Stäng
blog-header
mars 6, 2017
Hanna Gustafsson, bloggare

Väck mig när apokalypsen kommer – Buffy firar 20 år

”I’m the thing that monsters have nightmares about. And right now, you and me are gonna show ‘em why.”

Buffy the Vampire Slayer är en amerikansk TV-serie som handlar om Buffy Summers, en helt vanlig ung tjej med superkrafter. Hon är utsedd att jaga världens alla vampyrer och monster precis som kvinnor gjort före henne sedan urminnes tider. Serien hade TV-premiär den 10 mars 1997. Därefter följde sju säsonger, feministisk ikonstatus, kultstatus och en hyfsad karriär för seriens skapare Joss Whedon.

Denna vecka fyller Buffy följaktligen 20 år. Att försöka sammanfatta seriens påverkan på sin samtid och fram till vår samtid är nästan omöjligt.

Buffy är den tredje vågens feminism, i en så ovanlig form som en populärkulturell TV-serie fylld med vampyrer, social ångest, tonårsproblem, kamp mot patriarkatet och mer än en blinkning till BDSM.

Buffy är tjejen i kort kjol som orädd vandrar in på mörka gator och i dimmiga återvändsgränder och med varje steg och varje scen tar tillbaka den offentliga miljön åt andra unga tjejer.

Buffy är den blonda hejaklacksledaren som monstren är rädda för i stället för tvärtom.

Serien har visserligen många feministiska brister, men detsamma har Buffy själv. Buffy är ingen typisk feministisk karaktär (tänk Jessie i ”Saved by the Bell”) så som de gärna visades upp på denna tid; någon som går runt och föreläser om patriarkatets förtryck precis hela tiden så som inga av oss faktiskt gör i verkligheten.

När Buffy kom visade den oss att det inte finns någon motsättning mellan feminism och popkultur, att intresse för smink och shopping inte automatiskt signalerar passivitet och att vara ”tjejig” inte betyder detsamma som att vara svag.

Att se om Buffy 20 år senare är som att flyttas tillbaka i tiden och samtidigt bli medveten hur mycket tid som gått. Vissa scener och karaktärer ser man plötsligt på ett helt nytt sätt, eftersom vi är en annan värld i dag.

Det gäller till exempel Warren Mears, Buffys huvudmotståndare och seriens ”big bad” i säsong sex. Av alla seriens monster är han kanske den man minst förväntar sig, då han mest framstår som en missanpassad ung man som måste omge sig med två ännu mer missanpassade vänner för att känna sig bättre.

Men Warren är så mycket mer än så. Han är en ung man som hatar kvinnor, särskilt kvinnor som han anser på något sätt förnedrat honom. Han ger sin före detta flickvän en drog som tar ifrån henne möjligheten att säga nej och våldtar henne sedan. Han utnyttjar hänsynslöst sin vän Andrews förälskelse i honom. När Buffy förstör hans planer blir han rasande, förföljer och skjuter henne i ren ilska.

index_buffy_guest_warren_04

Warren Mears – misogyn näthatare?

Vad som gör Warren så skrämmande som seriens antagonist – och han tävlar bland annat mot en maktgalen borgmästare som vill förvandla sig själv till en gigantisk orm – är just det att han till skillnad från seriens andra monster är mänsklig. Han finns på riktigt. Han är en socialt missanpassad, arg ung man som hatar kvinnor han inte kan kontrollera. I dag skulle han antagligen porträtterats som en av alla andra alt-höger, misogyna näthatare.

So, why do you write these strong female characters?
– Because you’re still asking me that question.”

-Joss Whedon

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler