Stäng
blog-header
oktober 31, 2012
Gustav Almestad, bloggare
Foto: Aaron Smith

Provokationen som blottlägger kvinnohatet

När bloggaren Hanna Widerstedt kom ut som konstprojekt var många reaktioner blasé och icke-förvånade men också fördömande. De fördömanden som riktade sig mot personans rasistiska tendenser var inte helt olika kritiken mot Makode Lindes blackface-tårta, men en större del av kritiken handlade om hur en extrem bimbokaraktär blir en farlig förebild för unga tjejer. Med andra ord exakt som tongångarna brukar låta om skandalbloggare, modebloggare, eller vad som är populärt att kalla typen för stunden, och således måste väl lajvandet ses som väl utfört om inte annat. Widerstedt uppgav vid avslöjandet en liknande förklaring till varför hon skapade personan, och i DN, 14/10 menade hon:

”Jag vill att människor ska förstå att min rollkaraktär, som jag kallar för ”Louis Vulgorette”, finns på riktigt, och att det är personer som hon som har makten över vår framtid. Kan jag få en enda person att reflektera över det har jag lyckats.”

Det är inte nödvändigt för konstverkets effekt att konstnärens motivation håller, men det ska sägas att den i detta fall är problematisk. Hon vill kritisera idealet, men ger sig snarare på personer i idealens extrema utkant och missar helt kontexten som omger dem. I själva verket är det något annat hon blottlagt – nämligen vår föreställning om detta ideal, såväl som kvinnohatet som följer med.

I DN igår publicerades en intervju med Renita Sörensdotter, antropolog och genusforskare, om hur vi ser på extrema uttryck av kvinnoideal. Sammanhanget är skönhetsingrepp men det finns många kopplingar till skandalbloggaren som arketyp. Sörensdotter påpekar hur medelklassens definition av smaklöshet förknippas med kvinnlighet från både arbetarklass och överklass, och att många som använder den överdrivna femininiteten ofta gör det medvetet. Både personligt stärkande och problematiska aspekter kan hittas.

Widerstedts persona ligger förstås helt i linje med detta fenomen, men eftersom syftet i praktiken blir att vi ska förfasa oss över de hemska förebilderna, snarare än att reflektera, följer en ton av kvinnohat med i själva framställningen av personan. Att problematiseringen saknas gör dock inte ”Louis Vulgorette” mindre intressant som projekt. Istället blir hennes motivering, ihop med alla kritiker som fortfarande föraktar henne, med samma frenesi och motiv som de hatar övriga ”okonstlade” skandalbloggare med, det faktiska verket att analysera. Varför vill vi så gärna förfasa oss?

Om man tittar mer noggrant ser man att hatet mot mode- och skandalbloggare är likvärdigt den eventuella beundran de får, om inte större, även bland de unga tjejer som vi lätt föreställer oss som en enhetlig och passivt medhållande målgrupp. Detta hat har också en slagsida mot kvinnohat eftersom det man räds är en sorts smitta mot våra obefläckade döttrar, en smitta av sexuell frispråkighet, utåtagerande och av de feminint kodade uttryck som bara ett kvinnohatiskt samhälle kan likställa rakt av med dumhet.

Det syns när bloggveteraner som Isabella Löwengrip, som aldrig ens rört sig i skandalfåran, fortfarande angrips på samma sätt.  Det syns när den verkliga Hanna Widerstedt fortsätter att hatas lika mycket som personan, med precis samma argument: uppmärksamhetstörst hit och korkad brud dit. Det syns när hon själv hellre ger sig på femininitet, än omständigheterna runt den. Det är samhällets internaliserade kvinnohat som blottläggs, det som bärs av långt fler än troll på internet och anonyma hotbrevskrivare. Och som riktas mot så många fler än några extrema bloggkaraktärer.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se