Stäng
blog-header
november 1, 2013
Gustav Almestad, bloggare
En kompass med två poler betyder inte att utrymme mellan saknas. Foto: Alex Slitz/AP/Scanpix

Transfobin i debattsamhället

I samband med ett reportage om Tysklands erkännande av ett s.k. ”tredje kön” bjöd P1 Morgon idag in den kristna tidningen Dagens opinionsredaktör Elisabeth Sandlund för att förkasta inte bara juridiskt tredje kön, utan hela problemet som gett upphov till denna lösning. Inti Chavez Perez, expert i regeringens utredning om män och jämställdhet, stod för fakta i fallet medan Sandlund mest verkade hävda att det där med intergender är så sällsynt att det inte behöver tas hänsyn till.

Debattsamhället slår till igen. Det verkar stört omöjligt att behandla nyheter utan att följa upp med en debatt, för eller emot. Som om bara två perspektiv finns, och att varje infallsvinkel är lika giltig oavsett forskning och fakta. När det gäller frågor om trans, intergender och könstillhörighet märks tydligt att vilken sorts verklighetsfrånvända åsikter som helst kan lyftas fram på arenor som exempelvis kreationister aldrig skulle komma i närheten av, bara för att ”två sidor” i en debatt ska kunna uppstå. Såväl all debatt som bilden av kön har visst samma korkat binära uppställning.

När Elisabeth Sandlund menar att ”bara någon promille” av befolkningen har fötts med tvetydiga könsdelar så menar hon alltså att det är lugnt att 6000 människor i Sverige vid födseln tvingats tillhöra ett de facto felaktigt kön. Det viktiga för henne är att inte en oklar mängd andra människor på något sätt skulle bli identitetsförvirrade av att dessa människor behandlas rimligt. På samma sätt som P1 Morgon idag petade in en debatt kände SVT:s Agenda häromdagen sig tvingade att lyfta fram kristdemokraten Tuve Skånbergs åsikter om att två kön är allt som finns, för det är allt han sett i alla fall. Helt emot fakta, men rumsren hållning. Bara en av de två sidorna som måste fram!

Tredje kön är nu inte en universallösning. Det botar inte automatiskt rädsla för avvikande att en ny kategori införs, och det behöver inte heller göra den stenhårda uppdelningen i fasta punkter svagare. Men det kan samtidigt väldigt konkret göra livet enklare för många människor. Därför blir det så absurt att denna fråga varje gång vrids till en kontrafaktisk debatt om vad ett kön är – istället för en diskussion om själva lösningen. Tänk om människor som inte förnekade problemets tyngd kunde mötas och diskutera denna metods effektivitet. Eller – vågar vi ens tänka oss detta? – om människor som det faktiskt gäller kunde få höras och berätta om hur problemet bäst kan lösas?

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se