Stäng
blog-header
februari 1, 2013
Gustav Almestad, bloggare
"But what about the children?!?!?" Foto: Carl-Johan Söder/SVT

Skuldbeläggande är inte omtanke om barn

”Nu får jag väl mer skit på sociala medier, men… jag fortsätter envist att hävda att det inte är idealiskt för någon inblandad med en så ny¬bliven förälder.” – Jan-Olov Andersson, Aftonbladet

Jomenvisst. Det är inte lätt att vara man i dagens samhälle och känna omtanke om barnen. Bara en stilla undran i ens nöjeskrönika om huruvida en nybliven mamma är rätt val för ett tufft uppdrag som att leda Eurovision Song Contest, och genast kommer beskyllningar om sexism.

Låt vara att samma krönika obetänksamt nämner en man som utan att möta klagomål i pressen arbetade med att programleda På Spåret mitt under nedkomsten. Låt vara att det väldigt sällan sker överhuvudtaget att män får samma fråga, hur nyblivet föräldraskapet än är. Det är ju bara slarv! Glömde. Självklart ska det vara jämställt, det bara råkade vara en kvinna denna gång som förutsätts ha ungen grinandes backstage. Ja, i vissa fall åtminstone, inte andra:

”Som mamma är du bunden till ditt barn på ett helt annat sätt den där första hudlösa tiden. […]

Det måste inte vara ett antifeministiskt angrepp på Petra. Det kan mycket väl vara omtanke eftersom de som undrar minns sin första tid med bebis.” – Malin Wollin, Aftonbladet

Det är ju bara omtanke om barnen. Jan-Olov Andersson citerar och trycker extra på det i SVT Debatt: omtanke. Det kanske det är, obetänksamt eller ej. Men, Jan-Olov Andersson, Malin Wollin, och alla andra – ja, framför allt alla ni andra. Kan vi inte åtminstone börja i en annan ände? Varför så individfixerade? Vad har ni med någon annans specifika föräldraskap att göra?

Varför ska en enskild förälder, oavsett kön, pekas ut som dålig förälder? En ensam unge målas ut som övergiven, extra ömkansvärd? Är det i så fall bara Petra Medes barn som har det tufft?

Omtanke. Okej. Lyft då omtanken till att handla om alla barn. Prata villkor och förutsättningar istället för att döma enskilda föräldrar. Är det nu hemmatid som bäst visar omtanke, vågar ni arbeta för en föräldraledighet som tvingar föräldrar till det? Eller i alla fall kräva längre ledigt över hela brädet så vi har råd att vara hemma samtidigt? Kanske rentav dags för sex timmars arbetsdag?

Själv har säkert Jan-Olov Andersson och Malin Wollin råd att tacka nej till jobb för att vara hemma med barnen. Petra Mede också för den delen. Men vilka mer? Tänk lite på ensamstående föräldrar, eller på arbetarklassen, som inte har det. Seså, ut på gatorna och demonstrera nu, nöjeskrönikörer! Omtanke om barnen!

Menar man allvar menar man alla. Omtanken om ett enda främmande barn, om det så är Jesus återfödd, är inte mycket att hänga i julgranen.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se