Stäng
blog-header
januari 11, 2017
Hanna Gustafsson, bloggare
Foto: Marcio Jose Sanchez/AP/TT

Ny lag mot hämndporr – men många problem kvarstår

I juni år kommer förhoppningsvis en ny lag träda i kraft som innebär att Sverige äntligen får en riktig lagstiftning mot att sprida eller att hota med att sprida sexuella bilder och filmer på någon utan personens samtycke. Det är välkommet att lagstiftningen ändras så att man inte längre behöver försöka pressa in hämndporr under till exempel förtal.

Många har jobbat länge med detta och lagförslaget är en framgång. Men flera problem kvarstår fortfarande.

Jag vet inte riktigt när jag började skriva om brottet ”hämndporr” första gången men det var någon gång under 2012. Jag vet att jag tvekade ganska länge över om jag verkligen skulle översätta revenge porn – som det kallas på engelska – med ”hämndporr” eftersom brottet inte alltid handlar om hämnd och eftersom offren för hämndporr inte på något vid sysslar med porr.

Till slut valde jag ändå denna direktöversättning och många andra med mig måste ha fattat samma beslut för ungefär ett år senare hade ordet hämndporr figurerat så mycket i media att det blev ett av årets nyord 2013.

Jag märkte snabbt att när man skriver om ämnet hämndporr får debatten ofta en obehaglig ton av att offren är dumma, naiva, bara har sig själva att skylla. För att få dessa människor att förstå vad det faktiskt innebär att bli offer för hämndporr gjorde jag därför en intervju med ”Anna”. Så här beskrev hon hur det är att få privata bilder uthängda på hämndporrsidor utan att kunna göra något åt det:

”De människor som ser bilderna känner att de gör något med mig. Det sker utanför min kropp men de känner att jag är involverad.

Jag kontaktas varje dag av främmande män. Det värsta är att det aldrig slutar. Det är inte som ett övergrepp där man långsamt kan kämpa sig på rätt väg igen. Det blir ett öppet sår.

Jag har fråntagits rätten till min kropp, vem som tittar på den, hur jag vill framställa mig själv offentligt. Varje gång någon ser mig i ögonen fruktar jag att de sett bilderna.”

Det var några år sedan nu och ”Anna”, som egentligen heter Emma Holten, började efter vår intervju att arbeta mycket aktivt mot hämndporr. Hon har gjort intervjuer med The Guardian, TED Talks, debatterat i TV. Hon har gjort enormt mycket för andra som råkat ut för samma sak, och hon är helt fantastisk.

På många sätt representerar hon den utveckling jag tycker hela debatten kring det här ämnet gjort de senaste åren.

Från något ingen tyckte var särskilt viktigt och där offren mest fick skylla sig själva, till att bli mer och mer synliggjort och omdebatterat, fram tills i år då de flesta verkar överens om att hämndporr är ett samhällsproblem och vi förhoppningsvis kommer se riksdagen införa en ny lagstiftning mot det.

Visst, jag får fortfarande kommentarer om att man i stället för att ändra lagen borde förmana unga tjejer att aldrig uttrycka sin sexualitet på bild (eller i verkligheten för den delen), men efter alla artiklar, TV-inslag, och så vidare om ämnet så känns det ändå som att fler och fler förstår att problemet faktiskt inte är att unga tjejer och killar tar bilder eller filmer på sig själva i en digital tidsålder.

Att problemet inte är offren, utan alla vi andra. Att vi måste börja lägga skulden och skammen där den faktiskt hör hemma. Hos förövarna.

Det går inte att komma åt detta brott enbart genom att skärpa lagen. En vanlig del av hämndporr är till exempel att hota offret med att man kommer skicka de privata bilderna till alla hen känner. På så sätt kan förövaren fortsätta begå nya övergrepp utan att offret vågar anmäla. I flera uppmärksammade fall har det gått till på just detta sätt.

Enda anledningen till varför det går att hota en person med att sprida privata bilder till folk hen känner är för att vi tycks besatta av att fördöma sådant som inte är ett brott, som skett helt frivilligt och som inte skadat någon annan människa. Vi är besatta av att skambelägga offrets beteende, medan vi utan vidare kan avfärda förövarens hela skuld med att utbrista ”men varför var hon så dum att hon tog bilderna, det vet man ju hur killar är!”.

Hämndporrsidor bygger hela sin affärsverksamhet just på att vi övriga skambelägger offren.

Vi måste sluta med detta. Vi måste också sluta blanda ihop frivilliga sexuella situationer med ofrivilliga, som om de på något sätt är olika sidor av samma mynt, som om båda är lika mycket en del av brottet, när de egentligen inte har något med varandra att göra.

Utan att förändra vår kultur kommer vi inte kunna tackla hämndporr hur mycket vi än förändrar lagstiftningen. Därför välkomnar vi den nya lagstiftningen som ett stort och viktigt steg framåt. Samtidigt som vi fortsätter arbeta med allt som fortfarande är kvar att göra.

I nästa inlägg: Bör hämndporr ses som ett sexualbrott?

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler