Stäng
blog-header
maj 8, 2015
Gustav Almestad, bloggare
Demonstration för fri abort 1974. Foto: Ragnhild Haarstad / SvD / TT

Tystnaden om rökbomben mot aborträttsfestival oroar

När ett litet spärrhotat parti på högerkanten skulle byta partiledare väcktes stort rabalder av oron för en hårdare linje mot aborter, specifikt angående den trojanska hästen kallad “samvetsfrihet” (vilken även vi skrivit om tidigare).

Förvisso ett hot mot fri abort värt att ta på allvar, men ändå något ansträngt att oroa sig för akut, med tanke på den marginella grupp som står för synen. Kristdemokraterna tycks ha tagit ett steg åt höger, men de stegen tas inte längre inom regeringsmakten vilket är värt att hålla i åtanke. Tidigare har faktiska utredningar och förslag gjort samma hot betydligt mer allvarligt, nu känns det ibland lite som reaktioner skapade av att man äntligen har ett riktigt gött högerspöke att gorma om.

Desto mindre uppmärksamhet har ett riktigt konkret attentat mot fri abort fått, när nu förundersökningen lagts ned i fallet där en rökbomb kastades in av maskerade personer under filmfestivalen med aborträttstema som tidskriften Ottar arrangerade i december.

Redan när händelsen inträffade var den märkbart mindre uppmärksammad än andra exempel på politiskt våld, men att det nu ser ut att bli fri lejd för gärningsmännen har knappt skymtat alls i medierna.

Det är naturligtvis inte samma sak med en från början bevakad tillställning och ett helt överrumplande angrepp, men ändå: jämfört med exempelvis hur många som gripits och dömts efter nazistattacken i Kärrtorp framstår polisen som ytterst flata. Vad hände med nationell samordning mot extremism egentligen? Det är inte utan att man tror polis och politik helst håller sig till förenklade fall där de kan låtsas att det rör sig om huliganbråk och haffa några randoms på “båda sidor”, i stället för att på allvar kartlägga den nya högerextremism som bevisligen börjar rikta in sig på betydligt bredare måltavlor än dem som kan tas för bråkigt svarta blocket.

Politiska strider även inom frågor som vi tidigare tagit för självklara kan alltså när som helst tas till gatan.

Har vi den beredskapen?

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se