Stäng
blog-header
juni 22, 2015
Hanna Gustafsson, bloggare

SvDs ledarsida startar märklig twitterstorm

Detta inlägg handlar om ett brev. Ett brev till en stor dagstidning som valde att publicera det på sin ledarsida. Ett brev som utan att egentligen ge någon information lyckades väcka en storm av ilska hos en stor grupp människor.

Brevet publicerades på SvDs ledarsida i helgen. Det lades ut med följande beskrivning:

5

Hur SvDs ledarredaktion valde att lansera brevet

 

Brevet är skrivet av en lärare och handlar kort och gott om en gång när han sökte jobb på ett gymnasium i Stockholms innerstad.

”Rektorn och läraren som intervjuade mig berättade om att det finns starka elevgrupper som är väldigt aktiva inom feminism och ekologism. Rektorn frågade mig vad jag anser om den typen av elever. Jag svarade att jag tycker det är kul med engagerade elever, elever som brinner för något och vill förändra världen. Rektorn verkade nöjd med mitt svar.

Hon fortsatte fråga om hur jag skulle ställa mig till en elev som inte vill läsa texter med orden hon/han, då eleven i fråga tog illa vid sig av texter som delar upp människor efter kön. Jag funderade först en kort stund ifall jag uppfattat frågan korrekt, fann svaret i rektorns lite generade ansiktsuttryck och svarade att jag tyckte att eleven ändå borde uppmanas att läsa texterna, att eleven gärna fick tycka vad hen ville men ändå måste kunna ta till sig texter med hon/han; något annat vore otänkbart.”

Så långt har vi alltså fått veta att brevskrivaren varit på anställningsintervju där en av vad man får anta många intervjufrågor var hur han skulle agera i en viss situation.

”Jag fick sedan frågan om jag kände till begreppet trigger warning. Jag försökte dra mig till minnes om jag hört begreppet under mina tio år vid universitetet men svarade till slut att jag inte hade en aning. Rektorn informerade mig då om att många elever på skolan är väldigt “medvetna” och förväntar sig att man som lärare också är det. Hon berättade också att de normalt brukar låta elever sitta med under anställningsintervjuer då elevinflytande utgör en viktig del av skolans arbetssätt.”

Denna del beskriver ytterligare en intervjufråga, om begreppet ”trigger warning”. Trigger warning innebär för de som inte vet det att ge en förvarning om att innehållet i en text/film/TV-program/osv kan vara svår att läsa eller titta på om man själv bär på vissa erfarenheter – exempelvis detaljerade beskrivningar av sexuella övergrepp, scener med tortyr, osv. Trigger warnings är inte till för att varna för sådant som gör en obekväm eller arg i största allmänhet, utan handlar om att visa respekt för människor som bär på traumatiska erfarenheter.

I skolan är detta förstår svårare att hantera. Där kan en elev knappast välja bort litteratur av personliga skäl. Det hindrar dock inte att man kan ha diskussioner om hur man som elev kan reagera på en speciell text och hur man som lärare kan hantera en sådan situation och skapa trygghet i klassrummet, utan att varken censurera eller ignorera problemet. En sån diskussion kan ju inte ens den mest rabiata feministhatare ogilla.

Varför ställer rektorn denna intervjufråga? Vem vet. Det framkommer i alla fall inte i brevet.

Brevet slutar med brevskrivarens egna reflektioner om hur han under intervjun ”kände” att han nog gått miste om jobbet för att hans svar inte ”varit tillfredsställande”. Då det är skrivet så att det inte går att svara på brevet eller granska något av det som sägs så kan vi inte gå vidare med det. Brevskrivarens spekulation om nån policy på skolan att ”filtrera bort hela litteraturhistorien p.g.a. att vissa elever tar illa vid sig på grund av vissa ord” får därför också räknas som just spekulationer av samma anledning.

Vad brevet säger är alltså att en skola i Stockholm har i en anställningsintervju frågat hur den sökande skulle agera i en viss situation, har frågat om den sökande hört talas om ett visst begrepp och har beskrivit skolans elever som ”medvetna”. Någon mer information framkommer inte.

Så här ser några av de många, starka reaktionerna på brevet SvD publicerade ut:

1

”Inte min feminism!”

 

2

”Anmäl skolan!”

 

3

”Dagens skola!”

 

4

Framtiden!

 

6

Ofattbart!!!

 

7

Stum.

 

8

”Elever bestämmer läroplan”

 

9

Var är skolpolitikerna!

 

Alla som har läst tycks ta med sig något från brevet som inte står i brevet. Rasistiska tidningen Nordfront länkade till det och basunerade ut ”Var inte tillräckligt politisk korrekt – fick inte jobbet” med sedvanliga efterföljande kommentarer om att vänstern och judarna förstör Sverige.

Fler reaktioner går att se här. Många av de som reagerat är politiker. Man skulle kunna fråga sig vad det egentligen är som får dem att reagera så starkt på så lite information. Man skulle – för att vara fyndig – kunna fråga sig vad i brevet det är som triggar dem. En beskrivning av en intervjufråga om ”trigger warnings” förvandlas till en policy om att ”filtrera bort hela litteraturhistorien”. En persons spekulationer om varför han inte fick det jobb han sökte blir till en omedelbar dumförklaring av feminism i allmänhet och 16-17-åriga ”genusmedvetna” elever på Stockholms innerstads gymnasieskolor i synnerhet.

Brevskrivaren Sebastian Marquez von Hage får självklart göra vilka reflektioner han vill över intervjun, och han får delge dessa reflektioner till vem han vill. Det jag undrar över är varför SvDs ledarsida väljer att publicera ett personligt brev utan några fakta överhuvudtaget och definitivt inga som går att granska, utan någon möjlighet till replik (skolan är inte namngiven), i ett hett ämne de rimligtvis vet väcker starka känslor. Samt varför någons högst privata reflektioner om varför en rektor kanske eventuellt möjligtvis inte anställde honom förvandlas till en saga om ”dårarnas paradis.”

Det är vad jag skulle ha velat se lite reaktioner på.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se