Stäng
blog-header
januari 13, 2013
Hanna Gustafsson, bloggare
Tweet från den Steubenville-elev som även la upp en bild på hur de två anmälda fotbollsspelarna bär runt på den livlösa tjejen tillsammans med en nedlåtande kommentar om offret

”No sympathy for whores” – vad är våldtäktskultur?

(Trigger warning för detaljerad beskrivning av våldtäktsfall i detta inlägg)

Våldtäktskultur kallas det. Våldtäktskultur innebär förenklat den kultur av rädsla och ständig medvetenhet om risken att bli våldtagen som kvinnor runt om i hela världen växer upp i och tvingas anpassa sig till varje dag. Kännetecknet för en våldtäktskultur är att kvinnor skuldbeläggs för sin egen våldtäkt om de inte lever upp till de krav som våldtäktskulturen har ställt upp på hur kvinnor ska skydda sig, samt att mäns sexualitet utmålas som okontrollerbar och alla män som potentiella våldtäktsmän.

Våldtäktskultur skapas genom en rad komponenter som samverkar med varandra.

- Victimblaming eller fokusering på allt annat än förövarens handling (“Varför blev hon så berusad att hon inte kunde försvara sig?”)
- Trivialisering av sexuella övergrepp (mycket vanligt inom populärkulturen, se även Steubenville längre ned)
- Slutshaming (“Horor kan inte våldtas”), överseende med sexuella övergrepp (“Ta det som en komplimang!”)
- Objektifiering av kvinnor och att uttrycka synsättet att kvinnor befinner sig i offentligheten inte som vilka individer som helst utan på männens villkor (”Att säga till kvinnor att alltid tänka på hur de klär sig och beter sig för att inte bli våldtagna är ju inte värre än att säga till någon att låsa cykeln för att den inte ska bli stulen”)
- Samt en stark vilja tro på obelagda siffror om falska våldtäktsanmälningar (”Många anmälningar är ju påhittade för att dölja otrohet/skamligt beteende som kvinnan ångrar dagen efter”) är är alla viktiga komponenter för våldtäktskultur.

På så sätt kontrolleras och styrs alla kvinnors liv av det ständiga hotet om våldtäkt och kravet att skydda sig mot våldtäkt om de inte ska skuldbeläggas för den. Internaliserad våldtäktskultur innebär att inte bara omgivningen utan också offret själv tar på sig skulden för ett sexuellt övergrepp. I en våldtäktskultur är mörkertalet för anmälningar av just sexuella övergrepp stort.

Tanken om att “fina flickor” sparar sig till äktenskapet (eller i alla fall långvarigt monogamt förhållande) och att deras kyskhet i sig skyddar dem mot våldtäkt, är en central kugge i en våldtäktskultur. Det förstärker synen på att kvinnors sexualitet inte är deras egna utan finns till för mannens lust. En annan av de absolut mest utmärkande egenskaperna för en våldtäktskultur är myten om mäns sexualitet, att män inte bara tillåts utnyttja och manipulera varje situation för att ha sex med en kvinna, vare sig hon vill eller ej – de anses omanliga om de inte gör det. Denna förväntan på män upprätthålls ständigt genom såväl skämt och moralistiska pekpinnar i populärkultur och media. I en våldtäktskultur ses alla ”riktiga” män som potentiella våldtäktsmän.

Andra grundläggande kännetecken  för våldtäktskultur är mansrollens begränsningar, d v s mycket snäva ramar för män att hålla sig inom utan att få sin ”manlighet” ifrågasatt, att sexuell aggression hos män glorifieras och män inte bara hånas eller förlöjligas om de visar egenskaper som till exempel svaghet, mjukhet eller ömhet till andra män – de blir dessutom fråntagna sitt kön. En våldtäktskultur genomsyras av en rädsla hos män att degraderas till rollen som offer, d v s kvinna. Män som blir våldtagna i en våldtäktskultur blir dubbelt bestraffade för detta.

Våldtäktskultur upprätthålls av människorna i den. Det finns en mängd sätt för individer att upprätthålla en våldtäktskultur. Inte sällan är det individer som egentligen vill väl.

Förmaningar och varningar till kvinnor om hur de ska skydda sig mot våldtäkt är ett exempel på denna typ av destruktiv välvillighet. Att en person, säg, en förälder, vill skydda en annan person, säg, sin dotter, från risker är inte speciellt svårt att förstå. Men om man går ifrån individnivån och till och med gruppnivån och istället tittar på samhällsnivån, så är det just dessa välvilliga förmaningar om att skydda sig mot våldtäkt som kontrollerar och skuldbelägger kvinnornas beteende mer än våldtäkterna i sig.

Dessutom ökar antalet våldtäkter i en våldtäktskultur pga av själva kulturen. En kultur som ser det som naturligt för män att vara sexuellt aggressiva och förväntar sig att det ligger i deras DNA att ta varje tillfälle att ha sex med en kvinna genom att ta ifrån henne möjligheten att själv bestämma över sin kropp, skapar män som våldtar utan att förstå att det är det de gör, samt ursäktar dem för just det. Utöver det skapar det även synen att kvinnor inte kan vara sexuellt aggressiva, åtminstone inte på ett sådant sätt att det innebär ett övergrepp. Så skapar våldtäktskulturen farliga myter om båda könens sexualitet.

Ett i raden av nyligen uppmärksammade exempel på våldtäktskultur är fallet i Steubenville, USA. Två high-school studenter och stjärnor i det lokala fotbollslaget – stadens stolthet – anmäldes för våldtäkt på en 16-årig tjej. De tre hade deltagit på samma fest och efter att den 16-åriga tjejen blev medvetslös av alkohol bar enligt anmälan de två killarna runt henne i armar och ben under hela kvällen, släpade med hennes medvetslösa kropp till flera hus, förnedrade henne, tog bilder på henne, och förgrep sig på henne sexuellt. Förutom de två fotbollsspelarna var det flera personer som under kvällen låt det hela pågå utan att ingripa och dessutom tog bilder och twittrade om övergreppet – utan att ens verka reflektera över att det var just ett övergrepp de bevittnade. 16-årigen själv fick reda på vad som hänt genom att se bilder och hånfulla skämt om händelsen på sociala medier nästa dag.

Efter att anklagelserna blev kända var det många som ryckte ut och försvarade fotbollsspelarna, såväl på twitter och facebook som i tidningarna. ”What else are you going to tell your parents when you come home drunk like that and after a night like that?förklarade en av Steubenvilles fotbollscoacher för The Times. ”She had to make up something.

Han fortsatte sen att beklaga sig över hur fotbollen tagit skada av anmälan.

Alexandria Goddard som har skrivit om brott i tio år, och som ursprungligen är från Steubenville och är väl insatt i fotbollslagets status i staden, började undersöka händelse i slutet av sommaren. Hon upprördes framförallt av hur många som under kvällen hejat på övergreppet utan att fler åtalades än de två killarna, och hon la upp screencaps på hånfulla tweets om den medvetslösa tjejen som postats löpande under kvällen då övergreppet pågick samt beskrev polisutredningen på sin blogg:

“Craig, who admitted to having a relationship with the victim, said he saw the victim naked in Cole’s basement. He said he saw Richmond laying beside her but couldn’t tell what Richmond was doing. He said Mays was smacking his penis off her side.

Craig said the victim was not responsive or participating.

Craig said he tried to tell Mays, his best friend, to stop it, and told him not to do anything he will regret.

Craig said Mays told him, “It is all right … don’t worry.”

When asked how it feels to testify against his friend, Craig said. “It kills me.”

Craig said he took a picture of the incident in case the victim didn’t know what was happening. He said he later deleted the picture from his cell phone.

