Stäng
blog-header
september 20, 2012
Hanna Gustafsson, bloggare
Till sin första bok gjorde Pär Ström lappar för sina läsare att sätta upp

Vad Säger Jämställdismen Del 2

Till sin första bok gjorde Pär Ström lappar för sina läsare att sätta upp

Disclaimer: Pär Ström har all rätt att skriva det han tycker och att yttra det i alla sammanhang han vill. Osv osv.

Men ibland får man som feminist frågan varför vi är så arga på Pär Ström. Varför just han hela tiden utsätts för kritik när hans det enda hans rörelse, ”Jämställdismen”, vill är att män och kvinnor ska vara jämställda? Själv tror Ström att kritiken mot honom och hans rörelse beror på feministernas snedvridna verklighetsuppfattning och deras rädsla att förlora sin ställning. ”De är rädda nu! De är rädda för sanningen och rättvisan. De är rädda för könsneutral lagstiftning. De är rädda för att bli av med sina privilegier.

Enligt Ström är den feministiska kritiken märklig då det enda som jämställdismen står för är en äkta jämställdhet: ”Tänk att det ska vara så oerhört provocerande att kräva lika rättigheter och skyldigheter för könen” utropar Ström. ”För det är ju bara det jag gör. Det kallas jämställdhet, har jag hört.

Men är det verkligen bara det som gör att Jämställdismen så ofta blir attackerad, att de kräver lika rättigheter och skyldigheter? I ett försök att kasta lite ljus över det kan man titta på vad Jämställdismen faktiskt säger och vilket samhälle de jobbar för, och se om det finns något där som kan vara anledningen att Pär Ström och hans Jämställdism utsätts för så mycket kritik.

Vad Säger Jämställdismen Del 1: Våldtäkt

Vad Säger Jämställdismen Del 2: Könsrollerna

Könsrollerna

Så en kritik Jämställdismen ofta riktar mot feminismen är att den ständigt attackerar män och manlighet, men aldrig kvinnor och kvinnlighet.

Det som anses vara typiskt manligt hånas slentrianmässigt, medan det skulle anses vara höjden av sexism att håna det typiskt kvinnliga.” (länk)

(Visserligen anser Ström lite motsägelsefullt också att ”tjejer får hela tiden höra att traditionell kvinnlighet är något dåligt” och ”att män/killar är vinnare”. Men ok. (länk))

Det kan låta lite lustigt för om det är något feminismen anklagats för under historien så är det att den, iallafall enligt många antifeminister, attackerar och nedvärderar traditionell kvinnlighet, hemmafruar och mammarollen. Saken med Ströms analys av hur feminismen bemöter män respektive kvinnor på olika sätt, är dock att han själv tycks göra det han kritiserar delar av feminismen för.

När det rapporteras att unga pojkar är mindre benägna att meddela att de mår dåligt än unga tjejer, menar  Jämställdismen att den manliga könsrollen lär pojkar att ”bita ihop” och ”kämpa på” även när de mår dåligt (länk). Vilket ju är en väldigt rimlig analys (lite feministisk till och med) som anger könsrollerna som orsak till synliga beteendeskillnader mellan könen.

När Jämställdismen däremot analyserar rapporter om att unga flickor mår dåligt, är Pär Ströms analys att det är sannolikt att många unga tjejer fejkar och länkar till en ”studie” som säger att unga (inte specifikt flickor, det är Pär Ströms alldeles egna, helt obelagda, teori) ofta låtsas må dåligt (länk).

Han lägger till och med in en enkät i inlägget där läsarna kan svara på frågan ”Är det mest tjejer som fejkar att de mår dåligt? Ja/Nej.” Studien som länkas hade för övrigt redan då hade avslöjats som bluff av The Guardians Ben Goldacre, vilket kanske Ström hade sett om han gjort lite research (länk).

När det kom en rapport om att kvinnor har svårare att få arbetssjukdom klassade som det, föreslog Ström att istället för att utgå från diskriminering borde man undersöka om det kunde handla om att kvinnor helt enkelt oftare har otillräckliga skäl eller är svårare att diagnostisera. Vad som talar för teorin att kvinnor oftare har ”otillräckliga skäl” ansåg han är att det ingår i mäns könsroll att inte klaga. Vilket verkligen får en att undra hur Jämställdismen ser på de arbetssjukdomsansökande kvinnorna… (länk)

Förväntningar

Jämställdismen medger att det finns ”vissa förväntningar på att kvinnor ska tänka på sitt utseende.” Men man konstaterar också att kvinnors “väldiga sminkande och hårtvättande och shoppande och klänningsprovande och annan kroppsfixering” är en drivkraft som till en inte föraktlig del kommer “naturligt inifrån de själva” snarare än från yttre påtryckningar. (länk)

Ström också konstaterar att:

det kan ju inte vara så förtvivlat svårt att strunta i förväntningarna, om man nu är en karriärsugen kvinna. Mot bakgrund av det enorma övertag som kvinnor har på dejtingmarknaden måste de ju rimligtvis kunna få en livspartner även om de skär ned på tiden för skönhetsvård.” (länk)

Och angående att kvinnor stressar mer och tar mer ansvar runt julhelgen skriver Pär Ström ”Människan föddes inte till att stressa ihjäl sig i slutet av december varje år. Det är en mänsklig uppfinning. Ett frivilligt val. Låt bli att bygga upp ett sådant enormt berg av förväntningar! Ta det lugnt! Tagga ned!” (länk)

Och när en krönikör i Chalmers studenttidning anser att kvinnor som gnäller över orättvisor ska sluta och istället ”hävda sig på arbetsplatsen såväl som i hemmet” samt att det handlar om att ”ta ansvar för sig själv och sin egen position i samhället” håller Pär Ström helt med om detta: “Klokt skrivet. Jag har alltid ansett att starka kvinnor är en självklarhet.” (länk)

Jag har dock svårt att hitta någonstans där Pär Ström säger till män att sluta gnälla över förväntningar och könsorättvisor och börja “ta ansvar för sin egen position”, säg, i föräldrarollen.

Jämställdismen menar snarare att det många gånger är så att männen vill vara hemma, men ”blir utputtade” från hemmet av kvinnorna som inte vill dela med sig av föräldra-barn-gemenskapen. (länk)

De strukturella könsrollerna finns alltså på plats när det handlar om förväntningar på männen. När Aftonbladet skriver i en annan artikel om att män vill vara hemma med barnen men inte är det i samma utsträckning som kvinnor, anser Ström i vad som känns som en rimlig slutsats att detta ”visar med all önskvärd tydlighet på den uppoffring som ligger i den manliga könsrollen och det privilegium som ligger i den kvinnliga könsrollen.” (länk)

Män skulle vilja vara hemma med barnen men hindras enligt Jämställdismen av att det finns ”outtalade förväntningar på dem att bete sig som riktiga karlar” som ”till en inte oväsentlig del kommer från kvinnorna.” (länk)

”Det är inte så lätt för papporna/männen, eftersom de outtalade förväntningarna på dem om att bete sig som “riktiga karlar” vilar tungt på deras axlar. Till en inte oväsentlig del kommer det trycket från kvinnorna.” (länk)

Att det finns outtalade förväntningar på män att bete sig efter könsrollsmönstret samt att det inte är så enkelt att bara bryta dem, är naturligtvis något såväl jag som alla andra feminister bara kan hålla med om, det är ju liksom en av hörnstenarna i feminismen. Vad man kan observera är dock hur det nu plötsligt inte kommer några uppmaningar om att ”starka män” borde kunna ”strunta i förväntningarna om de nu är så hemmsugna män”. Detta tycks vara en analys som Jämställdismen använder bara när det gäller de förväntningar kvinnors könsroll innebär.

Samhällets förväntningar

När det gäller att män är överrepresenterade i de tunga, farliga jobben i samhället anser Jämställdismen att detta osynliggörs av feminismen i genusdebatten, samt att det alltid legat i den manliga könsrollen att vara förbrukningsbar och att förväntas uppoffra sig för samhällets bästa. Det sista är förstås inte svårt att hålla med om.

Om till exempel djuphavsdykare i Norge förr skriver Ström, med klarsynt genusanalys:

dessa män utnyttjades som förbrukningsvara för att bygga upp vinster till ett litet antal företag och nationellt välstånd till Norge. Män har alltid betraktats som förbrukningsvara – det ingår i de klassiska könsrollerna – och så är det fortfarande.” (länk)

Könsrollernas del i könsfördelningen är här uppenbar. Helt annorlunda låter det när Jämställdismen tar sig an det fakta där kvinnor är överrepresenterade inom låglöneyrken som till exempel vården (vilket man får anta Ström ser som åtminstone någorlunda lika viktigt för samhället som Norges djuphavsdykare). Nu går Jämställdismens analys ut på att ”om kvinnor vill ha hög lön får de låta bli att välja att utbilda sig till låglöneyrken”. (länk)

”Varför fortsätter kvinnor decennium efter decennium att välja lågt avlönade yrken? Kvinnor måste, liksom män, hållas ansvariga för sina handlingar.” (länk)

Jämställdismen ser också det faktum att män är underrepresenterade vid högskoleutbildningar som ett ”gigantiskt jämställdhetsproblem.” Inget konstigt med det, förstås, förutom att när det gäller att kvinnor är underrepresenterade på olika platser i samhället brukar Jämställdismen filosofera om allt från biologiska orsaker till att kvinnors ”fria val”. Om mäns underrepresentation vid högskolorna fortsätter Pär Ström: ”Den som tvivlar på att kvinnornas frammarsch i högskolan har någon reell innebörd för maktbalansen mellan könen rekommenderas att läsa artiklar som…” varpå det följer en länk till bland annat en Daily Mail-artikel som berättar att kvinnor i storstäder numera kan räkna med högre eller samma lön som män så länge de är 1. under trettio år, och 2. barnlösa (länk). (Detta kommenteras dock inte av Pär Ström som något jämställdhetsproblem. Antar att det är då det ”fria valet” slår till – precis efter högskoleutbildningen).

NÄSTA INLÄGG: Vad Säger Jämställdismen Del 3 – Papparollen

 

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se