Stäng
blog-header
februari 27, 2017
Hanna Gustafsson, bloggare
Viola Davis vann en Oscar för bästa biroll i filmen Fences. Foto: Jordan Strauss/AP/TT

Trots rekordår har få kvinnor viktiga roller på vita duken

Det är den tiden på filmåret igen. Nej, jag tänker inte på Oscarsgalan.

Jag tänker på när Center for Study of Women in Television and Film släpper sin årliga undersökning av de 100 största amerikanska filmerna förra året.

Studien inkluderar över 2 500 karaktärer som synts för biopubliken, och eftersom den utförts årligen sedan 2002 innehåller hela analysen över 14 000 karaktärer. Studien undersöker  hur kvinnor representeras på filmduken jämfört med män, samt hur minoriteter representeras jämfört med majoritetsgruppen.

Nu har siffrorna för 2016 kommit.

Jag kan inleda med att säga att jämfört med tidigare år är 2016 något av ett rekordår för kvinnor på film. Men innan du öppnar champagnen, låt mig berätta vad det faktiskt betyder.

Av alla identifierbara protagonister i den största filmerna 2016 var 29 procent kvinnor. Det är sju procentenheter bättre än 2015. Under de tio år som undersökningen genomförts är det rekordhögt. Vi borde alltså fira denna siffra. Har ni hört något mer deprimerande?

Jag vill dock tillägga detta; Om filmen hade en kvinnlig regissör eller manusförfattare steg siffran på kvinnliga protagonister till 57 procent. Med tanke på alla som hävdar att representativitet, positiv särbehandling och så vidare inte betyder något för jämställdhet utgår jag från att detta beror helt och hållet på slumpen.

Andel kvinnor som identifierades som viktiga karaktärer (syns i mer än en scen och ingår i filmens handling) var 37 procent.

Av alla talroller överhuvudtaget var 32 procent kvinnor. Det var alltså två gånger vanligare att se en man prata än en kvinna i de största filmerna 2016.

Studien visar också att av de kvinnliga karaktärerna var majoriteten i 20-årsåldern eller 30-årsåldern. Majoriteten av manliga karaktärer var i 30-årsåldern och 40-årsåldern. Faktiskt så var hela 52 procent av män på film över 40 år. Bara 32 procent av kvinnor var över 40 år.

76 procent av alla kvinnliga karaktärer (som redan är ganska få) var vita. Det är samma siffra som 2015.

Manliga karaktärer hade oftare ett identifierbart yrke och syntes oftare på sin arbetsplats än kvinnor. Manliga karaktärer hade mycket oftare ett arbetsrelaterat mål, kvinnor oftare ett personligt. Fler manliga karaktärer syntes i roller som ledare (politiska, organisatoriska eller för en grupp).

Så här kan man alltså sammanfatta filmåret 2016: Kvinnorna syns betydligt mer sällan på film än männen, och när de syns får de betydligt mer sällan säga något. Såvida inte en kvinna hade skrivit replikerna eller står bakom kameran. Men oroa er inte män, det händer nämligen nästan aldrig.

Om en kvinna får synas och höras så är hon vit. I 76 procent av fallen.

Kvinnorna på film 2016 är betydligt yngre, syns betydligt mer sällan i en yrkesroll eller som ledare än männen.

Vad kan man då säga om detta fantastiska rekordår för kvinnors närvaro på bioduken? Tja, samma som jag säger varje år: Välkomna till 50-talet, kära filmpublik.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se