Stäng
blog-header
mars 6, 2015
Gustav Almestad, bloggare
Rapporten har författats av Joa Bergold och Ulrika Vedin. Foto: Christina Jonsson

Uppfriskande analys av arbetsvillkor och makt

Inför internationella kvinnodagen på söndag släppte LO sin rapport Sveriges Jämställdhetsbarometer i veckan, vilken sammanställts för andra året i rad. Det är lovande att barometern faktiskt tycks bli en tradition, för årets upplaga är verkligen en frisk fläkt av fokuserat urval och riktiga visioner. I år har man valt att skärskåda ”livspusslet”, genom att både ifrågasätta hur begreppet använts och att visa på aspekter som därmed sopats under mattan. Framför allt då maktperspektivet, vars frånvaro gjort jämställdhet till ”något som kvinnor kan uppnå om de skaffar sig rätt information och gör de rätta valen”.

Med aspekterna tid, makt och pengar redovisas tillsammans en bild av konsekvent underordning för arbetarkvinnor gentemot såväl tjänstemannayrkens kvinnor och män, som arbetarmän. Löner, hälsa och utsatthet för trakasserier är viktiga delar men det mest intressanta är kapitlen om deltid och arbetsvillkor. Siffror vi egentligen redan känner till, alltså de som visar betydligt större andel tidsbegränsade anställningar (s. 7) och ofrivillig deltid för arbetarkvinnor (s. 8-9), visas där inte bara upp med tydliga diagram utan analyseras noggrant.

Inte minst betonas skillnaden mellan kvinnor i arbetar- respektive tjänstemannayrken, där ingen egentligen vill arbeta deltid men det bara är de senare som ändå arbetar deltid på grund av vård av barn eller anhörig, något bara en tiondel av deltidsarbetande arbetarkvinnor gör (s. 9). Arbetarkvinnorna får deltid för att det är vad som erbjuds, medan tjänstemannakvinnor kan arbeta deltid med en heltidstjänst i botten och gå ned tillfälligt. Rapporten sätter det i relation till en mytbildning om ”familjevänliga” kvinnodominerade yrken, till exempel att lägre löner på något sätt skulle vara kompenserade mot flexibla villkor, och visar att det snarare är kvinnodominerade arbetaryrken som har de minst flexibla arbetsvillkoren (s. 10-11).

Det finns faktiskt en dubbelverkande fälla här som fungerar olika för olika kvinnodominerade yrken. När arbetarkvinnor som redan går deltid på grund av arbetsmarknadsskäl får barn blir det väldigt enkelt att helt enkelt använda den obetalda tiden till barnen, och läget är låst. När kvinnor i tjänstemannayrken går in med heltid men av möjligheten att gå ner i deltid gör det när barn tillkommer så fortsätter deltiden lika konsekvent vid eventuella fler barn. Både de fasta och de flexibla villkoren kan potentiellt låsa fast ansvaret för hem och barn vid kvinnor. Graden av möjlighet att välja bort den situationen via ”jämställd partner” skiljer sig förstås enormt men är ärligt talat inte hög får någon part.

De förslag som slutligen lyfts fram i tidsaspekten handlar om heltidsnorm, en tredelad föräldraförsäkring och krav på barnomsorg dygnet runt – givetvis ihop med avvecklingen av allianspåhitt som vårdnadsbidrag och skattesubventioner för hushållsnära tjänster. Maktaspekten innefattar förbättrad anställningstrygghet, större offentligt ansvar för arbetsmiljöarbete, och inte minst den tyvärr radikala frågan om ökad bemanning i kommuner och landsting för att stärka makten över arbetet. I lönefrågorna är det tråkigt nog lite diffust

Trots en mycket pedagogisk och skarpt resonerad rapport saknas dock en viktig fråga, som hade varit så enkel att plocka fram i samband med de uppenbara problemen kring deltidsarbetet. Var finns egentligen visionen om förkortad arbetstid? Uppenbart är att bristen på heltidsanställningar leder till en rad problem, men så även det slitiga arbetet och den rena tidsaspekten. Till och med från barnfri tillvaro har undertecknad svårt att ens få en tvättid som heltidsarbetande. När ska vi ha tid att älska och skratta?!

Jo, jag använder gärna den frasen, men det var egentligen märkligt att debattartikeln häromåret av Ilija Batljan och Carin Jämtin om ”butler i tunnelbanan” hånades så hårt av borgare, när den i själva verket var en exakt kopia av arbetslinjen – där arbetet kvarstår men pusslet ska lösas med köpta tjänster (som inte alla kommer ha råd att köpa). Att vi istället för att dela på en i åratal ökande produktivitet, i form av mindre arbete, istället arbetar mer och mer är en sjuk företeelse som fackligt arbete om något borde verka mot. Gärna rätt till heltid alltså, men en kortare heltid för alla. Vi har sannerligen råd.

 

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se