Stäng
blog-header
augusti 22, 2017
Hanna Gustafsson, bloggare
Taylor Swift. Foto: Richard Shotwell/AP/TT

Taylor Swifts seger är viktig för alla offer

För fyra år sedan fick 51-åriga radio-DJ:n David Mueller sparken från sitt jobb. Enligt honom själv berodde det på att popstjärnan Taylor Swift pressat radiostationen att sparka honom för att han tafsade på henne.

Swift vittnade om att Mueller hade stoppat in handen under hennes kjol och tog tag i hennes bara skinka under en fotosession. Händelsen bevittnades av hennes livvakt och fotografen. Efteråt konfronterade Swifts personal Mueller och uppmärksammade också hans chef på händelsen.

David Mueller har sedan dess stämt Taylor Swift på 24 miljoner kronor för att han förlorat sitt jobb. Taylor Swift svarade då med en motstämning och krävde honom på den symboliska summan 1 dollar för att ha antastat henne sexuellt. Förra veckan avgjordes stämningen i rätten.

Många är de som sedan stämningen blev känd på sociala medier förfasat över sig att ”bagateller” som lite tafsande under kjolen kan leda till rättegång. Det är ju inte som en våldtäkt, menar de. Dessa personer missar förstås hela poängen. Som vanligt.

Nyligen fick vi veta att hälften av alla brittiska kvinnor upplevt sexuella trakasserier på sin arbetsplats. 20% av dem blev trakasserade av en chef eller någon i auktoritär ställning. Fyra av fem anmälde inte trakasserierna av rädsla för att inte tas på allvar av sina kollegor.

I Frankrike protesterade kvinnor utanför parlamentet förra året i ilska mot den tystnadskultur som råder i Frankrike angående sexuella trakasserier, något som inte ens kvinnliga riksdagsledamöter eller ministrar visat sig slippa från sina manliga kollegor i vardagen.

Nej, att våga säga till när man utsätts för en hand under kjolen på jobbet är inte alls självklart. Det är inte heller en ”bagatell” när någon faktiskt gör det.

Därför är det viktigt när Taylor Swift på advokatens fråga om vad hon kände när Mueller fick sparken klart och tydligt förklarar att hon inte tänker känna sig skuld över ett beslut som han fattat.

”I’m not going to let you or your client make me feel in any way that this is my fault. Here we are years later, and I’m being blamed for the unfortunate events of his life that are the product of his decisions – not mine.”
— Taylor Swift i rätten

Och det är därför det är viktigt att Swift lyckas fortsätta vara tydlig med var skulden faktiskt ligger när hon får frågan om hon är arg på sin livvakt för att han inte avbröt händelsen när han såg den. ”Nej. Jag är arg på din klient för att han stack upp sin hand under min kjol.

Att vägra spela spelet där alla utom personen som beslutat sig för att tafsa ska ges del av skulden för det inträffade, är extremt viktigt. Det är något vi alla verkligen, verkligen måste börja göra. Om vi ska bli av med tysthetskulturen runt vardagstrakasserier, om vi ska få de som drabbas att våga säga till sin närmsta chef, om vi ska få offren att sluta skuldbelägga sig själva, så måste vi börja lägga skulden där den faktiskt hör hemma.

Hur det gick för David Mueller? Rätten fann inga bevis för att Swift pressat hans arbetsplats att ge honom sparken och beslutade att avfärda hans stämning, samt beslutade att han ska betala Taylor Swift 1 dollar för att ha sexuellt antastat henne.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler