Stäng
blog-header
maj 16, 2018
Gustav Almestad, bloggare
Foto: Thomas Johansson/TT

Moderaterna förstår inte hur radikalt deras budskap är

Det vore lätt att bara bli upprörd över Moderaternas valslogan ”Lika för alla” som utlovar jämlikhet. Från vänster känns det förstås provocerande att de försöker sno en viktig ideologisk grund från oss, posera med den som sin egen, samtidigt som man luckrar upp själva begreppet och ställer upp falska dikotomier som i Gunnar Strömmers svar till DI: ”Vänstern har aldrig förstått skillnaden mellan jämlikhet och likhet.”

Vad ska det ens betyda?

Men i stället för att sura måste vi se detta som ett gott tecken! Nämligen att det är så uppenbart att inte ens Moderaternas reklambyrå kunnat missa att det faktiskt finns en stark efterfrågan på jämlikhet hos folket. En annan väg är alltså möjlig än symbolpolitik med batonger, som dessa tider fått oss att tro.

Det bör ses som en rejäl läxa till framför allt Socialdemokraterna, som senaste tiden helt och hållet låtit sig luras att det bara skulle vara hårdare tag mot allt och alla som lockar väljarna i dag. Plötsligt har ett borgerligt parti som aldrig stått för social utjämning försökt framställa sin politik som syftande mot jämlikhet.

Sannolikt förstår inte Moderaterna hur radikalt även deras eget budskap är, läst bokstavligt alltså (#NoFaktiskt.Se), när de inte bara hävdar lika rättigheter och skyldigheter, utan även lika möjligheter. Kanske har Moderaternas språk blivit felkalibrerat av det populära missförståndet från borgerligt håll att vänstern, eller identitetspolitiken, skulle kräva ”lika utfall” i olika sammanhang (ett rent nonsensbegrepp i betydelsen typ att all ojämn fördelning alltid skulle vara resultat förtryck och måste justeras med 10 000 kvoterade kvinnor i flygvapnet). Men lika möjligheter förpliktigar.

För flera år sedan höll jag några föreläsningar på gymnasieskolor om jämställdhet, kön och genus. Ett bärande inslag var att problematisera våra olika bilder av jämställdhet med just att det kan delas i rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Poängen var att visa hur de två förstnämnda rör det som kan definieras formellt som lika, som att kvinnor inte hindras söka en utbildning eller att värnplikten nu gäller alla kön, och att det är där som det ofta råder bred konsensus. Möjligheter, däremot, innefattar mer än formella hinder. Här börjar vi prata om strukturer. Det är där konflikterna uppstår mellan till exempel höger och vänster, om vad som ska ingå och hur långt. Men konsensus finns här med. Trots konflikter med den formella jämställdheten finns en särskild brottsrubricering om kvinnofridskränkning, baserat på att vi vet att våld i nära relationer oftast gäller mäns (upprepade) våld mot kvinnor.

Samma princip gäller för jämlikhet. Ska vi nöja oss med att vara på pappret ”jämlika”, eller justera för att vi föds med olika förutsättningar att utnyttja våra formella rättigheter? På Facebook har ett svar på Moderaternas kampanj cirkulerat i dagarna, som illustrerar skillnaden mellan synsätten väl.

jamlikhet

Lika för alla, ja, vad betyder det? Rika som fattiga är alla lika förbjudna att planka på bussen, och en prishöjning på SL-kortet gäller alla, men vems möjligheter att röra sig i staden är det som beskärs i praktiken? Ju mer man ser till klass och kön eller andra faktorer blir nu löftet om lika möjligheter allt större. Det är detta som Moderaterna antingen inte förstår, eller försöker sabotera allas språkliga kalibrering för.

Det har de nu ingenting för.

När de går högt, så går vi högre. Ta bollen och spring med den, visa exakt hur tomma deras löften är.

Håll upp konsekvenserna av deras egen politik och fråga var den utlovade jämlikheten tog vägen, när friskolorna får betalt i skattemedel för att fortsätta segregera oss, och subventioner ges till bostadsrättsägare snarare än hyresgäster. Visa sedan hur kraftiga förslag som vänstern kan bjuda för att utjämna klyftor och säkra en värdig tillvaro för alla, så att ingen ens behöver fundera på att planka på bussen.

Moderaternas kampanj har nu, i stället för att irritera mig, gett mig hoppet tillbaka. Höstens val kan vara förlorat, mycket kan bli sämre, men mitt i en politisk depression kan det alltså visa sig att jämlikhet fortfarande är ett värde som människor skattar högt. Nu behöver vi bara ta tillbaka den frågan och visa vad den faktiskt kan innebära.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se