Stäng
blog-header
november 10, 2013
Hanna Gustafsson, bloggare
Foto: andlun1/Flickr

Tänk om våldtäkter skulle bero på våldtäktsmän

För några veckor sen publicerade Slate en krönika. Den handlade om problemet med att det anses ”kontroversiellt” att tala om för tjejer att de kan undvika våldtäkt genom att inte dricka för mycket alkohol. Personligen är jag osäker på om man kan kalla något som folk jämt och ständigt ägnar sig åt utan att någon reagerar för ”kontroversiellt”, däremot kan jag förklara för Slate varför feminister anser att krönikans synsätt är problematisk. Det ger nämligen intrycket av att de som kan förhindra våldtäkter – om de bara ansträngde sig lite – är offren.

Det är inte ett särskilt effektivt sätt att stoppa våldtäkter på. Om man nu vill det, alltså. Om det man vill däremot är att minska halva befolkningens handlingsutrymme genom att lägga ansvaret för samhällets problem med våldtäkt på offrens axlar, samt skapa ett samhälle där tjejer måste utgå från att alla av manligt kön är våldtäktsmän, är det helt rätt väg att gå.

Häromdagen publicerades ännu en krönika i en collegetidning som uppenbarligen inspirerats av den i Slate. Krönikören i den oroar sig bland annat över att ”om media fortsätter att placera all skuld på förövaren [i våldtäktsfall] kommer unga collegekvinnor aldrig lära sig att det finns ett sätt att undvika dessa händelser.”

”Although it sounds harsh to place any blame on the victims of these incidents, if the media continues to place all the blame on the perpetrator, young college women will never learn that there is a way to help prevent these kinds of acts.

The best way for women to prevent these assaults from happening to them is to never drink so much that they cannot control themselves or remember what happened the next day. If women quit putting themselves in situations where they appear vulnerable, it will be much less likely for men to try and take advantage of them.”

Krönikan fick stor spridning i sociala medier och debatten om hur kvinnor kan förhindra våldtäkter var i full gång. Igen.

I dagarna kom också ett annat exempel, som vi fortfarande hoppas är fejk, på försök att tackla våldtäktsproblematiken genom att rikta in sig på offren. Då lanserades så kallade ”anti-våldtäktsunderkläder”, låsbara underkläder, för kvinnor som år 2013 vill känna sig säkra när de går utanför hemmet.

Företaget som skapade dem glömde dock i sin iver att en majoritet av våldtäkter inte sker av en främling i en mörk park. Hur de låsbara underkläderna ska stoppa våldtäkter mellan personer som känner varann förklaras inte. Kanske det är tänkt att kvinnor aldrig mer ska ta av sig underkläderna varken utomhus eller inomhus när de väl satt på sig dem. Kanske att ta av sig de låsbara underkläderna i sig ska ses som samtycke. Företaget tycks också ha missat alla typer av sexuella övergrepp som kan begås mot en person utan att underkläder behöver tas av. Däremot kom de ihåg att försäkra alla kvinnor om att kyskhetsbältet – förlåt, jag menar anti-våldtäktsunderkläderna – bekvämt kan bäras under tajta, åtsittande kläder.

Enligt reklamen på deras sida tycks de riktar sina underkläderna främst till vita, unga tjejer. Det här är naturligtvis inte för att det är de enda som drabbas av våldtäkt, utan för att det är den grupp som den patriarkala traditionen älskar att ”beskydda.”

Huruvida företaget är seriöst eller ej så har deras lansering skapat debatt kring frågan om det är ”nobelt” att vilja ”skydda” kvinnor på det här sättet, eller om det snarare är misogynt.

Att fokusera på offren är enligt forskning en ineffektiv metod för att förhindra våldtäkt, säger Caroline Heldman, associate professor på Occidental University, till CNN. Det ger tvärtom det felaktiga intrycket att offret kan kontrollera förövarens handling.

Argumentet att man ökar risken för våldtäkt genom att dricka alkohol ger intrycket av att män (som dricker mer än kvinnor) skulle ha hög risk att bli våldtagna, säger Caroline Heldman. ”Vad man egentligen menar är att du inte kan vara kvinna och delta i festlivet på college.”

Jag tror inte företaget eller krönikörerna här ovanför menar något illa. Men varje gång vi tacklar våldtäktsfrågan genom att be kvinnor ta ännu en försiktighetsåtgärd för att undvika våldtäkt – och det är en lång lista åtgärder vi pratar om här – så accepterar vi ett samhälle där våldtäkt ses som något oundvikligt. Och där hotet om våldtäkt kontrollerar varje del av kvinnors vardag. Detta är en av hörnstenarna i all våldtäktskultur.

Kanske vi någon dag i framtiden kommer sluta fokusera våra insatser mot våldtäkt på att tala om för tjejer att de inte kan delta i det offentliga livet på samma villkor som män. Kanske vi en dag inte kommer acceptera att våldtäkt ses som ett individproblem, inte ett samhällsproblem, och att hälften av befolkningen förväntas anpassa sina liv efter det oundvikliga hotet om våldtäkt bara för att vi som samhälle ska slippa ha en riktig diskussion om sex och samtyckte och våldtäkt, och om vad vi kan göra åt det.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler