Stäng
blog-header
september 26, 2013
My Vingren, bloggare
Foto: Bertil Enevåg Ericson / SCANPIX

Tjejjourer – minst lika viktiga som kvinnojoursverksamhet

I början av september presenterades den nya budgetpropositionen från Regeringen. Kvinnojourerna ska få förhöjt ekonomiskt stöd under 2014. 13,4 miljoner i ytterligare bidrag kommer regeringen att öronmärka åt kvinnojoursverksamhet. Samtidigt permanentas den nu tillfälliga förstärkningen på 10 miljoner. Det är fantastiska nyheter. För kvinnojourerna.

Men det finns ett problem. Kvinnojoursrörelsen består inte bara av kvinnojourer. En stor och betydande del av både ROKS och SKR är tjejjoursrörelsen. Ingenstans i presentationen av de nya medlen står att de kommer vara tillgänliga att söka även för tjejjourer.

Det är skillnad på en tjejjour och en kvinnojour, en skillnad som räcker längre än att vi tar emot våldsutsatta kvinnor i olika åldersspann. Tjejjourers verksamhet baseras på stödverksamhet, precis som kvinnojourers. Vi har däremot inga skyddade boenden. Men vi har chatt, mejl, personliga samtal, storasyster-verksamhet, våldsförebyggande verksamhet, stödgrupper för personer som varit utsatta för våldtäkt eller incest.

Det är lätt att man omedvetet, eller medvetet, gör en värdering mellan tjej- och kvinnojourer där tjejjourer alltid verkar dra nitlotten. Gör tjejjourer verkligen lika viktigt arbete som kvinnojourer? Pratar inte tjejjourerna främst om självkänsla och normer och att man ska slippa raka sig under armarna?

Vi sysslar med det också. Men det är inte den primära verksamheten.

Det allra vanligaste ämnet på den tjejjouren, där jag var anställd under fyra år, var incest. Tjejer, allt från elva till sexton, skjutton år som regelbundet blir våldtagna av en närstående. Som har blivit det under många år. Det näst vanligaste är självmordstankar, självskadebeteenden, att ha varit utsatt för våldtäkt.

Frågor med allvar. Frågor som handlar om liv och död för dessa brottsutsatta tjejer. För dem är kontakten med tjejjouren livsviktigt. Det är först då de vågar anmäla en nära anhörig till socialtjänsten eller polisen. Först efter kontakt med oss vågar de söka hjälp från andra myndigheter.

Vår ekonomi är i lika stor kris som många kvinnojourers. För att kunna trygga tjejjourers verksamhet behöver samma typ av medel. Pengar till löner för administratörer och verksamhetsansvariga. Pengar till hyra, el, internet, telefonkostnader. Något som flera tjejjourer idag inte har.

Det är dags att synliggöra tjejers utsatthet och tjejjourers viktiga roll. En våldsutsatt fjortonåring kommer inte kontakta en kvinnojour. Hon kommer inte kontakta socialtjänsten. Istället tänker många att de får stå ut med övergreppen tills de går ut gymnasiet och kan flytta hemifrån.

Jag hoppas verkligen att Regeringen tänkt att dessa nya, mycket välbehövliga medel, kommer räcka till att finansiera tjejjourernas stödverksamhet också.

Extra, och smärtsamt, ironiskt blir det när tv4 i ett nyhetsinslag om de nya pengarna i bakgrunden visar upp Stockholms Tjejjours lokaler och stödsystrar. Men konsekvent berättar att pengarna kommer gå till kvinnojourer.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se