Stäng
blog-header
maj 11, 2014
Gustav Almestad, bloggare
Conchita Wurst Foto: Ronald Zak/AP/TT

Tolerans är inte Conchita Wursts främsta seger

Glädjerop kom som väntat över vinnaren i Eurovision Song Contest, Conchita Wurst från Österrike, som nu tydligen ska göras till levande långfinger mot stygga homofoba Ryssland det närmsta året. Toleransen vann! Och så vidare. Tyvärr är ju också toleransens fanbärare lite dåliga på att hålla tungan rätt i mun, och såväl ”skäggiga damen” som ”transa” är bara ett par av de i bästa fall klantiga titlar som använts för att beskriva artisten. Många otäckare saker har alltså sagts. Även en del lite väl djärva spekulationer om huruvida Wurst är transperson. Jag ska säga att jag själv inte visste rätt pronomen att använda när jag först såg bidraget i semifinalen. Framöver kommer det vara med ”hon”.

Så vitt jag kan utröna är Conchita Wurst en scenpersona, då rimlig att benämna som kvinna med pronomen hon, och bakom detta finns Tom Neuwirth, som är cisman och dragartist. Så länge vi talar om scenpersonen alltså hon. Det finns nu argument för att inkludera drag i transkategorin men jag tar alltså inte ställning till det här, och du ser, jag är lite osäker och har inte lust att säga något definitivt. Även utan de nedsättande orden har det ju varit en del förvirring i benämnandet av henne. Det är nästan som en fälla gillrad för att trolla fram latent transfobi och cissexism i kommentarerna från media och tittare. Det är bra. Så oerhört mycket bättre än toleransens dans.

Den etablissemangstoleranta glädjeyran gör nu någon sorts historielös sensation av att drag äntligen är accepterat som kulturuttryck. För det första: nej, det har det varit länge. För det andra: så har det varit eftersom dragshowens popularitet också kan vara ett villkorande av leken med genuskoder. Att det är okej och bra, så länge det är på lek på en scen för nöjes skull, medan publiken lika gärna är samma typer som spottar på allt som stör deras tankar om könsharmoni ute i det fria. Eller som lika gärna betraktar drag som en drift med kvinnligt genus. Men framför allt är detta som Conchita Wurst gör inte drag på samma sätt, och hon är inte en vanlig dragpersona. Hon lajvar ju inte kvinnligt genus rakt av, utan skapar en queer blandning. Och hon ser varken ut att gå in för att passera, eller för att driva med något. Skägget är både rent äkta och uppriktigt. Det är inte en extra gimmick utanpå ”vanlig” drag. Alltså kan inte nöjespubliken ha sitt vanliga roliga längre, inga fantasier om den perfekta artificiella, men ändå inom genuskoderna ”normala”, kvinnan kan projiceras på henne. Och inte heller den som ser sig progressiv kan komma undan med enkla etiketter, eller ens rakt av sätta frågan under transparaply.

Detta är förvirringen, och jag såg att det var gott. Conchita Wurst stör helt enkelt uppfattningen om kön när hon helt självsäkert, självklart, uppenbarar sig attribut som vi uppfattar som motsägelsefulla. En kropp som inte intresserar sig för att passera som det ena eller andra. Eller kanske, beroende på intention och vem som är betraktare, passerar som kvinna ändå. Tvåkönsmodellen, gender binary, klarar inte av att hantera detta som inte är eller försöker vara antingen eller. Och vi måste börja tänka, börja se. Det är fortfarande inte någon revolution, precis som Dana international inte heller innebar revolution för transfrågor, och det var över ett decennium sedan.

Låt mig också säga detta: Vinsten tillfaller låten och framförandet. Det var inte röster för tolerans, det var röster på briljans – som bara inte låtit sig avskräckas.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler