Stäng
blog-header
maj 14, 2013
Kawa Zolfagary, bloggare

Sommar, sol och trakasserier

Detta är ett gemensamt inlägg av:

Kawa Zolfagary
Hanna Gustafsson

Äntligen visar värmen sig i Sverige. Nu försvinner tunga vinterjackorna tillsammans med snön. Men precis som hundbajs som dyker upp när snön smälter bort så följer något annat ruttet också med solskenet, nämligen trakasserier av kvinnor i offentliga utrymmen.

Trakasserierna är inte på något sätt begränsade enbart till sommarhalvåret, även om det blir mer frekvent för många då. Det händer också i kollektivtrafiken året om. Berusade män som ropar efter kvinnor, gör närmanden fastän kvinnorna tydligt visar att de inte är intresserade.

För många kvinnor är det här något som händer så fort de rör sig utomhus. För männen kan detta ses som att de ger komplimanger till kvinnorna, men för mottagarna av ropen och visslingarna så handlar det om att deras kroppar döms och kommenteras så fort de visar dem. Det är ofta också väldigt grova sexuella anspelningar som männen kommer med. Följande video innehåller intervjuer med kvinnor om hur de upplever trakasserierna:

I filmklippet lyckas showen Totally Biased med konststycket att göra ett hysteriskt roligt inslag om gatutrakasserier (ser ni, PK-hatare, man kan skämta om allt, det enda man behöver är kunskap om det man skämtar om samt att vara, ni vet, faktiskt rolig. Något som dock hindrar många självutnämnda komiker). De lyckas samtidigt också visa hur bisarrt detta dagliga inslag i många kvinnors vardag faktiskt är.

W Kamau Bell frågar alltså män och kvinnor på gatan om gatutrakasserier, det vill säga okända människor som skriker sexuella saker, visslar, stönar, osv osv, efter en när man går på gatan. Kvinnorna som är tillfrågade i programmet är alla negativa. De beskriver vad okända män har skrikit till dem, hur de väljer andra vägar när de ska gå från jobbet och som en av dem trött förklarar: ”Om jag var tvungen att stanna och prata med varje man på gatan så skulle jag inte hinna leva mitt liv.”

Flera av männen som tillfrågas tycks tro att kvinnor uppskattar dagliga trakasserier från dem. Att kvinnor behöver höra vad de har att säga om deras kroppar. En av dem säger att han tror gatutrakasserier är en bra grej och att kvinnorna han ropar efter får en bättre dag tack vare det. ”I like it,” som Kamau säger till honom. ”A man who’s not persuaded by facts!

För faktum är att gatutrakasserier inte handlar om att ge komplimanger. Det handlar inte särskilt mycket om mellanmänsklig kommunikation överhuvudtaget. Det är möjligen komplimangernas version av ”Shut up, SHUT UP! This song is all about ME!” För du vet inte vad en okänd människa som går förbi dig på gatan har haft för dag, hur den mår, och du vet definitivt inte vad den ”behöver” av dig just då.

Faktum är att följa efter, handgripligen stoppa, medvetet genera och skrika vad man vill göra med en okänd kvinna som går förbi på gatan handlar om makt. Att högljutt bedöma okändas kroppar på gatan handlar om vem som bedömer. Om vem det är som har ”lite kul.” Det är naturligtvis inte någon uttalad agenda hos alla som ägnar sig åt det. Men det är vad det handlar om.

Det gör det även när kvinnor högljutt bedömer okända mäns kroppar på platser som inte är gjorda för just det (för alla er som vill deraila diskussionen genom att ta upp ”Ladies Night” – vilket är var. enda. gång). Skillnaden är frekvensen, det vill säga hur stor del av ens liv detta fenomen slukar, och hur ens förberedelser skiljer sig mellan kvinnor och män. Samt att det i högre grad påverkar kvinnors vardag. På grund av, ni vet, allt annat som suger här i världen.

Om du anser att gatutrakasserier är exakt detsamma som att ge komplimanger, att ingen kvinna egentligen har något emot det och att de som säger att de har det bara inte får tillräckligt mycket av varan själva, så är chanserna stora att vi inte kommer få dig att ändra dig. Men vi kan tala om för dig att faktum är att du inte har tillräckligt med kunskap (så försök helst inte skämta om det om du kan – se paragraf 4 här ovanför), om nu fakta är något du brukar övertygas av.

Som man kan du se till att få slut på dessa trakasserier genom att behandla det som rattfylleri. En god vän låter inte sina vänner köra rattfull, en god vän låter inte heller sina vänner trakassera kvinnor. Här är en video med tips på hur du ska gå tillväga ifall dina vänner lider av Ropa Efter Kvinnor Syndrom:

 

Kawa Zolfagary
Hanna Gustafsson

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se