Stäng
blog-header
juni 30, 2015
Gustav Almestad, bloggare
Lösningen på lönediskrimineringen kan inte vara att några av de lönediskriminerade byter jobb. Foto: Leif R Jansson / SCANPIX

Unionen fattar inte kvinnors löner

För att minska gapet som får de lägsta lönerna att ständigt släpa efter kommer Kommunal och andra LO-förbund med lågavlönade kvinnor i höstens avtalsrörelse kräva 0,5 procent mer än märket som sätts av industriavtalet.

Detta har gjort Unionens ordförande Cecilia Fahlberg bekymrad, då hon i en intervju med Kommunalarbetaren menar att märkets funktion urholkas och att lågavlönade kvinnor ”åker snålskjuts” på industrin.

Så har det låtit i alla år, att det arbete som utförs i kvinnligt kodade branscher ses som tärande, en kostnad vilken betalas av närande industrier. Det som glöms bort är hur inte en käft kunnat arbeta i industrin om inte vård, omsorg och hemarbete utfördes av någon annan. Samhället klarar sig fint utan tillverkning, men folk dör när vården stannar. Så vem är egentligen närande? Det må vara hänt att företrädare för arbetsköpare resonerar i närande och tärande för att hålla nere löner för i praktiken hela arbetarklassen, men när fackliga företrädare låter likadant är det riktigt skrämmande.

Att ”ändra attityder och strukturer som gör att kvinnors arbete värderas lägre” är Fahlbergs recept. Det låter ju fint men hur ska det gå till om man motarbetar löneutvecklingen samtidigt? De lågavlönade medlemmar som finns i Unionen, vilka Fahlberg menar drabbas om andra lågavlönade får höjningar, bör nog snarare se över sin representation och organisering om de vill minska lönegapet. Som det ser ut är inte Unionen ett fackförbund för arbetare, utan för karriärklättrare. Cecilia Fahlbergs sista kommentar i Kommunalarbetaren är ett tydligt tecken. Satsa på kompetensutveckling för att kunna byta till mer välbetalda yrken, menar hon:

”[Ä]ven en undersköterska vill väl komma vidare i karriären och bli till exempel sjuksköterska?”

Intresset i praktiken för ändrade attityder och strukturer tycks med andra ord lågt.

Det kanske låter konservativt för en organisation som börjat seglat iväg i lobbysmeten, men ett fackförbund bör ändå hålla solidaritet mellan arbetare högre än enskildas karriärsutveckling. Och inte minst rikta kompassnålen mot den grundläggande konflikten med arbetsköparen i stället för att arrangera strider mellan arbetare. Hela poängen med fackligt arbete är att alla arbetare kommer tjäna på generellt högre nivåer, medan alla förlorar på inbördes konkurrens och skiktning.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se