Stäng
blog-header
oktober 27, 2015
Hanna Gustafsson, bloggare
Foto: Ida Eklund / SCANPIX

När barnkläder får kön

Detta inlägg handlar om barnkläder som specifikt marknadsförs till pojkar eller flickor. Det är en debatt som dyker upp då och då – nu senast häromdagen när en pappa som köpt en grön militärjacka med resår i midjan till ettåriga sin son på Lindex fick höra av personalen att det minsann var en ”tjejjacka.”

”Men vilken fånig sak att bli upprörd över,” tycker nu många. ”Det gör väl inget om klädaffärer har olika avdelningar för pojkar och flickor!”

Jag ska i detta inlägg försöka förklarar varför de har fel.

Vi har uppdelat barnsortimentet på pojk och flick, för vi har sett att många kunder föredrar att handla på det sättet. Men vi uppmuntrar kunder att välja fritt,” säger Lindex själva angående kritiken som kom efter händelsen med jackan.

Vilket är lite hela den här debatten i ett nötskal: Det är alltid ”kundernas önskningar” att dela upp kläder efter kön – även när det gäller mycket små barn – som klädföretagen skyller på. Och det kan man ju förstå. Några faktiska, riktiga skäl att dela upp ettåringars kläder efter vad de har mellan benen finns ju inte.

Självklart tycker klädföretagen könsuppdelade småbarnskläder är en bra idé. Om syskon, kusiner, osv inte kan ärva varandra kan man ju räkna ut hur det påverkar försäljningssiffrorna.

H&M:s hemsida har till och med könsuppdelning för bebisar, vilket på en skala mellan 1 och BAT-FUCKING-CRAZY torde ligga någonstans väldigt nära toppen. Såväl H&M:s som Lindex barnkläder skiljer sig också åt i storlek beroende på vilket kön de ”klassats” som, vilket rapporterats av flera medier i våras.

”Flickkläderna” i storlek 92 – alltså för barn under 2 år – är kortare och smalare än ”pojkkläderna” i storlek 92, trots att det inte skiljer något i faktisk storlek på barn i denna ålder. Tvååriga flickors kläder blir därmed tajtare och smalare, pojkars kläder lösare och med mer rörelseutrymme.

Klädföretagen svarade själva på kritiken att ”det är upp till föräldrarna vilka kläder de vill köpa till sina barn”. Även om det är klädföretagen som delar upp dessa kläderna i pojk- och flickavdelningar. Och trots att de flesta föräldrar inte ens känner till denna skillnad i passform. Vad detta innebär för de tvååringar som i slutändan bär deras kläder har de inga svar på.

Indelningen av småbarnskläder i (endast två) kön fyller alltså enligt klädföretagen själva två funktioner:
1. Öka försäljningen för klädföretagen.
2. Tillgodose vuxna människors fantasier om hur små pojkar och små flickor ska se ut.

Jag vet inte varför jag blev så upprörd när jag läste om just ovanstående Lindexhistorien med den gröna jackan. Efter år av liknande historier borde man vara ganska blasé. Kanske är det för att jag nu själv har en ettåring i min omedelbara närhet. Tanken på att hon redan ska tvingas anpassa sin fantastiska lilla personlighet efter vuxenvärldens fåniga idé om kön väcker varje beskyddarinstinkt som finns.

För det är ju vad som händer när vi könsspecificerar kläder, leksaker och annat som riktar sig specifikt till barn. Man måste inte protestera mot att det sker, men man måste åtminstone tala klarspråk om vad det är vi håller på med.

Visst finns det de som påstår att könsstereotypa produkter till barn inte är ett problem eftersom “det är ju inget som hindrar att föräldrar köper flickkläder till pojkar och pojkkläder till flickor”, men det flesta tänkande människor förstår nog ändå att det inte är riktigt så det fungerar. Det är som att påstå att “barn väljer ju själva rosa (flickor) respektive blått (pojkar) utan att någon tvingar dem!” För det gör de ju inte, väljer själva.

När barn ser hur vi vuxna delat upp världen så kommer de också att anpassa sig efter detta. Det är nämligen vad barn gör. Deras överlevnad hänger på att de gör det. När en flicka ser hur omgivningen förväntar sig att en flicka ska se ut och bete sig, så kommer hon att “vilja” se ut så.

Anledningen att en del kan hävda att det inte finns något problem med könsstereotypa produkter riktade till barn är för att processen att socialisera barn till vuxenvärldens påtvingade normer är en osynlig sådan.

Det är därför inte ettåringars uppgift att be vuxenvärlden att skärpa sig och sluta tvinga in dem i olika könsuttryck innan de ens kan gå. Det är inga barns uppgift att ”välja” kläder på ett sätt som står emot klädjättarnas intresse i att öka försäljningen genom att skapa ett behov hos barn som egentligen inte finns. Det är vår uppgift. Vuxenvärldens.

Och ja, alla ska naturligtvis kunna köpa vilka kläder de vill till sina barn. Det finns inte en enda fiber i mig som vill ”förbjuda” flickor att ha rosa volangkjol. Jag köper själv lika gärna på ”flickavdelningen” som ”pojkavdelningen” när jag handlar kläder. Men samtidigt ser jag en större fråga än bara den om rosa volanger eller blåa skjortor med bilar på. Och är inte säker på att de vuxna som tydligen har uttryckt till Lindex et al att de blir förvirrade om alla barnjeans skulle – håll i er nu – hänga på samma klädstång eller om en rosa prinsessklänning skulle existera precis intill en grön tröja med dinosaurietryck, ska bestämma över den.

För om det hela blir en ond cirkel där vuxenvärldens fantasier om hur pojkkläder och flickkläder ser ut innebär att barn socialiseras till att bekräfta denna bild, så är det en större fråga för oss än vad klädaffärernas kunder råkar önska.

 

Nedanstående bild: Lindex flickkläder för barn som är 1,5-2 år.

 

Lindex flick

 

Nedanstående bild: Lindex pojkkläder för barn som är 1,5-2 år.

lindex pojk 1

 

Nedanstående bild: H&M flickkläder för barn som är 1,5-2 år.

hm flick 1

 

Nedanstående bild: H&M pojkkläder för barn som är 1,5-2 år.

hm pojk 1

 

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se