Craig testified Mays sent him a naked picture of the victim the next day.” (länk)

Efter att Goddard skrivit inlägg på inlägg om händelsen i Steubenville plockades den några månader senare upp av The New York Times och blev plötsligt rikskänd. Att så många var inblandade i övergreppet, åtminstone som åskådare, samt misstankar att det hela tystades ned på grund av fotbollagets status i stan, ledde till att nätaktivisterna Anonymous hackade Steubenvilles fotbollslags hemsida och postade en tidigare raderad youtube-video där en lagkamrat till de anmälda ses skoja om den medvetslösa 16-åringen och använda en rad nedlåtande kommentarer om henne, medan andra spelare står runt om och skrattar.

Bilder som postats på instagram av hur killarna bär runt på den medvetslösa tjejen har också spridits på nätet. Enligt tweets under kvällen ska folk även ha kissat på henne. De två anmälda killarna ska enligt uppgifter ha tryckt in fingrarna i henne medan andra tog bilder av det. Efter att händelsen fått medial uppmärksamhet är inte de som skrev och skämtade om händelsen publikt under kvällen lika villiga att stå för det. Men det som fått människor att reagera så starkt på just detta fallet är att innan dess tycktes tanken att det de gjorde var brottsligt, såväl som omoraliskt, inte alls ha slagit dem.

Tweet från en av de som bevittnade övergreppet på 16-åringen

Tweet från en av de som bevittnade övergreppet på 16-åringen

Våldtäktskultur genomsyras av varningar till män vad som händer om de inte är sexuellt aggressiva, och till kvinnor vad som händer om de är det. En våldtäktskulturs hela existens vilar på att alla kvinnor förväntas anpassa sitt beteende och sina liv efter det ständiga hotet om våldtäkt. Våldtäktskultur innebär alltså inte att vi lever i ett samhälle där alla män springer runt och våldtar alla kvinnor de möter. Våldtäktskultur är en kultur där enbart våldtäktshotet räcker för att styra och kontrollera kvinnors utrymme, och tvingar in män i en mansroll där vanlig mänsklighet ses som en svaghet. Utan en glorifiering av traditionella könsroller och en djupt rotad myt om mäns sexualitet, skulle våldtäktskulturen inte kunna existera.

Våldtäktskultur har inga landsgränser, tillhör ingen specifik religion eller samhällsklass. Systemet i sig är internaliserat och ses som lika ”naturligt” som vår klassificering av växter och djur. Att använda ordet våldtäktskultur (använt inom feminismen sen 70-talet och nyligen populariserat igen av Slutwalk) provocerar i sig. Protesterna mot att det överhuvudtaget existerar en våldtäktskultur samtidigt med vår övriga kultur går ofta ut ungefär på att feministerna försöker få det att låta som om alla män är elaka våldtäktsmän och att våldtäkt är mer vanligt än det faktiskt är. Men som förklarat ovan är det inte antalet våldtäkter utan det ständiga Hotet om Våldtäkt, tillsammans med viktiga komponenter som slutshaming, victimblaming och en traditionell syn på manlighet och kvinnlighet, som är vad som menas med begreppet våldtäktskultur.

Så integrerat är våldtäktskulturen i vårt samhälle att folk tror att det är ett naturligt tillstånd och att det är själva namngivandet och identifierandet av det som är det onaturliga – trots att om detta system plötsligt tillkom idag, eller om det skiftade så att, säg, gruppen män plötsligt en dag förväntades begränsa sitt liv genom förmaningar och beredskap på samma sätt, så skulle det ses som ett enormt samhällsproblem av samma personer som nu förnekar dess existens.

*

Rättegången mot de två anklagade i Steubenville inleds 13 februari. Ingen av de som twittrade under kvällen och vid senare tidpunkt till stöd för de anklagade har förnekat det. Några har dock bett om ursäkt, efter att media skrivit om händelsen.

Inlägget finns översatt till engelska av Theo Walter här: http://genderoffender.tumblr.com/post/40510623120/no-sympathy-for-whores

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Judith Kiros
  • Kawa Zolfagary
  • My Vingren
  • Nikita Feiz

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler