Stäng
blog-header
februari 2, 2018
Gustav Almestad, bloggare
Foto: Christine Olsson/TT

Rätt att regeringen säger nej till surrogatmödraskap

Det blir fortsatt nej till surrogatmödraskap i Sverige. Ett väntat, och välkommet, beslut från regeringen. Biträdande justitieminister Heléne Fritzon uppger för Ekot att det ska vara fritt från påtryckningar att bära ett barn.

“Det ska inte vara möjligt att använda tvång mot till exempel en närstående kvinna. Det ska inte heller finnas utrymme för att man ska kunna betala sig fram.”

Argumentet är uppfriskande tydligt.

Frågan har länge släpats fram och tillbaka genom debatten förklädd till en principfråga, om “individens fria val”, eller om barn ska vara en rättighet eller inte. En förment steril diskussion som ändå alltid kryddats med på olika sätt berördas känslor, eller med kvasiradikala argument som framställt det som något subversivt och normkritiskt och därmed bra. Men vad det egentligen handlar om är möjligheten att kasta pengar på ett privat problem.

Surrogatfrågan är från början är felställd. Det i sig helt rimliga sökandet efter alternativ för barnlösa har liksom fastnat i en enda möjlighet: någon annan kan väl föda barn åt en. Sen får du vara för eller emot. Perspektivet är helt och hållet beroende av att det är välbeställda som fört ofrivilligt barnlösas talan, och det gäller lika mycket för surrogatmödraskap som för transnationell adoption. Hur ska någon annan (staten, syrran, utlandet, en fattig) komma in och hjälpa mig att få det jag vill ha? Det verkar inte direkt som om individens fria val är oberoende andra. Vem är det som väljer, på vems bekostnad? Privilegium har aldrig stavats tydligare.

För den som vill framhålla radikala alternativ borde väl ett bredare familjebegrepp vara närmare till hands, många är dessutom redan i dag fler än två föräldrar till ett barn, av rent praktiska snarare än ideologiskt familjekritiska grunder. Den fria individ som vill ägna sig åt valfrihet och gärna föder barn åt andra kan nog gott få göra det redan, med egna celler. Altruistiskt surrogatmödraskap är kanske i sin mest välvilliga tolkning en vacker dröm, men det måste ändå betraktas som en närmast omöjlig fråga att i praktiken kontrollera detta. Så snart vi invaggats i den falska tryggheten kommer också utlandsköpta livmödrar snart betraktas som härlig altruism. Pengarna som bytt händer sedda som bara ren omsorg.

Se till den växande kritiken mot transnationella adoptioner för facit. Senast denna vecka kom nyheten om olaglig handel med barn från Chile, med alla de vanliga exemplen: barn som tagits till adoption mot föräldrars vilja, ekonomiska motiv under välgörenhetsflagg, vinster maskerade som omkostnader.

Det är vad som händer när mänskligt liv ska ut på marknaden.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se