Stäng
blog-header
augusti 29, 2014
Gustav Almestad, bloggare
Anita Sarkeesian. Foto: Susanne Nilsson

Spelemännen vaktar sitt rum med hot

Efter det senaste avsnittet av webbteveserien Feminist Frequency, som handlar om utnyttjande av kvinnor som bakgrundsdekor i TV- och datorspel, kom en ny topp av trakasserier mot skaparen Anita Sarkeesian.

Det är inte första gången Anita Sarkeesian hotas eller trakasseras för sitt engagemang mot en sexistisk spelvärld, tidigare har exempelvis en man programmerat och offentliggjort ett spel som simulerar misshandel på Sarkeesian. Men den här gången har hon hotats så allvarligt att hon känt sig tvingad att lämna sitt hem. Från en pseudonym på twitter skriver gärningsmannen bakom de mest obehagliga hoten i detalj vad han planerar göra, och att han varit utanför huset där hennes föräldrar, nämnda vid namn, bor.

Den här nivån av hot blir nästan i sig själva avledande från sakfrågan, det är så allvarligt att man tvingas diskutera säkerhetsåtgärder och debattutrymmet krymper angående de “normala” kvinnohatarna. Det är förstås meningen, från perspektivet hos den som hotar. Men att just Sarkeesian tvingas ta emot så allvarliga hot är naturligtvis en direkt konsekvens av de vanligt hatiska spelemännen utnämnt henne till fiende nummer ett – de har startat spiralen av eskalerande hotfullhet som drar till sig farligare individer som en magnet.

Säkerligen har denna dåre suttit och roat sig med misshandelssimulatorn som en annan lite mildare dåre skapade före honom.

Genusfolkets Kawa Zolfagary har tidigare uppmärksammat trakasserierna mot Sarkeesian, och även sexismen i spelbranschen och spelkulturen i allmänhet. De företrädesvis manliga gamers som upprätthåller detta upplever sig just nu hotade, eftersom de trots en förändrad spelvärld lever kvar i en föreställning om exklusivt mansreservat (som lustigt nog upprätthålls både med gnäll över att kvinnor inte finner deras intressen attraktiva och genom misstänkliggörande av kvinnor som faktiskt intresserar sig).

I själva verket har reservatet redan luckrats upp och deras domän är bara en del av det nya landskapet, även om det är den mest röststarka delen, och ibland mest kapitaltunga delen. Att släppa in de “kvinnliga” spelen i deras gamerbegrepp är en av de saker som provocerar och skrämmer dem mest. Än värre är då den feministiska kritik, som Sarkeesian med flera framför, som naturligt kommer av att spelvärlden öppnar sig för fler, och av att fler inom den öppnar sig för nya perspektiv.

Det är här det blir viktigt att förstå att det inte går att hitta ett specifikt kvinnohat hos gamers.

Vissa uttryck och en särskild frenesi må vara av en egen art som kommer med nördmäns självupplevda underordning, men deras avsky mot feministisk kritik handlar i grunden om exakt samma sak som när den som inte är rasist, men…, helst vill få fortsätta säga rasistiska ord om chokladbollar för att slippa tänka på att något hen lärt sig kan vara fel. Det är reaktionen hos den privilegierade som inte klarar av att göra avkall på något, inte ens som ett tankeexperiment. Han som inte kan acceptera att det egna rummet inte är en självklarhet, och något han är berättigad till, utan att det är uppbyggt på exkluderande uttryck.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se