Stäng
blog-header
maj 27, 2016
Tanvir Mansur, bloggare
Foto: Nora Lorek/TT

När flera språk blir en grund för rasism

– You are talking too loud! I am trying to read my newspaper. Why did you come to this country, you should go back!

Så skrek en upprörd person till mig och min vän. Jag och min kompis satt på McDonalds i fredags kväll och firade att min vän precis hade fått uppehållstillstånd. Hela restaurangen var högljudd, den var fylld med ungdomar som skulle gå ut och festa. Och så vi. Som pratade på vårt modersmål bengali med varandra. Den uppjagade personen var äldre, med vitt hår och skägg, och skrek på svengelska.

Jag svarade:
– Vi kan prata svenska, det är ingen fara.

Då kommer ett svar tillbaka på svenska:
– Jaha, men ni kan vara tysta. Jag försöker läsa tidningen här borta! Varför kommer ni hit till det här landet? Åk tillbaka till vart ni kom ifrån!

Personen blev röd i ansiktet av ilska. Jag vet inte om jag någonsin kommer bli van vid att möta den här typen av öppen rasism. Jag blir bara ställd och vet inte vad jag ska säga. Men för en månad sen bestämde jag att jag aldrig ska lämna offentliga rasistiska uttalanden obesvarade. I mitt huvud har jag börjat lista saker jag kan säga för att ge svar på tal.

Hjärtat dunkar snabbare, och jag blir uppjagad och höjer min röst:
– Jag är född här, vart ska jag sticka?! Jag är född på Huddinge sjukhus! Jag är född på Huddinge sjukhus, vart vill du att jag ska åka?
– Jag skiter i det! Ni kommer till det här fina landet och tar över. Jag vill bara läsa min tidning, och så började du bråka.
– Okej, jag ber om ursäkt för det. Vi ska ändå gå härifrån nu.

Vi tog våra ytterkläder och gick därifrån. Ungdomarna som satt bakom var lika paffa som vi. Jag vet inte om jag ”vann” den striden, men jag sade i alla fall något.

Det är något särskilt provocerande med människor som vi som pratar flera språk. Som också ser “annorlunda” ut. För de personer som tillhör normen, så sticker vi ut. Forskare i lingvistik ser människors språkbruk som en identitetsmarkör. Oavsett om det handlar om en dialekt eller ett annat språk, vårt sätt att prata markerar vilka vi är. Och vilken grupp vi tillhör.

För den upprörda tidningsläsaren på McDonalds visade vårt språkbruk att vi inte tillhörde samma grupp. Att vi var annorlunda, vilket den inte gillade. Inte nog med att vi har en annan hudfärg än den person som tillhör normen. Vi talar på ett sätt som den inte förstår. Vi är flerspråkiga. När den som sitter bredvid inte förstår vad vi säger, så blir den lätt irriterad.

Det här var också en anledning till varför sverigedemokraten Maya Markiewicz flyttade från sin hemstad Malmö. Det berättade hon i första säsongen av SVT-programmet Fosterland. Hon tyckte att människor i Malmö pratade på så många olika språk som hon inte kunde förstå.

När en 83-årig man stod och fiskade i Tidaholm den 6 maj kom en främling fram och misshandlade honom grovt. Enligt P4 Skaraborg satt den 35-årige misstänkte gärningsmannen och drack öl på en parkbänk i närheten. Han blev provocerad av att 83-åringen inte pratade bra svenska.
– Jag vet inte varför det blev tjafs, det kanske var för att han inte pratar bra svenska, säger 35-åringen i förhör.

Han skyller på berusningen och minns inte riktigt varför han reagerade som han gjorde. Men bilder från förundersökningen visar att 83-åringen blev helt blåslagen, enligt P4 Skaraborg. Hans tandprotes gick sönder och han fick en ansiktsfraktur.

Allt för hans sätt att prata.
– Jag har överlevt andra världskriget och kriget i mitt hemland, men det här var den värsta dagen i mitt liv, berättade offret för polisen.

I tisdags åtalades 35-åringen.

Någon kanske tror att lärdomen är att sluta prata andra språk än svenska för att inte provocera. Tvärtom. Jag kommer att fortsätta prata bengali i offentligheten. Jag kommer fortsätta prata livligt i fullsatta McDonalds-restauranger. Samhället måste acceptera att vi kan prata på flera språk. Utan att behöva bli utskällda och önskas bort till något annat land.

Och utan att bli misshandlade.

Bara då kan vi lära oss av varandra. Och leva tillsammans.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se