Stäng
blog-header
mars 5, 2018
Hanna Gustafsson, bloggare
Timbro vill halvera föräldraledigheten. Foto: Christine Olsson/TT

Vad håller ni på med, Timbro?

Alla föräldrar vet detta: Barn är olika. Även om barn spenderar en stor del av sin tid till att anpassa sig efter omgivningen, så är de personer, individer. Inte utbytbara kopior.

Det innebär att ju striktare familjepolitik vi har ju mer måste föräldrar avvika från vad de vet passar just deras barn bäst. Det betyder inte att vi inte måste ha en familjepolitik med bestämda ramar, ramar som sätts av politiker efter vad som anses bäst enligt barnperspektivet, samhällsperspektivet, och det egna ideologiska perspektivet. Men det innebär att vi medborgarna livligt måste diskutera vad dessa ramar faktiskt innebär, i praktiken.

Tankesmedjan Timbro gav sig nyligen in i debatten genom att argumentera för att korta föräldraledigheten med hälften och ersätta den med ett lån på samma sätt som man lånar pengar för studier. De tog i artikeln upp argumentet att detta ”räddar” barnlösa från att behöva betala skatt som bara går till att producera en ny generation skattebetalare (jo, de skriver så) samt förstås det gamla uttjatade argumentet om att ”rädda” kvinnor från sämre löneutveckling, karriär och arbetskraftsdeltagande genom att få dem tillbaka till jobbet så snabbt som möjligt efter förlossningen.

I klartext: Eftersom vi har en social struktur som byggts av män utan insyn i eller intresse för ”kvinnogöra” – som exempelvis att se till att det inte ligger bebisar i rännstenar överallt som ingen tar hand om – måste vi till varje pris upprätthålla denna struktur. En social struktur som säger att en förälder som tar tre-fyra år från decennier av förvärvsarbete till samhällsinsatsen att uppfostra nästa generation, automatiskt ska straffas ekonomiskt och karriärsmässigt för det. Självklart finns inget automatiskt i detta. Vi väljer hur vårt samhälle ser ut.

Inte bara ställer sig Timbro helt okritiskt till denna sociala struktur och resonerar som om den är någon sorts naturlag, dessutom anser de det stora problemet är att de skattebetalarna som är barnlösa är med och betalar för samhällsinsatsen föräldrar gör.

Jesus fucking Christ. Vad håller ni på med, Timbro?

Vi kan direkt stryka några av argumenten i debattartikeln, bara genom att applicera lite grundläggande medmänskligt beteende.

Nej, vi som är barnlösa betalar inte  skatt för ”de större familjernas ledighet.” Vi betalar skatt för att vår civilisation efter oss ska kunna fortsätta finnas. Vi betalar för ett samhälle där barn kan utvecklas till trygga vuxna. Att vi inte skulle vara med och dela ansvaret för samhällets överlevnad för att vi inte själva skaffat barn är ett jättejättekonstigt argument.

Alla föräldrar vet detta: Att vara föräldraledig är tufft. Men föräldrar vet också att det är just i den kämpiga vardagen, i bråken, i testandet av gränser, som de starka banden knyts. Det är läxan generationer av pappor som aldrig var hemma i tid för det jobbiga – badet, trotset, nattningen – fick lära sig när barnen flyttade ut och skilsmässan kom och de blev ensamma och isolerade i sin medelålder.

Enligt lyckoforskarna påverkas vår lyckonivå av hur lyckliga/olyckliga människorna omkring oss är. Hur lyckliga/olyckliga människor är kan kopplas till olika faktorer men en viktig del av förutsättningarna beror på barndomen. Alltså är den insats vi som samhälle gör för våra barn centralt för hur lyckligt vår framtida samhälle kommer vara.

Vi är ihopkopplade i en tyst överenskommelse, vi utan barn och de med. Vi har en tyst överenskommelse att vi åtminstone ska vara ett samhälle där barn i så stor utsträckning som möjligt ska ges samma förutsättningar oavsett hur rika föräldrarna är.

Tills Timbro alltså kom indundrande i något sorts ”försvar” för oss som vi aldrig, aldrig bett om.

För det är klart att ett förslag där föräldraförsäkringen i stort sett blir föräldrarnas eget ansvar kommer innebära att de med pengar kommer ha mycket större valmöjligheter än de utan pengar. Det kan man tycka vad man vill om, politik handlar till stor del om olika syn på just detta, men vi borde väl alla i alla fall vara överens när det gäller bebisars förutsättningar?

Om Timbro velat göra ett faktiskt relevant debattinlägg hade de kunnat berätta varför de tycker det är så viktigt att upprätthålla en struktur där föräldrar som tar några år för att vara tillsammans med sina barn och dessutom göra dem till trygga vuxna medborgare, på grund av det inte ska kunna räkna med att ”få höga befattningar”. Tycker de det är bra? Dålig? Ointressant? Vad?

Att förändra samhället kan inte ske genom att anpassa lösningarna efter dess mest fucked-up sociala struktur. Kom igen, Timbro. Kom igen, politiker. Kom igen, mänskligheten. Vad håller vi på med?

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se