Stäng
blog-header
november 13, 2014
Gustav Almestad, bloggare
Foto: Tore Meek / NTB/ TT

Samvetsfrihet är ingen frihetsfråga

Landstingsstyrelsen i Kronoberg har röstat för att “utreda möjligheten” att införa samvetsfrihet i vården, det vill säga att göra det möjligt för vårdpersonal att vägra utföra aborter (eller annan abortrelaterad vård). Förslaget gick igenom då M, C och KD röstade för medan FP lade ned sina röster. Det är en mycket oroväckande utveckling, och om samvetsfrihet faktiskt införs vore det en direkt katastrof.

Man kan ju till exempel fråga sig var individens rätt att vägra olika delar av en yrkesroll till sist skulle upphöra om denna möjlighet infördes. Men än viktigare är den premiss som gör gällande att det alls handlar om individens frihet.

Rätten till abort och samvetsfrihet för anställda går att kombinera, menar exempelvis Eva Johnsson, KD:s gruppledare i landstinget. Men den typen av argument bär inte utanför fantasilandskapet där all konflikt handlar om ett enskilt möte mellan samvetsfrihetlig vårdpersonal och en obekväm syssla, som någon annan kan hoppa in för.

Den specifika vägran kan dels vara riktad mot en annan faktisk person, men den är dessutom riktad mot hela den abortrelaterade vården, inte bara på förekommen anledning utan konstant.

Blotta möjligheten att vårdpersonal som möter en vårdtagare kan vara “samvetsfri” skapar ett osäkerhetsmoment nationellt för alla som söker hjälp i en redan pressad situation. Hur ska den som söker hjälp för abort veta om personalen är att lita på för ens vårdbehov? Om det redan innan var en stigmatiserad position att behöva göra abort, så gör detta saken än värre. Vården kan bli direkt otrygg.

Att städa bort den konflikt som existerar bortom individens rätt är själva poängen för abortmotståndarna, det är nämligen så frågan kunnat komma så långt. Insmugglad som en harmlös undran. Ingen ska väl tvingas att gå emot sina principer? Och vad värre är: den skapade otryggheten i abortrelaterad vård som kommer med möjligheten till samvetsfrihet är också en del av poängen. Det är frågan om en känslomässig utpressning i mindre skala, men i samma anda, som trakasserier utanför abortkliniker eller skräckkampanjer med mer eller mindre fabricerade skräckbilder.

Låter vi konflikten formuleras som individens frihet från en obekväm syssla har vi rationaliserat bort själva vårdbehovet från frågeställningen. Det är absurt, vårdens uppdrag ska inte kunna bortförhandlas. Detta är en strid om vad vården är – inte om individer.

Samvetsfrihetliga individer kan med fördel uppsöka sin frihet genom att byta jobb.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se