Stäng
blog-header
september 5, 2013
My Vingren, bloggare
Foto: Henrik Montgomery / SCANPIX

Uppdrag Granskning struntar i våldsutsatta barn

Fyra av fem anmälningar om sexuella övergrepp på barn läggs ner. Den vanligaste orsaken är att det inte finns tillräckligt med bevis. Är det samma sak som att fyra av fem personer som varit misstänkta för övergrepp är oskyldigt anklagade? I senaste avsnittet av Uppdrag Granskning ignoreras våldsutsatta barns verklighet.

Förskolan slog larm efter att Ellen berättar att hon ”suger sin pappas kuk”. Pappan häktades på sannolika skäl för våldtäkt mot barn. Han nekar och två oberoende utredningar startas. En där polisen utreder om det går att bevisa något brott och en annan där socialtjänsten ska avgöra om Ellen behöver skydd. Polisutredningen läggs ner. Brott går ej att styrka. Socialtjänsten, vars uppdrag är något helt annat än en juridisk process, menar att Ellens säkerhet inte kan garanteras hos Erik.

Under 45 minuter får vi höra pappans historia. Hans frustration, vanmakt, ilska. Men är det verkligen pappa Erik som borde vara huvudperson i den här berättelsen?

Uppgifterna som presenteras i Uppdrag Granskning är långt ifrån allt material som används när socialtjänsten gör en vårdnadsutredning. Journaler från barnpsykiatrin, fler samtal med flickan, intervjuer med andra närstående är exempel på annat material som vi inte får tillgång till. Vi vet inte vad socialtjänsten har som underlag kring sitt beslut, eftersom det är sekretessbelagda uppgifter. Erik är inte vårdnadshavare. Alltså har han inte tillgång till sjukvårdsjournaler eller förskoleanteckningar. Vid ärenden som rör barn är det alltid problematiskt när en enskild förälder står ensam med tolkningsföreträde, något som Uppdrag Granskning inte verkar reflekterat över. Istället väljer Uppdrag Gransknings ansvarige utgivare Nils Hanson att motivera sändningen av programmet med att många pappor dagligen hör av sig till redaktionen och berättar om falska incestanklagelser. Vad hände med källkritiken? Objektiviteten? Att låta alla sidor få komma till tals?

I programmet kritiseras socialtjänstens bristande rutiner för utredning av barn. De håller inte en tillräckligt objektiv och saklig nivå, menar juristerna i programmet. Vi kan inte ha ett samhälle ”där vi går omkring och tror saker” sägs det. Antingen finns det bevis för att Erik kan dömas i en domstolsförhandling eller så ska han frias och allt ska bli som vanligt igen. Så enkelt är det. Eller?

När myndighetsärenden handlar barn finns det något viktigare än juridisk bevisbörda. Att skydda barn från övergrepp. Ibland kommer det gå ut över oskyldiga föräldrar. Men när föräldrars rätt till sina barn och barns rätt till trygghet ställs emot varandra, som det görs vid svåra vårdnadsfrågor, hoppas jag att vi även fortsättningsvis väljer att hellre ta barnets perspektiv än pappans.

– Lek med tanken på att jag inte gjort detta, säger Erik i ett inspelat samtal med en av socialtjänstens barnutredare.

Jag säger: lek med tanken på att han har.

Eller lek med tanken att en annan förälder har utsatt ett barn för övergrepp. Att det inte finns vittnen eller teknisk bevsning betyder inte att barnets berättelse var påhittad. I fallet som Uppdrag Granskning tar upp finns det inte sperma eller barnpornografi som skulle stärka misstankarna om övergrepp. Men övergrepp kan förekomma utan sperma. Övergrepp kan förekomma utan att förövaren har ett bibliotek av barnpornografi på hårddisken.

– I Sverige lever vi i ett rättsamhälle och här ska man betraktas som oskyldig tills motsatsen är bevisad, säger Janne Josefsson i reportagets inledning.

Vems rättsäkerhet är det han syftar på? Barnets? Eller pappans?

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler