man försöker förneka att det finns en strukturell rasism som drabbar rasifierade*. Det är inte bara några ynka fördomar, det är en struktur som leder till att vi har hälften så stor chans att bli kallade på jobbinterjvuer, vi har svårare att hitta en bostad, vi möter en rad olika former av diskriminering på arbetsmarknaden. Menar artikelförfattarna att alla dessa saker bara är en slump? Att det bara rör sig om de där få rasisterna som vi råkar stöta på hela tiden? Det är en fullständigt befängd tanke. Rasism är en struktur som vi alla bär upp, precis som könsmaktsordningen. Det handlar inte om fördomar, det handlar om ett system.

De två sista meningarna i stycket är också intressanta. Först ett par hänvisningar till okända studier som hävdar att rasistiska föreställningar är ovanliga. En inte alltför galen gissning är att det rör sig om samma undersökningar där man ställer frågor om svenska folkets attityd gentemot migration. Vilket säger väldigt lite om rasism. Motstånd mot invandring är knappast det enda sättet rasism manifesteras på, man kan vara för öppna gränser och fortfarande vara till exempel antisemit.

Återigen undviker man att nämna vad det är för internationella studier det är man hänvisar till. Kanske är det Timbros egna? De lyckades bevisa att arbetsmarknadsdiskriminering inte existerar en gång. Nåja, de fick svar från 21 företagare som sa att de minsann inte diskriminerade och vips, alltså finns ingen diskriminering av utlandsfödda. Så ni får förlåta mig om jag inte litar på okända studier som Timbro hänvisar till.

Som bonus så slänger de två herrarna in klassikern ”Det finns de som har det värre!”. Det är aldrig någon som säger att vi inte ska klaga över skatter och liknande i Sverige för att det är värre i Nordkorea. Men det argumentet används konstant när det kommer till jämställdhet och rasism. Då ska vi vara nöjda för att det är värre i Irak. Hur är det ett argument att det finns de som har det värre? Om jag är hungrig så blir jag inte mättare av att någon är mer hungrig.

Hela texten från Carl Melin och Markus Uvell är ett enda långt försvar för status quo. Inget ska förändras, vi ska fortsätta som nu, sitt stilla i båten. Vi behöver inte mer jämlikhet, vi behöver inte mer feminism, vi behöver absolut inte mer antirasism. Var tyst, stör ej. För mig är det självklart varför två väldigt privilegierade överklassherrar skriver den texten. De har allt att vinna på att folk slutar vara kritiska och kräva ett mer rättvist samhälle. De som sitter på makten vill självklart inte bli ifrågasatta. I Uvells fall handlar det nog dessutom om att säkerställa en valseger för Alliansen. Något som ser rätt osannolikt ut ifall de inte får stöd från Sverigedemokraterna, därav alla artiklar han skrivit om hur SD bör släppas in.

Jag tror också att just punkten om rasism handlar om ens egen självbild. Genom att säga att rasism inte är en struktur utan något som är på individnivå och hos ett fåtal rasister så menas det att man själv går säker. Genom att säga att vi är bättre än andra länder så behöver man aldrig engagera sig för förbättring. Men låt mig säga er detta, Carl Melin och Markus Uvell, så länge vi har strukturer som förtrycker och diskriminerar så tänker vi aldrig vila, oavsett vem de drabbar. Så länge det finns de som sorterar bort oss på grund av våra namn, hotar oss på grund av våra ursprung, knivhugger oss på grund av vårt utseende, så kommer vi fortsätta kämpa. Högt uppe där ni sitter verkar ni inte se skiten som faller ner på oss under, så vi tänker fortsätta påminna er. Det finns de som tjänar på att förneka rasismen, vi ska se till att ni och alla andra vet vilka det är.

 

Ordlista:

*Rasifierad – Att vara rasifierad innebär att man fysiskt uppfattas som utlandsfödd och annat än svensk. Det är en person som blir utsatt för rasism på grund av namn eller etnicitet. Även religion bidrar, som till exempel för judar och muslimer. Det är ett bättre ord än icke-vit (som förhåller sig till vit som standard) och bättre än invandrare/utlandsfödd då många som är födda i Sverige också utsätts för samma rasism som de som migrerat hit.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se