Stäng
blog-header
juli 7, 2013
Hanna Gustafsson, bloggare

Hej Genusfolket, vad är problemet med att uppmana kvinnor att skydda sig mot våldtäkt?

Det finns länder där kvinnors beteenden och klädval ses som en av de viktigaste förklaringarna till att våldtäkter sker, och nyckeln till hur man minskar antalet våldtäkter. Sverige är ett sådant. Idén att kvinnor borde ”undvika risksituationer” genom att tänka på hur de beter sig/klär sig i situationer där det finns män, är något man stöter på nästan dagligen. Att kvinnor på olika vis kan provocera fram våldtäkter, och därmed också undvika dem, är en av de teorier om våldtäkt som har starkast fäste hos allmänheten. Det är också en av grundstenarna i våldtäktskulturen; detta att det finns en del av skulden för våldtäkten som tillhör offret. Åtminstone i de fall offret på något vis slarvat med att göra något av allt det kulturen uppmanat henne att göra för att undvika våldtäkt.

Det är från den här uppfattningen att kvinnor kan och bör anpassa sina liv efter risken att bli våldtagen – iallafall om de ska slippa få del av skulden för sin egen våldtäkt – som idén att alla män är ”potentiella våldtäktsmän” kommer ifrån. För om kvinnor har ansvar för att undvika våldtäkt så måste de se varje man som en potentiell våldtäktsman. Det paradoxala är att många av de som upprätthåller våldtäktskulturen även protesterar högljutt mot just ”alla män är potentiella våldtäktsmän”-tanken. Det är som om de inte förstått problematiken förrän de förmaningar de så lättvindigt ger kvinnor visar sig även påverka män.

En andra grundsten i våldtäktskultur, och en direkt konsekvens av tanken om offrets eget ansvar, är att rikta insatser för att förhindra våldtäkt mot offrens beteende, klädval och livsval i största allmänhet. Eftersom våldtäkt inte sker enbart på vissa typer platser eller utförs av vissa typer av personer eller under vissa tider, så finns det ingen del av en kvinnas liv där hon inte behöver anpassa det för att undvika våldtäkt. Inte ens om hon sover anses hon fri från skuld om den hon somnat bredvid våldtar henne. Att vara vid vid medvetande är nämligen inget krav för att kunna utkrävas ansvar för att ha provocerat en våldtäktsman.

En tredje grundsten i våldtäktskulturen är nämligen att alla män är djur utan förmåga att kontrollera sin sexualitet.

Nyligen utlöste ett uttalande av polisen i Västmanland en diskussion på twitter om offrets skuld vid våldtäkt. Polisen säger i artikeln att ”det är naturligt att det blir fler överfallsvåldtäkter på sommaren, när folk är mer lättklädda och oftare rör sig utomhus.” Det är lite svårtolkat, och det är mycket möjligt att polisen menar att det helt enkelt är enklare att våldta någon som inte har termobyxor och vinterjacka på sig. Men det kan tyvärr också tolkas som att kvinnors klädval är vad som ökar våldtäkterna. Och tyvärr finns det de som inte ser något problem med den tolkningen.

Ett annat exempel nyligen är när projektansvarig för att minska brott på färjor förklarade att en orsak till att våldtäkterna ökade var alkoholintag. Offrens alkoholintag, alltså. Ett projekt för att minska brott förklarade alltså glatt att man absolut kan åka färja som kvinna, bara man inte planerar att dricka lite för mycket. Jamen då så.

Jag vet vad invändningarna kommer bli nu. Och visst är det viktigt för kvinnor att skydda sig. Men när brottsförebyggare, auktoriteter, populärkultur och samhället i stort ständigt drar upp offrens beteende som orsak till att våldtäkter ökar så händer något. Det matar kvinnor redan från födseln med budskapet att de inte kan vara fria i sin sexualitet eller i sina liv utan att i varje ögonblick, från kvällspromenaden till Ålandsfärjan, tänka på att allt de gör kan ”orsaka” våldtäkt, och det ger våldtäktsmän bilden av deras brott är offrets fel och att en hel kultur stämmer in i deras ”vad förväntade hon sig egentligen?”

Vad är konsekvenserna av att ständigt prata om offrets beteende istället för våldtäktsmannens? Man skulle ju kunna tänka sig att steget från att anse att kvinnor ska anpassar sina liv under sommarens varmaste månader till att istället anse att männen ska göra det, inte är så långt. Man skulle till exempel kunna tänka sig att istället för att dra slutsatsen att kvinnor inte borde gå runt lättklädda skulle man kunna dra slutsatsen att män inte borde få vistas på vissa platser under den varma delen av året. Skillnaden på att anse att kvinnor (även de som aldrig våldtas) ska ändra sitt beteende och att anse att män (även de som aldrig våldtar) ska ändra sitt borde inte vara så stor. Ändå skulle vårt samhälle aldrig tillåta det senare, medan det förra sker här och nu, varje dag.

En fjärde grundsten i våldtäktskulturen är att våldtäktskulturen inte får påverka mäns handlingsutrymme. Det skulle kallas för extremism och misandri. Och självklart skulle det också vara allt detta. Men det slående är att när det gäller kvinnors livsutrymme så kallar vi samma typ av inskränktningar för beskyddande.

Det är vad problemet med att uppmana kvinnor att skydda sig mot våldtäkt är.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler