Stäng
blog-header
mars 14, 2013
Hanna Gustafsson, bloggare
Foto: Steubenville welcome sign

Rättegången i Steubenville – en spegel mot våldtäktskulturen

Liksom halva USA följer jag rättegången i Steubenville mot två fotbollsspelare i stadens high school, som anklagas för att ha våldtagit och förgripit sig på en 16-årig flicka under en kväll då fotbollslaget festade på flera olika håll runt om i den lilla staden.

Anledningen att just detta fall blivit så uppmärksammat – det är inte det första av sitt slag i USA, om man säger så – beror mest på två saker:

1, fotbollslaget och fotbollsspelarna i den lilla staden har såpass hög status att det rådde misstanke att stadens polis inte undersökte anklagelserna korrekt. Det fick internetaktivisterna Anonymous att hacka fotbollslagets hemsida och posta en video ifrån kvällen, vilket lyfte storyn till nationell media. Och 2, under den aktuella kvällen twittrade många ungdomar under hashtaggen deadgirl hånfullt om hur berusad den 16-åriga flickan var och hur hon var ”so raped”, ”sloppy” och ”deserve to be peed on.”

Song of the night is definitely Rape Me by Nirvana” twittrade en, och ”I have no sympathy for whores” skrev en annan. En bild där hon till synes medvetslös bars i armar och ben av de två anklagade spreds glatt på sociala medier.

Många av tweetsen och bilderna raderades när fallet började uppmärksammas, men några bloggare lyckades ta screencaps och började sprida dem. Detta att så många ungdomar i staden bevittnade vad de beskriver som ett övergrepp, utan att en enda reagerade med att försöka ingripa, har väckt förfäran runt om i USA.

Vi förfasar oss över att så många ungdomar kunde bevittna ett brott utan att ingripa, och istället håna och exponera offret. Men det räcker inte att förfäras. Vi måste börja inse att vi har en del i skulden för det som inträffat. Ungdomar (för vi ska inte tro detta bara skulle kunna förekomma i USA) får inte sin syn på sex och samtycke ur det blå. Den kommer ur en kontext.

I videon som Anonymous postade, ses fotbollskillar prata om och skratta åt den 16-åriga flickan. En av dem förklarar ”She is so raped. Her puss is about as dry as the sun right now. They raped her quicker than Mike Tyson!” osv. Kommentarerna som försvarar videon går mycket ut på att det bara handlar om att ”skämta”. Och visst, våldtäktsskämt och våldtäkt är olika saker. Men vad får oss att vilja släta över när 16-åringar skojar om att en av deras jämnåriga våldtagits?

En av Steubenvilles fotbollscoacher förklarade snabbt våldtäktsanklagelsen med att flickan hittat på alltihop för ”vad annat kan du säga till dina föräldrar när du vaknar upp efter en sådan kväll?” Här får man anta att han med ”en sådan kväll” syftar på hennes extremt berusade tillstånd och alla kommentarer i sociala medier om hur hon burits runt halvnaken och var ”so raped.”

Om det inte är att trivialisera ett möjligt övergrepp vet jag inte vad som är det.

På vilket sätt har vi, vuxenvärlden, skapat en kultur där samtycke är i absolut centrum varje gång vi pratar om sex? Är det kanske snarare så att vi istället har skapat en kultur som innehåller alla de komponenter som en våldtäktskultur består av: en kultur som trivialiserar övergrepp, skuldbelägger offren (för att ha druckit för mycket/betett sig sexuellt utmanande/inte sagt nej tillräckligt tydligt), överdriver hur många tjejer som ljuger om våldtäkt, och lurar i unga män att det ligger i maskuliniteten att alltid vara aggressivt på jakt efter sex (boys will be boys). Nyligen förfärades England när en flicka förklarade hur det fungerar på hennes internatskola: ”You have to give the boys oral sex or they get cross.” Men hur kan vi förfäras över något vi själva varit med att skapa?

Vad förväntade vi oss?

När man som feminist tar upp det här med våldtäktskultur får man genast personer som säger att det inte är kultur utan att det ligger i mäns gener att alltid vara på jakt efter sex och att det enda sättet att förebygga våldtäkt är att lära kvinnor att undvika ”risksituationer”, vilket kan vara alla möjliga absurda saker som att inte dricka alkohol eller vara ensam med en man som man inte redan vet att man vill ligga med. En våldtäktskultur anser att man förhindrar våldtäkt genom att lära kvinnor att begränsa sina liv och genom att varna och beväpna kvinnor. I en våldtäktskultur ses nämligen alla män som potentiella våldtäktsmän. Och när man som feminist säger att man inte alls tror män har några sådana ”våldtäktsgener” men om man fortsätter lära män att maskulinitet innebär att ständigt vara på jakt efter sex snarare än på jakt efter sex med personer som vill ha sex, så är det också det man får – så anses man lägga kollektiv skuld på alla män.

Rättegången i Steubenville är snart inne på sin tredje dag.

Åklagarens version av kvällen kommer se ut ungefär så här: Steubenvilles fotbollslag hade en ”End of summer” fest. En 16-årig flicka från en annan stad kom på festen. Hon blev väldigt berusad efter att bland annat ha delat en vodkaflaska med en kompis. Vid en tidpunkt lämnade hon festen med de två anklagade killarna och deras vänner. De åkte till ett annat hus. Flickan kräktes på gatan. Någon tog av henne kläderna på överkroppen. Sedan sattes hon i baksätet på en av killarnas bil. Under resan penetrerades hon med fingrar av en av de anklagade medan en av vännerna filmade. Vännen som filmade har sedan vittnat om att tjejen sluddrade och inte rörde sig. Väl framme tog de två anklagade med flickan in i huset. Hon kräktes igen. En annan av de anklagades vänner (och som även han sedan dess vittnat för polisen) kom dit och han och den första vännen gick ned i källaren där flickan nu var naken från midjan ned. En av de anklagade försökte få henne att ge honom oralsex, men lyckades inte. Den andra penetrerade henne med fingrarna. Vännerna tog bilder. Ingen ingrep.

Försvarets version kommer se ut ungefär så här: En mängd bevis finns som visar att flickan frivilligt drack alkohol och frivilligt följde med killarna i deras bil. Dessa bevis pekar på att flickan samtyckte till det som sedan hände. “There’s an abundance of evidence here that she was making decisions, cognitive choices,” förklarar försvaret. “She didn’t affirmatively say no.”

Dag två av rättegången och försvaret kommer ha svårt att få vittnesmålen från alla runt omkring att inte spela åklagarna i händerna.

Försvaret kommer hävda att flickan inte var så berusad att hon inte kunde ge samtycke till sex. Problemet är att även om de två anklagade är oskyldiga, så är fallet i sig fullt av personer som twittrat, tagit filmer, postat foton, hånat och skrattat åt vad åtminstone de ansåg var en extremt berusad person.

Några som förväntas vittna är vännerna till de två anklagade. En har redan tidigare har vittnat om hur han filmade en av de anklagade penetrera flickan i baksätet av en bil medan hon sluddrade och inte deltog i det som hände (“She was just sitting there, not really doing anything” berättade han för polisen), och en annan har vittnat att han såg densamma eventuellt penetrera flickan med fingrarna i källaren samtidigt som den andra av de två anklagade försökte få henne att ge hon oralsex. När det inte gick lade han sig enligt uppgift istället bakom henne, båda nakna från midjan ned, och tryckte sig mot hennes lår.

Enligt sin egen berättelse bad kompisen den anklagade att sluta. “I tried to tell NN to stop it. You know, I told him, ‘Just wait — wait till she wakes up if you’re going to do any of this stuff. Don’t do anything you’re going to regret.’” (länk) Vad han inte gjorde vara att ingripa mot det han trodde pågick. Däremot tog han en bild.

En annan som vittnade för försvaret var den som medan flickan låg på marken och kräktes (någon tog av henne kläderna på överkroppen ”så att hon inte skulle kräkas på dem”), erbjöd folk pengar för att kissa på henne. Som ett skämt, säger han när försvaret frågar. Allt är ett skämt, i den här historien. Från att uppmana folk att urinera på en halvnaken, kräkande tjej till att ta bilder på en berusad 16-åring hängandes till synes medvetslös mellan två killar och twittra om att hon är ”sloppy” och ”so raped”. Ingen av de som deltog i hånandet under kvällen tycks överhuvudtaget ha reflekterat över det mindre roliga i situationen.

Åklagaren, väl medveten om försvarets strategi, var förstås inte sen att fortsätta konversationen med vittnet som skämtat om att kissa på flickan. ”Du säger att du är känd för att skämta med de mest berusade personerna i rummet?” ”Ja,” svarar vittnet. Åklagaren: ”Var flickan den mest berusade av alla i rummet?”

”Ja.”

 

ETA: Dom har nu fallit rättegången i Steubenville och båda anklagade fälldes för våldtäkt. De fick ett respektive två års ungdomsfängelse, en relativt mild dom (de kunde dömts att sitta tills de fyllde 21). När domen föll brast båda ut i gråt, och en av de anklagade gick fram till offret och bad henne och hennes familj om ursäkt.

Under rättegången gick 30 000 sms igenom. I ett av dem framgick att en av de anklagade fått uppfattningen att Steubenvilles fotbollscoach Reno skulle ”ta hand om det” även om fallet gick till domstol.

Det framgick även att många ungdomar såg övergreppen ske utan att göra något. En av dem sa under rättegången att han bedömde att offret var extremt berusad och orörlig när de två dömda penetrerade henne med fingrarna, men att det inte slog honom att det han såg var våldtäkt eftersom det inte var ”våldsamt”. En av de som vittnade var nykter under kvällen för att kunna köra sina kompisar hem, vilket tyder på ansvarsfullhet. Däremot reagerade han inte när han såg en av de två dömda försöka få det orörliga offret att ge honom oralsex (länk).

Att lägga all skuld på ungdomarna i det här fallet är alldeles för lätt. De krafter som inte vill diskutera vare sig vår våldtäktskultur eller medge att vi har ett problem med att lära unga om samtycke, vill ofta avfärda våldtäkter med att de som begår dem helt enkelt är ”monster”. Och visst vore det skönt att kunna göra det. Men i Steubenville får vi en tydlig bild av hur vi som samhälle misslyckats med att få in samtycke som centrum i synen på sex. För det mest slående med Steubenville är de ungdomar som vittnade om hur de först efteråt, när fallet fått sådan uppmärksamhet i media, förstod att det de just skämtat om i flera dagar inte alls är särskilt roligt.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler