Stäng
blog-header
juni 9, 2015
Kawa Zolfagary, bloggare
Kommer SD kunna hålla kritiken borta? Foto: ANDERS WIKLUND/TT

Sverigedemokraterna kommer inte hjälpa er

”Har tidigare varit sosse, för det var det man skulle vara och rösta på när man växte upp i ett miljonprogramsområde. Men nu när ens egna föräldrar börjar bli till åren, ens barn kommer få barn snart, så har jag börjat se mig omkring i samhället. Man ser ett Sverige i förfall med kommuner som inte har pengar, stora barngrupper på dagis, skolan går utför, dom äldres behandling inom åldervården skäms jag för”. Därför, avslutar hon, ”får SD min röst”.

Citatet kommer från en artikel i Magasinet Arena #3 2015, och stämmer överens med en hel del andra uttalanden jag sett från SD-väljare. Det är ingen nyhet att en stor del av Sverigedemokrater har gått över till partiet från Socialdemokraterna, däremot är fortfarande förvånande att så många av dem blundar för politiken som SD står för.

Tittar vi på citatet i textens inledning så framgår det att personen vill ha mer pengar till kommunerna, mindre barngrupper, en bättre skola och bättre äldreomsorg. Kort och gott ett fungerande välfärdssamhälle. Ändå lägger personen sin röst på ett parti som agerat för raka motsatsen. Under de åtta år som Alliansen satt vid makten så röstade SD med dem 9 utav 10 gånger, för en politik som utarmade och försämrade den välfärd som SD-väljaren efterfrågar.

En förklaring kan ligga i de nya siffrorna om hur många som kan tänka sig rösta på SD, fastän de inte sympatiserar med partiet. Det rör sig om människor som inte håller med om Sverigedemokraternas politik men som prioriterar deras hållning gentemot muslimer, EU-migranter som tvingas tigga eller migrationspolitik. Det är trots allt de frågorna som SD profilerat sig i och som de utmärker sig för, inte deras syn på välfärden. Deras väljare kan då blunda för att Sverigedemokraterna för en arbetarfientlig politik som urholkar välfärden, så länge som de fortsatt motsätter sig invandring. Ifall svensk välfärd varit det mest prioriterade så hade väljarna antagligen valt ett annat parti, men nu används det helt enkelt som svepskäl för att man motsätter sig invandring som trots allt är Sverigedemokraternas främsta fråga.

Men det blir svårt att försvara en röst på SD som en röst för välfärd när man tittar på den politiken de för. Här är några exempel på politik som Sverigedemokraterna gett stöd till:

SD har röstat för:

  • Femte jobbskatteavdraget
  • Ökad övervakning av löntagare på arbetsplatsen
  • RUT-avdrag för läxhjälp
  • Utförsäljningar av gemensamt ägda bolag

SD har röstat emot:

  • Utökad arbetsmiljöforskning och arbetslivsforskning
  • Förstärkningar av skyddsombuden
  • Meddelarfrihet i hela välfärdssektorn
  • Förstärkningar av företagshälsovården
  • Nollvision för dödsolyckor i arbetslivet
  • Rätt till heltid
  • Avdrag för facklig avgift
  • Stopp på FAS 3
  • Sänkt skatt på pensioner
  • Att stärka FN:s skattekommitté i syfte att stoppa olaglig kapitalflykt
  • En rad åtgärder för att minska barnfattigdom
  • Jämställd arbetsskadeförsäkring
  • Nationell rättighet för utsatta kvinnor att söka sig till en kvinnojour
  • Åtgärder för att uppmärksamma psykisk ohälsa hos äldre

För tillfället så drunknar kritiken mot SD och deras högerpolitik i populismen, men när partiet slutar växa i deras nuvarande takt och deras hållning mot migration och migranter inte längre är det enda viktiga så kommer det utlösa ett inbördeskrig inom partiet. Hittills har tidigare Moderater och Socialdemokrater samsats inom SD för att de prioriterat kampen mot invandringen, när partiet ska framstå som mer seriöst och bredda sig, när andra frågor börjar få utrymme, då undrar jag om deras gemenskap kommer hålla. Antagligen inte.

Om man är intresserad av att bidra till en uppluckring av den gemenskapen eller om man helt enkelt vill föra en sann politik för att bättra Sveriges välfärd så finns det gott om goda förslag. I grund och botten tror jag att man måste föra fram en politik som gynnar en bredare massa, oavsett om man är utsatt för strukturell diskriminering eller om man röstar på SD. Lösningen stavas klass.

En allt större del av anställda inom äldreomsorgen har utländsk bakgrund, de förpassas oftare till otrygga anställningar och får lägre löner än kollegor som ses som svenska. Att personer som uppfattas som utländska har det sämre på arbetsmarknaden än de som ses som svenskar betyder inte att de senare går trygga. Missgynnande av en grupp lönemässigt leder till att hela kollektivet drabbas. Det blir svårare även för den som ses som svensk att gå upp i lön när arbetsgivaren helt enkelt kan missbruka otrygga anställningar och ge lägre lön till någon med utländsk bakgrund. Ett sätt att både agera anti-rasistiskt och säkra den svenska välfärden blir då att motarbeta dessa otrygga anställningar och låga löner, det tjänar alla på oavsett hud- eller hårfärg. Dessutom slår man ett slag för jämställdheten då det även rör sig om kvinnodominerade yrken.

Lösningarna finns där för den som på ett seriöst sätt vill arbeta för Sveriges bästa. För det krävs ingen röst på SD, snarare tvärtom. Men det krävs att något annat politiskt parti tar både Sverigedemokraternas väljare och andras oro på allvar och lyckas kanalisera de känslorna in i något konstruktivt. Möjligen är de etablerade partierna oförmögna att göra just det. Isåfall är det dags att någon annan kliver fram.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se