Stäng
blog-header
november 26, 2014
Kawa Zolfagary, bloggare
Det händer fasansfulla saker på denna app varje vecka. Foto: Richard Drew/TT

Vad har Birro, Linderborg och Åkesson gemensamt?

Låt mig berätta om något jag är expert på. Personfixering. Det är få saker jag kan göra så bra som att haka upp mig på en enstaka person och göra den till symbolen för en viss politik jag inte håller med om. Det kan sträcka sig så långt att jag ändå blir negativt inställd fastän personen uttrycker en åsikt som jag delar. Ibland finns det inte någon rimlig anledning till min enögdhet, ändå insisterar jag på att fortsätta ogilla. Den specifika personen.

Under hela den tid jag varit politiskt aktiv har jag fått höra att man ska göra skillnad på sak och person. För mig är det rätt obegripligt. Hur ska du kunna skilja på någon som uttrycker antisemitiska åsikter och personen bakom? Är inte våra åsikter en förlängning av oss själva? Att kunna göra den skillnaden, att tycka som en sak kopplad från din egen kropp, har jag sett som något enbart privilegierade kan kosta sig på att göra. Politik är på skoj, det här är min åsikt och när jag kommer hem tar jag av mig den som om den var en jacka. Min politik är inget jag kan ta av, för den är kopplad till min kropp. Den syns i min klassbakgrund, den genomsyrar min hud- och hårfärg, den känns i min hud.

Samtidigt som det känns oerhört svårt att skilja på människor från deras åsikter så känner jag att många av oss går alldeles för långt när det gäller hur vi kopplar vissa personer till hela rörelser. Ibland blir vissa personer symboler för en hel politik. I verkligheten skulle inte särskilt mycket förändras ifall de personerna slutade yttra sina åsikter. Sverige blir inte mindre konservativt om Marcus Birro tystnar, inte försvinner vänstern med Åsa Linderborg eller rasismen med Jimmie Åkesson. Ändå är vi så pass många som stirrar oss blinda på deras namn. Vi riktar våra åsikter mot dem och försöker ställa dem till svars för något som stora rörelser driver.

I många fall är det inte bara ansvarskrav som kommer med personfixeringen, utan också hat. Det har jag själv fått erfara i samband med att den organiserade rasistiska rörelsen utvecklat en osund besatthet av mig. Särskilt i sociala medier kan personfixeringen bli otäck. Men det är egentligen inget nytt fenomen, det är bara att tala med äldre Socialdemokrater om högerns syn på Olof Palme. Sociala medier har bara lyft upp dyngan och gjort den lättare att sprida.

Jag tänker att det är en smula ironiskt, att i debatten om identitetspolitik så hittar vi några av de bästa exemplen på en politik som är besatt av specifika identiteter. Så pass specifika att det rör sig om ett litet antal personer. Några på ledarsidor, andra på bloggar och twitterkonton. Alla får de bära ansvaret för Sveriges politiska utveckling. Visst har några av dem haft påverkan och lyckats skjuta politiken lite åt ena eller andra hållet. I slutändan är det styrelser i slutna rum som tar besluten. Personerna där får dock aldrig stå till svars på samma sätt.

Istället fastnar allt vårt fokus på de politiska kändisarna. Missförstå mig rätt, det är ändå några av de mest kända och mest lästa personerna i Sverige jag talar om. Men visst vore det bättre ifall vi blev lite mer ideologiska och talade mer om de stora samhällsförändrande projekten? Nu har jag kastat tillräckligt många stenar i detta glashus, det är dags att jag följer mitt eget råd och skriver lite mer om sak och lite mindre om person.

 

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se