Stäng
blog-header
december 21, 2017
Hanna Gustafsson, bloggare
Ingen plats för kvinnor? Foto: Ruud, Vidar/TT

Sluta låtsas att råd till kvinnor om att ”skydda sig” är oproblematiskt

Ponera följande påhittade scenario: På kort tid blir tre män oprovocerat överfallna utomhus. Polisen går ut med en uppmaning till alla män att undvika att vara ute på kvällen.

Vissa män kritiserar polisens uppmaning. Inte för att man inte tar överfallen på allvar, utan för att man efter ett otal antal liknande uppmaningar från brottsförebyggande myndigheter börjar känna att den här typen av begränsning i mäns rörelsefrihet är är ett stående inslag i kulturen snarare än en begränsad period av försiktighetsåtgärder.

Män som framför den här typen av kritik mot polisens uppmaningar blir dock kallade naiva och bemötta med nedlåtande svar av typen ”Ja, visst tycker man att män SKA kunna röra sig fritt utomhus när det är mörkt, men nu är världen som den är och då får man faktiskt anpassa sig efter det”.

Över till verkligheten. Det vill säga att allt det jag skrev här innan är sant förutom att det är kvinnornas verklighet vi pratar om.

När polisen i Malmö nyligen uppmanade kvinnor att stanna hemma på kvällen efter tre våldtäkter på kort tid, så kritiserades det av en del. Polisen drog tillbaka uppmaningen.

Men som vanligt i denna fråga kom kritiken mot kritiken mot polisen också snabbt. På Expressens ledarsida beskrev Ann-Charlotte Marteus polisens uppmaning till kvinnor som ”rimligt” och kritiken mot polisen beskrev hon som ”mycket feministiskt korrekt, I’m sure”. Hon fortsatte ”Men poliser ska inte låta som feminister. De ska låta som poliser.”

Lyssna nu: Jag förstår att tre överfall på kort tid gör att uppmaning till kvinnor att inte gå ut kan vara rimlig. Det gör jag verkligen. Jag säger inte att polisen ska upphöra med varningar, men låt oss sluta tro att denna typ av uppmaningar är helt oproblematiska. Låt oss vara öppna med varför dessa ”råd” till kvinnor kritiseras, och vad sådana råd långsiktigt faktiskt innebär.

Kritiken består i att kvinnor redan vet att det är farligt att gå ut på kvällen och att de som ändå gör det antagligen valt att helt enkelt ”trotsa” detta helt omöjliga ”råd” att leva upp till. Även för män är det farligt att vara ute, faktiskt är unga män de som är mest utsatta för våld i offentliga miljöer. Samma ständiga uppmaningar till män att stanna hemma hörs dock sällan.

Kritiken består också i att när just Samhället – alltså inte oroliga föräldrar som naturligtvis får ge vilka råd de vill till sina barn – uppmanar kvinnor att inte gå ut så skapar det förväntningar hos allmänheten att kvinnor ska lyda det rådet vilket i sin tur skapar den underliggande föreställningen att de kvinnor som går ut ensamma får skylla sig själva.

Låt oss titta på kommentarsfälten efter den senaste överfallsvåldtäkten i Malmö. Här fylls det av frågor runt offrets beteende; Varför var hon ute själv mitt i natten? Vart var hon egentligen på väg? Vad hade hon gjort under kvällen som innebar att hon var ute ensam ute så sent, fast hon är kvinna? Hur berusad var hon egentligen?

Detta är det ena problemet med att myndigheter går ut med uppmaningar till kvinnor att bete sig på ett visst sätt för att ”skydda sig” från våldtäkt. Denna typ av misstänkliggörande av offrets beteende är så vanlig att vi knappt tänker på det.

Så låt oss därför slå fast en sak: Det är ett problem. Och det är kopplat till samhällets ständiga uppmaningar till kvinnor att minska sin rörelsefrihet om de vill undvika våldtäkt. Låt oss sluta låtsas som något annat.

Det andra problemet med samhällets uppmaningar till kvinnor om att ”skydda sig” är detta: Det tar aldrig slut.

Det kommer aldrig någon ”faran över”-uppmaning som säger att nu kan kvinnor åter röra sig fritt igen. Några månader senare kommer i stället en ny uppmaning, nu att kvinnor att inte ska jogga ensamma längre, efter ett överfall som skett i ett joggingspår. En tid efter det kommer en uppmaning att kvinnor ska undvika att åka svarttaxi. Därefter att de ska sluta åka Finlandsfärjor, i alla fall om de tänkt dricka alkohol.

Alla ”rimliga” råd. Alla utan ett slutdatum.

Jag säger inte att kvinnor inte ska få råd om att skydda sig mot våldtäkt. Vad jag säger är att det inte är oproblematiskt. Vad jag också säger är att vi borde sluta låtsas som att det är det, och i stället diskutera ämnet på riktigt.

Det behövs en feministisk analys på denna typ av ständiga ”råd” och ”uppmaningar” som minskar kvinnors handlingsfrihet. Särskilt när det sker så kontinuerligt som det gör i vår kultur. Vad gör det med kvinnors frihet? Hur kan ni som motsätter er att vi problematiserar det inte tycka att den frågan är värd att diskutera?

Hur rimligt är det?

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se