Stäng
blog-header
mars 26, 2014
Gustav Almestad, bloggare
Med trygg utsikt över kvinnolöneland. Foto: Leif R Jansson/TT

PR-poser ger inga jämställda löner

Att löneskillnaderna mellan män och kvinnor är en ständigt aktuell jämställdhetsfråga har inte precis fått radikal effekt i praktiken. Vad det än hittas på för PR-kampanjer går det lika långsamt framåt, och ibland bakåt. Trots denna övervikt mot snack verkar energin ändå fortsätta riktas åt PR snarare än konkret förändring. Senast i snackparaden är Kent Kullander, regionsamordnare på fackförbundet Vision i Linköping, som “för att sätta fokus på ojämställdheten mellan kvinnor och män” ska leva på 14 procent lägre lön den närmsta månaden. Kullander berättar för sajten Affärsliv om sina planer:

“Jag tror inte att min lönesänkning kommer att märkas av förrän de sista tio dagarna av månaden men jag ska twittra varje dag och resonera kring de här frågorna och går in i månaden med öppna sinnen. Jag vill inte provocera men tror att att man kan behöva vara något drastisk ibland för att nå fram.”

Drastisk? Vi får hoppas att inte hela fackförbundets definition av ordet stannat där. Eller för den delen att Kullanders uppdrag innehåller lite mer rimligt fackligt arbete. Provocerar gör han i alla fall, men antagligen inte som han tror.

Vad en enskild individ kan förväntas nå för insikter av en enda månad med 4500 mindre av sina 32 000 undrar man ju (hur många chipspåsar tex?). Men inte nog med det. Anmärkningsvärt nog uppger han också att de där pengarna han avstår inte ens offrats på riktigt, utan bara skyfflas lite mellan Kullanders konton och ett kuvert (lol?), för att sedan återgå till hans “privata ekonomi” när weekendresan till kvinnolöneland är slut. Vi föreslår att om Kent Kullander verkligen vill göra lite nytta kan han skänka pengarna till exempelvis närmaste kvinnojour.

Varken konkret nytta, bra PR eller någon insikt bjuds således. Tyvärr är ju posören till sin natur stillastående. Men inte ens om det gällt ett år med lägre lön, och faktiskt skänkta pengar, skulle resultatet bli mycket annat än osmaklig social turism. Hela ansatsen är ett sorgligt tecken på individualiseringen av politiken, där solidaritet avvecklas och individer istället kräver egna upplevelser för att kunna acceptera att orättvisa finns och bör göras något åt.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se