Stäng
blog-header
maj 21, 2013
Hanna Gustafsson, bloggare

The Buffy Effect – tio år sen sista avsnittet av Buffy The Vampire Slayer

”If I made Buffy the Lesbian Separatist a series of lectures on PBS on why there should be feminism no-one would be coming to the party, and it would be boring. The idea of changing culture is important to me, and it can only be done in a popular medium.”
-Joss Whedon

I en studie som undersökte hur scener med sexuellt våld mot kvinnor påverkar oss, visade det sig att hur den kvinnliga karaktären framställdes gjorde stor skillnad. Sexuellt våldsamma scener med  en svag, passiv kvinnlig karaktär jämfördes med sexuallt våldsamma scener med en kvinnlig karaktär som generellt framställdes som stark och icke-passiv. Även om man ska ha en hälsosam skeptis till studier gjorda på amerikanska universitetsstudenter och applicerade på hela mänskligheten, så är det ändå av intresse att nämna resultatet.

Män som tittade på sexuellt våldsamma scener med svaga, passiva kvinnliga karaktärer rapporterade en högre grad negativ kvinnosyn och negativa attityder mot kvinnor än kontrollgruppen. Denna effekt visade sig inte hos de män som såg sexuellt våldsamma scener med icke-passiva kvinnliga karaktärer.

Slutsatsen som drogs var att hur de kvinnliga karaktärerna i TV-serier och filmer framställs påverkade publikens attityder till kvinnor, inte förekomsten av scener med sexuellt våld mot kvinnor i sig. Positiva kvinnliga karaktärer kunde i viss mån väga upp de negativa effekterna av det sexuella våldet. Den så vanliga Damsel In Distress som inte kan eller ens försöker slå tillbaka, ger en mer skadlig kvinnosyn hos tittarna än inslag av våldsscener på film/TV.

The Buffy Effect har detta resultat döpts till. Eller, som det också har kallats bland feminister, Why Buffy Is So Much More Awesome Than Bella Swan.

Den här veckan är det tio år sen sista avsnittet av Buffy The Vampire Slayer sändes. Igår, för att vara precis. För oss barn till andra vågens feminister, födda på sjuttiotalet och mitt emellan tonår och vuxenlivet när Buffy kom, var Buffy otroligt viktig. På senare tid har Buffy och showens skapare Joss Whedon fått kritik för att inte leva upp till sin feministiska cred, men trots alla seriens uppenbara brister från ett feministiskt och intersektionellt perspektiv så ska man inte glömma vilken roll Buffy spelat för många av oss. Under det rosa täcket och Buffy the Vampire Slayer, två verk som förändrade den nya feministiska generationen på 90-talet.

Joss Whedon hade 1992, när han skrev filmen som sedan blev en Tv-serie, något så ovanligt på den tiden som en uttalat feministisk agenda. Uppfostrad av en feministisk mamma och van vid att anlägga ett genusperspektiv skapade han den blonda hejarklacksledaren som monstren var rädda för istället för tvärtom. Den unga tjejen som tog tillbaka den publika sfären åt unga tjejer överallt, som rörde sig fritt och orädd i mörka gränder, folktomma gator och som spenderade mer tid utomhus i efter mörkrets inbrott än instängd i sitt hem.

Whedon hade dock trots sin uttalade agenda en strategi med sin feminism, vilket var att feminism inte kan föras ut till ovilliga tittare genom att trycka upp det i ansiktet på dem. Feminismen i Buffy är av det underliggande slaget. Buffy är därför inte en av alla dessa halmgubbe-feminister man stötte på på Tv (tänk Jessie i Saved By The Bell) som går runt och predikar om patriarkatet på ett sätt inga feminister gör i verkligheten. Hon är heller ingen Stark Kvinnlig Karaktär av det gamla serietidningsstuket, någon sorts Xena som i avslöjande outfits slåss mot manssamhället medan hon spelar på den manliga publikens fantasier. Buffy är en karaktär med alla de vanliga ofullkomligheter människor har, vilket är precis vad vi saknade. En kvinnlig karaktär som är mer komplicerad än Svagt Offer eller Sexig Superwoman. Man skulle kunna säga att hon är en Stark Kvinnlig Karaktär ala 90-talets tredje vågens feminism, en omfamning av iden att feminism och popkultur inte är varandras motpoler, att man kan visa svagheter, gilla smink, shopping, se ut som en cheerleader och ändå vara feministisk ikon.

Idag är nog ingen omedveten om de feministiska brister Buffy har. Men för mig, som befann mig smack in the middle of den generation Buffy kom att påverka så, har The Buffy Effect aldrig avtagit. Kanske nötts lite, med tiden, med introduktionen av nya koncept i min feministiska ideologi, med farvälet till ungdomen och intåget i vuxenlivets komplicerade värld, men aldrig, aldrig upphört.

 

Ur Joss Whedons Equality Now tal 2006:

”But, these strong women characters…

Why are you even asking me this?! This is like interview number 50 in a row. How is it possible that this is even a question? Honestly, seriously, why are you — why did you write that down? Why do you — Why aren’t you asking a hundred other guys why they don’t write strong women characters? I believe that what I am doing should not be remarked upon, let alone honored and there are other people doing it. But, seriously, this question is ridiculous and you just gotta stop.

So, why do you write these strong women characters?

Because equality is not a concept. It’s not something we should be striving for. It’s a necessity. Equality is like gravity, we need it to stand on this earth as men and women, and the misogyny that is in every culture is not a true part of the human condition. It is life out of balance and that imbalance is sucking something out of the soul of every man and women who’s confronted with it. We need equality, kinda now.

So, why do you write these strong female characters?

Because you’re still asking me that question.”

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler