Stäng
blog-header
januari 15, 2013
My Vingren, bloggare

När mäns fettförakt får juridiska konsekvenser

ID-10086222

I en aktuell studie från Yale lät en grupp forskare 471 jurymedlemmar från olika storlekar, åldrar och kön fått ta del av samma påhittade fallhistoria om bedrägeri. Deltagarna delas in i fyra grupper och varje grupp presenteras med en bild. Bilderna föreställer en smal man, en överviktig man, en smal kvinna och en överviktig kvinna. Sedan ska deltagarna utifrån bilderna gradera utifrån en femgradig skala om hur skyldig de anser personen på bilden är till det påhittade brottet.

Gissa vad de kom fram till? Att män är svin.

(Åh, mer herregud, gruppen män generellt, whatever, kom igen, var inte så känslig).

Studien visade att manliga jurymedlemmar i betydligt högre utsträckning är benägna att döma överviktiga kvinnor, däremot inte överviktiga män. Och som att det inte vore illa nog, de smala manliga deltagarna gjorde dessutom högst spekulativa antaganden om att överviktiga kvinnor var återfallsförbrytare och utförde brotten strategiskt och medvetet. De kvinnliga deltagarna i studien dömde varken män eller kvinnor utifrån de åtalades BMI.

Uppmuntrande, eller hur? En teori som forskarna bakom studien har är att överviktiga kvinnor i högre omfattning uppfattas som att de kommer från en mer utsatt socioekonomisk bakgrund och som vi alla vet är du fattig är du fett inne på det här med kriminalitet. Åtminstone om du är kvinna. Tydligen. Dessutom ses kvinnor med övervikt (inte män) som giriga, har dålig moral och impulskontrollsproblematik. Det går helt enkelt inte att låta bli att äta den där chokladkakan eller hejda sig från att syssla med bedrägeri om du är både kvinna och överviktig.

Även andra studier har gjort om hur våra föreställningar och förakt för fett avspeglas i aktiv diskriminering både på arbetsmarknaden och privat. En rapport från forskare vid Åbo universitet visar att en överviktig kvinna i Finland tjänar omkring 200 euro mindre än en slankare kvinna. Studien visar också att den överviktiga kvinnan löper dubbelt så stor risk att få sparken. En annan studie från USA, som kom 2001, visar att när barn får välja lekkamrat hamnar de med övervikt längst ner på rangskalan. Och en annan  amerikansk studie från 2004 visar att överviktiga barn har lägre självkänsla.

Är det fortfarande någon som vill påstå att det inte finns något fettförakt? Att hetsjakten på överviktiga bara handla om omsorg och omtanke?

När twittraren Lady Dahmer för några veckor sedan twittrade ut en önskan om att vi ska sluta använda sociala medier som allmän stödgrupp för viktnedgång, under hastagen #hälsohets, dröjer det inte många minuter innan kollektivet fettskräck attackerar henne.

Hon får höra att det är omöjligt vara hälsosam som tjockis. Att hon inte motionerar tillräckligt, äter fel, gör allting fel. Framförallt gör hon ett katastrofalt misstag som står upp för att hennes kropp har fett. När Lady Dahmer påpekade att all hets kring äta rätt, röra sig tillräckligt snarare skapar ångest än hälsa får hon höra att hon inte är kapabel till att ta hand om sig själv.

Skärmavbild 2013-01-15 kl. 00.00.32

En studie från Karlstad Universitet har undersökt hur svenskars vikt påverkar deras hälsa. Reslutatet var tydligt, överviktiga människor mår lika bra eller lika dåligt som de vi kallar normalviktiga. En annan studie visar nu att många med fetma inte alls visar tecken på insulinresistens, högt blodtryck, dåliga blodfetter eller diabetes.

Susanne Brandheim, vid Karlstad Universitet skriver:

Den allmänt utbredda uppfattningen att tjocka människor är sjuka människor, har fått sig en törn. Mer forskning har kommit fram till samma sak: Överviktiga människor, det vill säga ”mulliga människor”, visar sig vara den grupp som mår bäst, både fysiskt och psykiskt.

Tanken är obekväm, men kan det vara så att vi inte vill se tjockisar? Kanske stör tjockisar en upplevd moralisk ordning? Blanka, feta och lata drar deras kroppar hotfullt uppmärksamheten bort från den aktive och kontrollerade arbetaren – han som bidrar. Därför måste de tjocka visas upp som missfoster i tv, förnedras i all sin fethet så att den rätta vägen pekas ut för oss alla. Tjockisen måste förlösas till ett bättre, gladare liv.

Det finns normer kring hur smal du får vara men de är inte på långa vägar lika snäva som hur mycket fett din kropp får bära på. Anna Skipper gör inga program med smalisar som behöver lägga på sig. Ändå pratar vi om hälsa. Jag kan väga farligt lite utan att trotsa normerna, men det räcker med några kilo för mycket så kommer omgivningen börja skrika om hälsa, din hälsa, tänkt på din hälsa, tänk på alla andras hälsa – som överviktig behöver du nämligen inte bara ta ansvar över din egen hälsa, du ska också ta ansvar över alla andras. Ja, för jösses amalia, tänk om vi ser en tjock människa, då kommer plötsligt alla vilja vara tjockisar. Om Lady Dahmer twittrar att hon trivs med sin kropp, hon mår bra precis så som hennes kropp ser ut nu, är det tydligen precis samma sak som att uppmuntra, till och med hetsa varenda jäkel till att börja hetsäta snabbmat och gå upp femtio kilo för att sedan dö i hjärtinfarkter, skattemedlen kommer ta slut, sjukhusen kommer svämma över, fettanarki kommer utbryta.

Fett är vår tids största sociala stigma. Det är värre att vara fet än att vara invandrare, homosexuell, kvinna eller ha en funktionsnedsättning. Det är okej att hetsa överviktiga, klaga, skylla, döma. ”Aldrig mera fet”, ”Generation Fett”, ”I form med Anna Anka”, ”Supersize vs Superskinny”, ”Vi äter oss till döds” och ”Älskling du har blivit en tjockis” är bara ett snabbt urval av underhållningsprogram som svenska kanal 5 sänder i syfte att hetsa mot fett.

Att vara överviktig, eller ens uppfattas som det, är att vara för mycket. Du är ohygienisk, en fara för samhället, du har tappat kontrollen, är svag, lat och precis alla har rätt att döma hur många bullar du äter på fikarasten, vad du köper på Konsum eller smäller i dig på tunnelbanan hem. Det handlar inte om hälsa. Det handlar om att vi lever i en värld där i en värld där youtube-klippet ”Fat pepole falling” har 8 miljoner visningar.

Du duger som du är? Tja, så länge inte någon uppfattar dig som fet.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler