Stäng
blog-header
augusti 25, 2013
Hanna Gustafsson, bloggare
Foto: Fotograf: Denis Dervisevic

Om God Ton

Det är en sak vi måste reda ut. Det gäller det så kallade God Ton-argumentet. Man ser det dyka upp med jämna mellanrum. Det kan se lite olika ut, och i många fall vet de som använder God Ton-argument ens om att de gör det. Så det kan ju vara bra att påpeka att de gör det.

Första gången jag lärde mig om det som på Internet döpts till God Ton-argumentet, Tone Argument, var under Racefail 09 – en enorm internetdiskussion om vithet, othering och appropriation som startade i SciFi Fandom och rasade i hundratals blogginlägg 2009. Som någon som ingår i de flesta normer man kan komma på förutom att jag är kvinna och möjligen att jag har en kronisk sjukdom (även om depression känns så vanligt att jag knappt vet vad normen är längre, samt att den inte syns så länge jag medicinerar) var det en nyttig läxa.

Nyligen har man kunnat se hashtaggen #fuckcispeople på twitter (och med tanke på att DN nyligen publicerade en fruktansvärt transfobisk ledare som man hittills inte bett om ursäkt för, fick den av förklarliga skäl ett uppsving även på svenska twitter). I samma veva kunde man se #solidarityisforwhitewomen cirkulera, en hashtagg som startades av Mikki Kendall efter en debatt om hur vita feminister misslyckats att försvara icke-vita feminister mot en persons attacker. Vad har dessa hashtaggar gemensamt?

Båda råkade snabbt ut för vita feminister/ciskönade som direkt gick in i taggarna och förklarade att de kände sig sårade över hashtaggarna, att man riskerade alienera alla snälla ciskönade och vita feminister som inte är transfober/rasister och hallå, kunde man inte valt att kalla det för #FuckTransphobicPeople istället? För att inte såra? Samt undrade hur man tänkt få folk ur de privilegierade grupperna att lyssna på argument om de framfördes med sådan ”hätsk ton”.

Det här är Tone Argument. I dess renaste form.

(Sen har vi de där som tror att de har ”tänkt till” när de påpekar att man isåfall lika gärna skulle kunna ha en hashtag som hette #fucktranspeople och börjar prata om ”omvänd rasism” och nåt transgenus-trams och…nej, absolut inte. Lyssna nu: Du verkar inte smart genom att använda förtryckta gruppers ord mot dem. Det är 2013 nu. Nästan alla ha förstått vad maktstrukturer är. Försök hänga med.)

De som i en diskussion med någon annan använder en ton som är allmänt otrevlig, använder fula ord, osv, löper en väldigt verklig risk att inte bli lyssnad på och att folk inte vill diskutera med dem. Så är det. Det är mänskligt. Men Tone Argument handlar inte om detta. Tone Argument är en specifik form av debatteknik vars medvetna syfte eller omedvetna konsekvens är att tysta de grupper som måste vara högljudda för att överhuvudtaget höras, samt att ”deraila” debatten till att handla om något annat än det den gjorde från början.

”Further, using this tactic to silence privileged people who have plenty of opportunities to express their views would not normally be described as ”tone argument,” although the method is the same, because ”tone argument” is a term of art used for a particular kind of oppression, and not just a particular kind of rudeness. It is often difficult to have feminist conversations at all, with anyone; thus, when incivil participants threaten to ruin a feminist conversation, there is the possibility that the conversation will never happen again. Excluding incivility on that basis may look like the tone argument, but the consequences are not at all similar, so it is not a tone argument.

It is nonetheless possible for feminists to employ the tone argument, usually against members of oppresed groups they do not belong to.” (länk)

Det går alltså inte att gå runt och hävda att alla som ber en sluta vara otrevlig använder Tone Argument. Tone Argument avser, och ska ses ur, ett maktperspektiv.

God ton-argumentet har använts mot kvinnliga feminister så länge feminismen existerat. ”Har ni tänkt på att ni skulle få fler att lyssna om ni inte var så arga hela tiden” kan vara den vanligaste frasen jag hört på fester och andra sammanhang där icke-feminist nummer 125578465652 i ordningen stolt vill ge mig denna Brand New Information. Vad detta klockrena Tone Argument faktiskt talar om för mig är att personen jag har framför mig

1, lever i en så privilegierad bubbla där några ”arga” feminister innebär att han kan välja att inte bry sig om det faktum att världen är ojämnställd, enbart för deras ”ton” var fel.

2, utgår från att alla feminister är några sorts duvungar som aldrig tänkt tanken att ilska kan skrämma folk och att de när de upplysts om detta av den duktiga icke-feministen helt enkelt kan ”bestämma sig” för att sluta vara så arga.

Detta att man skulle kunna bestämma sig för att sluta vara arg för att inte alienera folk. Tja. Så kanske förtryck fungerar när man ser dem enbart utifrån. Förtryck som upplevs inifrån är mer komplicerade än så. Det är bara privilegierade människor som kan komma på tanken att orättvisor och förtryck inte påverkar människor känslomässigt, att de alltid kan hanteras akademiskt bara någon säger till en att lugna ned sig och sluta vara så känslomässig.

Vilket är varför det alltid kommer finnas ämnen där den förtryckta gruppens argument av de privilegierade alltid kommer anses sakna God Ton.

Det Internet har definierat som problemet med Tone Argument är att det ofta används av personer med privilegier (plattform, en självklar röst i samhället, etc) mot meningsmotståndare som saknar dessa. God Ton-argumentet ger personen med plattform möjlighet att skifta hela debatten från att handla om just varför hen har dessa privilegier medan meningsmotståndarna saknar dem, till att handla om hur meningsmotståndarna framför sina argument.

Det är så här man måste se Tone Argument. Som en del i något mycket större.

Vilket är varför okritisk uppslutning i leden bakom varje person som kräver God Ton i debatter som handlar om rasistiska strukturer, sexism, transfobi, osv, inte bör vara just okritisk. Känn till din internethistoria. Vet att Tone Argument har en historia av att användas för att få en debatt om förtryck att handla om den privilegierade gruppens sårade känslor.

Act accordingly.

Det här är vad Tone Argument är: En helt genuin känsla av att folk är upprörda utan orsak (”jag ställde bara en fråga, vad otrevlig ton det blev, jösses amalia”) och en genuin förvåning att bli behandlad som om man var en av de bad guys när man är van att vara en av de good guys.

Det här är hur Tone Argument används: Av människor som redan har någon form av plattform och som därmed inte behöver höja rösten för att höras, följt av någon form av publikt inlägg om hur elaka människor i debatten är, vilket plötsligt engagerar tusentals av deras följare i debatten, fast nu i fel debatt.

Och så har vi en debatt om förtryck som blivit till en debatt om ton och om den privilegierade gruppens känslor. Igen.

Vad är inte Tone Argument

Det här är internet och här råder vissa spelregler, för att undvika att alla sociala medier rasar ihop som korthus tills allt som återstår är frukostbilder och måndagsångestuppdateringar. Vi vet alla att det finns några saker som vi är överens om: man använder NSFW varningar för att folk ska slippa få sparken, man postar inte tusen tweets bara för att berätta man minsann har en pojk/flickvän, även om näthån är det fundament som internet är byggt på så är det allmänt accepterat att en 40-åring som sitter och hånar en minderåring gör bort sig själv mest, osv. Inget av det är att betrakta som god ton-argument. Möjligen skulle man kunna kalla det för god netikett.

Det här är inte heller Tone Argument: Att protestera mot näthat, det vill säga hot, dödshot, trakasserier, stalking, sexism, rasism, transfobi, etc. Att kräva att någon slutar hota eller trakassera sin meningsmotståndare är inte att ”kräva god ton” av dem.

När ska du undvika Tone Argument

Är du vit, man, cis, hetero, osv och tänker göra ett inlägg i en viktig debatt som handlar om rasism, sexism, transfobi, etc – tänk efter. Handen på hjärtat, går ditt inlägg i debatten mer ut på Varför Kan Inte Folk Vara Snällare (Mot Mig) än debatten i sig? Är det faktum att du kände dig taskigt bemött lika viktigt som debatten i sig?

Men PK-eliten förtrycker ju MIG!

Väx upp.

Så jag får inte skriva långa rants om elaka påhopp bara för att jag inte tillhör en viss grupp?

Nu pratar vi specifikt om debatter där förtryckta grupper gör sina röster hörda om hur förtrycket ser ut. Vi behöver ha de här debatterna, och de behöver vara känslomässiga, arga och högljudda.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler