Stäng
blog-header
februari 10, 2014
Hanna Gustafsson, bloggare
Foto: Kirsty Wigglesworth/TT

Slut på helmanliga paneler!

Igår gick BBC:s Director Danny Cohen ut och deklarerade att BBC inte kommer göra några fler humorprogram med bara manliga deltagare i panelen. Det är en del i diskussionen som pågår om BBC:s representativitet. Kvinnliga komiker som Jo Brand, Victoria Wood, Caitlin Moran, m.fl har tidigare kritiserat panelprogram som Never mind The Buzzcocks och Mock The Week, QI och Have I Got News For You.

För att ta ett exempel hade Mock The Week under senaste säsongen bara manliga fasta panelmedlemmar och av 38 panellister lyckades de boka in 5 kvinnor.

Kritiken mot de nya riktlinjerna lät förstås inte vänta på sig, Klassiska ”det är taskigt mot kvinnor att bjuda in dem till TV-program när de nu inte är tillräckligt roliga” och ”det finns helt enkelt inte tillräckligt många kvinnliga komiker because of reasons” lät inte heller inte vänta på sig. Det många tycks oroa sig över är 1, att de nu kommer tvingas titta på inkvoterade, humorlösa kvinnor under fredagsmyset, 2, de bortkvoterade, talangfulla männen som inte längre får vara med, 3, de stackars inkvoterade, humorlösa kvinnorna som nu kommer känna sig underlägsna och som just inkvoterade i alla TV-program.

OK, då pratar vi lite om det.

Att som kvinna sällan se en annan kvinna, och än mer sällan flera kvinnor tillsammans, vara roliga i offentliga sammanhang gör naturligtvis något med oss. Det formar oss att se humor – i alla fall den som man får betalt för – som någonting Som Män Gör. Det formar också vår syn på humor i sig. Inte för att det finns något som är ”kvinnlig” respektive ”manlig” humor – det är det lata sättet att analysera på – utan på grund av de könsstereotyper som redan finns i samhället. Dessa stereotyper formar även humorvärlden och vår syn på den. Jag menar, jag gillade och skrattade åt Killinggänget som alla andra under tonåren, men visst kan man tänka sig att om det största humorgänget under 90-talet även bestått av kvinnor så hade scenen i Percy Tårar där Robert Gustafsson sätter på Vanna Rosenberg genom att låtsas vara hennes fästman (den kan åtminstone tolkas så), inte varit med.

Hur effektiva BBC:s nya regler för att väga upp spelplanen mellan manliga och kvinnliga komikers utrymme att leka i TV blir, beror ju lite på. Vem vet, kanske de bara tänker skyffla Jo Brand mellan alla program. De som oroar sig över att BBC:s regler tvingar fram en ”token woman” som ska sitta i alla program och vara ”kvinna” kan man visserligen förstå, men grejen är att så är det redan idag.

De gånger en kvinna är med i  en humorpanel idag är hon i regel ensam kvinna i ett program byggt kring män som är vana att prata med andra män. Om BBC:s nya regler inte bara tvingar programmen att leta efter talangfulla kvinnor att bjuda in utan dessutom tvingar dem att bjuda in – dare I say it – mer än en kvinna på samma gång, kanske 50% kvinnor i alla program, skulle det däremot kunna skapa något. Det skulle kunna bidra till att skapa förebilder och utrymme för en generation nya komiker, och det skulle kanske förändra vårt sätt att ständigt tänka och prata om humor som ”manlig” vs ”kvinnlig”.

Skillnaden i antal manliga och antal kvinnliga komiker är så betydande och så iögonfallande att vi har svårt att förneka den, vilket tycks innebära att vi istället för en ständig diskussion om det kanske är så att kvinnor inte är lika roliga på TV för att kvinnor inte är lika roliga punkt slut. Vår vilja att prata om humor i termen ”manlig” sådan (vs dess mindre kända ”kvinnliga” motsvarighet) är givetvis ett behjärtansvärt försök att förklara världen utan att behöva erkänna those pesky strukturella och kulturella orsakerna som tycks ligga så nära till hands.

Lee Mack, komiker och regelbunden paneldeltagare på brittiska humorshower, förklarade till exempel att det inte finns lika många kvinnliga komiker som manliga eftersom kvinnor är mindre tävlingsinriktade och är mer intresserade av att lyssna på andra än män är. Robert Gustafsson, som ju spenderat hela sitt vuxna liv i humorbranschen och antagligen funderat en hel del över ämnet, är inne på exakt samma tankar: ”Det kan vara en så enkel sak som att kvinnor ofta inte är lika roliga. De har inte behövt använda humor för att hävda sig, humor som vapen, tuppfäktning, fåfänga… Sådana saker. Män har tränat och tävlat längre. Därför är män fortfarande ofta roligare.

Denna vilja att förklarar humor kan ibland bli stor humor i sig.

När British Medical Journal i sitt julnummer för ett par år sen publicerade en studie om att aggressiv humor är kopplat till testosteron, kunde man ganska enkelt se att det var ett skämt. Dels brukar BMJ publicera skämtsamma studier i sitt julnummer – i samma nummer hade de även en studie om vilket typ av chokladkaka som lämpar sig bäst för läkare att demonstrera brutna ben på – och dels bestod studien i sig av att en pensionerad hudläkare åkte de brittiska vägarna upp och ned på en enhjuling samtidigt som han antecknade folks reaktioner. Män reagerade med aggressiv humor (”fall off, granddad” och olika varianter av ”tappat ett hjul?”) och kvinnor med snälla kommentarer, förklarar han i BMJ. Hans slutsats: humor av den aggressiva typen är kopplad till halten testosteron i kroppen.

Eftersom vår bullshit-o-meter när det gäller alla dessa skillnader mellan manligt och kvinnligt i sig är ett stort skämt, återgavs studien i en rad medier, bland annat ScienceDaily och BBC News. BBC News lyckades basunerade ut att humor i största allmänhet, inte bara en viss typ, är kopplad till hög testosteronhalt i kroppen, samt att det kan förklara varför det är mer vanligt med manliga komiker. Man hittade till och med en en psykolog i Northumbria som kommenterade enhjulingsstudien med att männen i studien använde humor eftersom de kände sig hotade av enhjulingsprofessorn i sin tävlan om att ”attrahera kvinnlig uppmärksamhet”.

Och det kan man ju förstå. Jag vet inte vad ni andra säger men inget gör mig personligen så upphetsad som en professor på en enhjuling.

Även svenska SvD återgav enhjulingsstudien under rubriken ”Testosteron ger män aggressiv humor”.

”Enligt honom känner sig förmodligen de förbipasserande av manligt kön hotade av den cyklande professorn, eftersom han sannolikt tar uppmärksamheten från kvinnorna ifrån dem.”
— ”Testosteron ger män aggressiv humor” ur SvD

Många påpekar att den enkla anledningen att det finns fler manliga komiker på TV är för att det finns fler manliga komiker. De påpekar, med rätta, att lika spelplaner för män och kvinnor lägger ansvaret på individer själva att med hårt jobb och talang ta sig fram på egen hand. Det är därför BBC:s initiativ är så bra, eftersom vi som människor påverkas av de förväntningar, de fördomar och de förebilder vi har. Och eftersom humor är något man utvecklar, oavsett kön, och idag uppenbarligen inte på lika spelplaner.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se