Stäng
blog-header
augusti 7, 2015
Tanvir Mansur, bloggare
Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX

Tolka inte beslutet som att kampanjen inte är rasistisk

Justitiekanslern (JK) beslutade idag att Sverigedemokraternas omdebatterade reklamkampanj inte är tryckfrihetsbrott eller hets mot folkgrupp. Det betyder inte att kampanjen inte är rasistisk. Faktumet är just att artiklar i tidningar och politisk reklam som skyddas av tryckfriheten får vara rasistiska.

Det är samma yttrandefrihet som gör det möjligt för nazistiska organisationer som Svenska Motståndsrörelsen får marschera på Sveriges gator (och i samband med det också attackera civila personer som demonstrerar mot dem). Det säger sig självt att det är en rasistisk organisation med rasistiska budskap. Många liberaler har påpekat under veckan att yttrandefriheten är en viktig princip, och försvarar därför rasisters rätt att sprida rasism. Det betyder alltså inte att budskapet i sig inte är rasistiskt. Det enda det betyder är att Sverigedemokraterna och andra rasistiska organisationer medvetet sprider rasism formulerat försiktigt, så att de inte kan anmälas för brottet hets mot folkgrupp. I den här kampanjen försöker de få allmänheten att tro att romer och andra fattiga EU-medborgare är del av organiserad brottslighet, för att de människorna ska avhumaniseras för att sedan kunna förbjuda dem från att få hjälp i Sverige.

Sverigedemokraterna kan alltså sprida myter om människor utan att benämna vilka folkgrupper de menar, så slipper de undan att sättas dit för hets mot folkgrupp.

Det här betyder inte att yttrandefriheten är lika för alla.

De personer som SD-kampanjen pratar OM har inte samma möjlighet som ett riksdagsparti med partistöd att betala hundratusentals kronor för att svara på det avhumaniserande budskapet. De är nämligen fattiga personer som utsatts för systematisk diskriminering, förföljelse och trakasserier i sina hemländer och deras mest effektiva lagliga sätt att lyfta sina familjer ur fattigdom är att be om pengar från andra. Att hävda att deras möjlighet till att yttra sig är lika stor som ett parti som använder en tunnelbanestation för sin reklam är befängt.

Författaren Anatole France beskrev 1894 en lag riktade sig mot fattiga personer så här:

”The law, in its majestic equality, forbids the rich as well as the poor to sleep under bridges, to beg in the streets, and to steal bread.”

Jämfört med yttrandefriheten i tunnelbanesystemet, så ser vi att den möjligheten att uttrycka sig alltså är relativ till vilken makt och vilka resurser en har. Ju bättre förutsättningar du har för att nå ut med ditt budskap desto större frihet har du att yttra dig. Partier med stora partikassor har alltså större möjligheter att ”debattera” sakfrågor i tunnelbanan med resenärer än fattiga romer från landsbygden i Rumänien. Att då hänvisa till att kampanjen bör sitta kvar på grund av yttrandefrihet, och att det skulle vara fritt fram för utsatta personer att ”debattera emot” är verklighetsfrånvänt. Det saknar helt en förståelse av makt och frihet hos olika grupper.

Den diskussion som har uppstått den senaste tiden använder ofta ordet ”demokrati” för att förklara att vissa aktörer har rätt eller fel. Dels vill jag hävda att det inte är en fråga om att protesterande människor är emot principen och lagen om yttrandefrihet. De är heller inte mot demokrati. De protesterar mot publiceringen av ETT budskap (som är rasistiskt) från ETT parti, inte mot yttrandefriheten. När människor protesterar mot abortmotståndares avskyvärda reklambilder på aborterade foster, så anses de inte vara demokratifiender. Den skillnaden är mycket intressant.

Egentligen skulle det kunna beskrivas som en konflikt mellan ett ”demokratiskt värde” mot ett annat. Yttrandefrihet mot alla människors lika värde.

Expressens ledarredaktion kallar de som tog ner SD-affischer för ”antidemokrater”. Sure, att slita ner affischer från SL:s lokaler kan vara brottsligt, men är det verkligen att vara MOT demokrati? Om att agera mot rasistiska affischer är ”antidemokratiskt” är väl att agera rasistiskt (människors lika värde) också ”antidemokratiskt”? Jag ser liksom inte poängen att stämpla olika grupper som ”antidemokrater”. Det är precis därför som SD kallar sig för SverigeDEMOKRATER. Alla som agerar mot dem är blir då ”antidemokrater”. Expressens ledarsida och många andra går in i den fällan. Att riva ner affischer anses hota yttrandefriheten och alltså hela demokratin. Men räknas inte då misshandel av personer som använder fri rörlighet i EU som hot mot demokratin? I själva verket kan det ju vara precis tvärtemot vad Expressen tycker. Affischrivare använder civil olydnad för att de är FÖR demokrati. I slutändan blir det bara en tävling om vem som är ”mest demokratisk” och ”mest för demokrati”.

Skånetrafiken säger nu att de inte skulle ha publicerat SD:s annonskampanj, alltså borde väl de också kallas ”antidemokrater”?

SAMTIDIGT:

Det senaste året har de fysiska attackerna mot människor som tigger ökat. På två månader har en och samma man anmälts TOLV gånger för angrepp mot en grupp tiggande romer i Kista. Bland annat hällde han tändvätska på en romsk kvinna som låg och sov utanför McDonald’s. Attackerna har gjort att de romer som har bott i Kista inte vågar vistas där längre.

I ett annat fall skulle paret George och Angelina vila i gräset i Berzelii Park i Stockholm efter att ha samlat pantburkar under en solig förmiddag. Helt plötsligt kommer en man fram och håller fram en plastflaska ovanför dem, och tömmer innehållet över dem. George fick den frätande syran i ansiktet och fick föras till sjukhus.

Senast för några veckor sedan blev en rumänsk kvinna i Uppsala beskjuten. En maskerad person körde fram i en bil och sköt mot hennes ansikte, men hon lyckades skydda sig med handen.
Bara den här veckan har EU-medborgare blivit attackerade med kniv i T-Centralen i Stockholm och med brandbomber i Töreboda i Västergötland.

Alla dessa gärningspersoner agerar för att de har opinionen i ryggen. De vet att fattiga romer och andra EU-medborgare som tigger blir misstänkliggjorda, har slutat se dem som likvärdiga människor och att de borde utsättas för attentat. På Flashback kartläggs tältläger och i flera Facebook-grupper sprids myter och lögner om fattiga människor som kommit hit i hopp om ett bättre liv. I de flesta fall är det icke-anonyma personer som sprider hat mot utsatta folkgrupper. Då väljer SL alltså att publicera annonser från ett parti som fortsätter det här misstänkliggörandet.

Det är det som är problemet. Det är just detta vi borde diskutera. Hur löser vi rasismen, våldet och fattigdomen? Vem ställer de frågorna och vem undviker dem? Fundera på det ett tag. Och ta tillfället i akt och engagera dig.

Här är några förslag där du kan göra det.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se