Stäng
blog-header
september 1, 2014
Hanna Gustafsson, bloggare

Vad är problemet med de läckta nakenbilderna?

Hur skulle du ställa dig till att titta på och aktivt dela bilder på sexuella övergrepp? Du skulle aldrig komma på tanken, eller hur? Sexuella övergrepp är ”det värsta du vet”. Det är dessutom ett brott och du är ju ingen sexualbrottsling, långt ifrån.

Igår spreds återigen nakenbilder från kända kvinnors privata konton/telefoner mot deras vilja. En av dem var skådespelaren Jennifer Lawrence. En annan var Mary E Winstead som ses i screencapen här ovanför. De har hackats av någon som sedan spritt bilderna, vilka snabbt blev gårdagens stora samtalsämne på twitter och andra sociala medier.

Vart man än vände sig igår kändes det som man såg folk dela, prata om, skämta om eller aktivt leta efter de här kvinnornas privata nakenbilder. Man såg folk applådera mannen som lade ut bilderna och uttrycka att de ville skaka hans hand. Man såg folk jubla över att bilderna läckt och skämta om hur mycket de onanerat till dem. Man såg folk håna kvinnornas kroppar. Och man såg folk tala om för dem att de bara har sig själva att skylla.

Jag vet inte hur mycket tydligare man måste vara innan det här går in hos folk: 1. Att leta upp, sprida, skämta om och applådera sexuella övergrepp är inte ett ok beteende. 2. Att få sexbilder spridda mot sin vilja är ett sexuellt övergrepp.

Det spelar ingen roll att det var ”någon annan som lade ut bilderna först”. Att aktivt leta upp, fortsätta sprida eller trakassera offren för bilderna är att vara en del i övergreppet. Det är just det här vi måste försöka förstå. Varför så många inte har problem med att vara förövare i just denna form av sexuella övergrepp.

Hämndporr är begreppet för när någon sprider sexuella bilder på någon annan utan hens samtycke. Namnet kommer av att det inte sällan handlar om en ex-pojkvän som sprider privata sexbilder som hämnd när ett förhållande tar slut. Men inom fenomenet finns även bilder som stulits från någons telefon eller hårddisk. Bilderna kan vara tagna utan att offret varit medveten om det, men det är ofta bilder som personen frivilligt ställt upp på.

Vill du veta hur det känns att råka ut för hämndporr kan du läsa denna intervjun med ”Anna”.

Det finns flera stora hämndporrsidor enbart dedikerade till hämndporrbilder av kvinnor. På dessa sidor hängs även kvinnornas adress, arbetsplats och annan kontaktinformation ut. Offren hånas och trakasseras En av anledningarna att folk besöker dessa sidor är just för att kvinnorna på bilderna inte vet att de kommer ses av andra. Det finns gott om sidor där man kan titta på nakna människor som ställt upp alldeles frivilligt, om man vill det. Men hämndporr är ett fenomen som inte handlar så mycket om ”porr”, om man med porr menar frivilligt deltagande. Vad hämndporr handlar om är makt. Anledningen att hämndporr existerar är vår bakomliggande våldtäktskultur.

När man studerat och skrivit så mycket om hämndporr som jag gjort så blir man mest bara uppgiven varje gång ett nytt offer dyker upp till allmänt jubel, hån, slut-shaming och skuldbeläggning. De flesta som deltar är människor som inte alls ser sig som förövare, människor som antagligen sagt saker som ”sexuella övergrepp är det värsta jag vet” och ”alla män är inte våldtäktsmän” mer än en gång och med inlevelse och ändå inte kan se att de aktivt deltar i ett sexuellt övergrepp.

Och det är just det här som är huvudproblemet med hämndporr. Det är det vi måste fokusera på om vi ska komma till rätta med problemet. Problemet är inte att någon år 2014 tar digitala bilder av sig själva och har i telefonen eller datorn. Problemet är inte att någon ger nakenbilder till sin partner eller någon annan under förutsättning att de är privata och utgår från att de inte kommer spridas. Det är fullt rimliga beteenden och så länge alla inblandade samtyckt till allt är det inget i det som du, jag eller någon annan kan eller ska moralisera över.

Problemet med hämndporr är nämligen inte den delen som är frivillig, problemet är den delen som är ofrivillig. Det låter kanske självklart när man säger det, men det är långt ifrån självklart när man ser på de reaktioner hämndporr väcker.

Den vanligaste reaktion man ser när någon fått frivilligt tagna nakenbilder spridda mot sin vilja är att folk genast börjar fokusera på den frivilliga delen som ”problemet”. Framförallt kvinnor och unga tjejer får genast förmaningar om att aldrig ta nakenbilder på sig själva, aldrig dela privata bilder med sina pojkvänner, aldrig lita på någon av manligt kön (”hur kunde hon vara så naiv, det vet man ju hur killar är höhö”), osv.

Det här kallas victim-blaming och slut-shaming är en av de grundläggande komponenterna i våldtäktskulturen. Att lära tjejer att alltid utgå från att alla män är potentiella förövare, är en annan av komponenterna. Alla ingår de i hämndporr.

Anledningen att vi tacklar hämndporr på detta sätt och inte, vilket vore mest naturligt, med avsky inför de som spridit bilder mot någons vilja, är just våldtäktskulturen. Den har lärt oss att hantera sexuella övergrepp på ett visst sätt, med victim-blaming, slut-shaming, trivialisering (”boys will be boys”) och upprätthållandet av strikta könsroller. Det är därför bildspridarna ofta gör det öppet och skämtsamt, medan offren är de som får skämmas.

När de senaste nakenbilderna spreds på kända kvinnor följde jag de som spred bilderna och de som aktivt tittade på bilderna på twitter. De tycks kunna indelas i ett par kategorier:

”Blame Cana- women”-kategorin

Den här kategorin sysslar med klassisk victim-blaming. De vet bara inte om att de gör det. I deras värld är det fullt naturligt att sexuella övergrepp där det kvinnliga offret INTE levt sitt liv i sträng kyskhet instängd i ett torn, delvis eller t.o.m helt kan bero på henne själv. Vad förväntade hon sig liksom, när hon betett sig som en fri människa med rätt till privatliv? Att folk inte skulle hitta bilderna, sprida dem och sedan applåderas på internet?

Om din första reaktion på ett brott är att skuldbelägga offret för att ha gjort en fullt rimlig handling som, säg, ha digitala bilder på sig själv i sin dator år 2014 så måste du nog fundera på varför.

shame2

”Bilderna är redan ute så därför är det OK att titta på dem och onanera till dem och sedan skämta om det”-kategorin

OK, vi tar det igen: Att aktivt söka upp och skämta om hur upphetsad man blir av nakenbilder som man vet är tagna och/eller spridda utan samtycke är inte en naturlig reaktion. En naturlig reaktion på något man vet är ett sexuellt övergrepp på en annan människa är avsky. Och att få sina privata bilder spridda till hela världen utan samtycke är ett sexuellt övergrepp. Hur kan detta vara så svårt att förstå?

Precis som den kategorin vars första reaktion är att lägga skulden på offret så är den här kategorin ett symptom på den våldtäktskultur vi lever i och den nedslående syn på sex och samtycke som genomsyrar samhället.

shame5

Nästa Elliot Rodgers-kategorin

creep1

”Du överdriver, det är inget brott att titta på nakna kändisar, pffft”-kategorin

Problemet är naturligtvis inte nakenheten i sig. Problemet är synen på samtycke. Eller; att inte bristen på samtycke avskräcker alla de här säkert snälla människorna från att titta på och sprida bilderna. Och visst kan man tycka det är att överdriva att kalla det att vara delaktig i ett övergrepp, men vår oförmåga att klart och tydligt skilja sexuella situationer med samtycke från sexuella situationer utan samtycke är ett symptom på den kultur vi lever i. Det är därför ett antal kvinnor som fått rätten att bestämma över sin kropp fråntagen dem, genererar en twitterfeed fylld av människor som glatt deltar i detta. Och det är ett stort jävla problem.

 

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se