Stäng
blog-header
augusti 14, 2018
Gustav Almestad, bloggare
Anna König Jerlmyr (M). Foto: Bezav Mahmod / SvD / TT

Moderat dominansbeteende

Det första man undrar över angående begreppet ”antisociala dominansbeteenden”, som Moderaternas oppositionsborgarråd Anna König Jerlmyr försöker lansera på DN Debatt, är förstås om hon hört talas om något vi brukar kalla ”patriarkatet”.

Problembeskrivningen är att ”grupper av främst killar och unga män skapar otrygghet på offentliga platser i Stockholm”, och König Jerlmyrs lösning på det är att utvidga definitionen av ordningsstörning så det innefattar det nya hittepåbegreppet, så att polisen kan avvisa, avlägsna och omhänderta personer i större utsträckning än tidigare. Behöver man säga att det handlar om lösa grunder?

Inte nödvändigtvis fel i sig med språkligt nytänkande för att definiera ett problem som annars kan vara undflyende! Men lite lustigt hur otroligt tydligt det är att högervindarna och trygghetsdiskursen, som annars tar näring ur hat mot allt som ens liknar humaniora, alltid kommer med de flummigaste exemplen på begreppsbildning.

“Det handlar om alltifrån högljuddhet och nedskräpning, till provokation och hotfullhet och våld, i syfte att markera dominans i förhållande till sin omgivning. Sådant kan ge upphov till stress och obehag i vardagen, och riskerar också att leda till en ond spiral när människor börjar undvika platser som upplevs som otrygga.”

Det är förstås typiskt att debattartikeln snabbt blandar ihop redan förbjudna handlingar med diffust beskrivna och sannolikt helt godtyckligt identifierade beteenden. Nog för att man ogillar störiga killar i grupp, rentav kan känna sig otrygg utan att de gjort något, men vems trygghet ökar av att polis och allmänhet kan göra godtyckliga utpekanden?

Problembeskrivningen och tillhörande lösning är inspirerad av förlagan i Storbritannien, där lagar mot ”antisociala beteenden” infördes under 1990-talet. Med sådana lagar har ordningsmakten kunnat peka ut och slå ned på oönskade grupper, som plötsligt kan sitta med böter eller fängelse för småförseelser. Även direkt fåniga saker som att ens hund stört grannarna har lett till bestraffningar. Förkortningen ASBO används inte längre formellt, men i vardagligt tal lever den och omformas gärna till nya verb och substantiv. Begreppsutveckling var det, ja.

För en annan ger det fascistoida vibbar, och för även tankarna till Danmarks otäcka ”ghettolagar”. Moderater ser kanske något annat. Ironiskt nog blir effekten ändå att den upplevda otryggheten ökar av att sätta den brutala rubriken antisocialt dominansbeteende på allt från stirrande langare på hörnet till några ungdomar som bara sitter och spelar upp mobilklipp för varandra. Vems gräns kommer gälla? Den frågan behöver tyvärr inte König Jerlmyr befatta sig med just nu.

Det hela handlar en språklig krigföring, riktad mot fattiga, precis som det i debattartikeln refererade begreppet ”utanförskap” är ett skrämmande lyckat exempel på tidigare språkattacker från höger mot samma grupper. Släng in ordet ”segregation” så får man in känslan av både fattiga och invandrare i mixen utan att ta ansvar för det. Och visst har König Jerlmyr hört talas om patriarkatet. Hon väljer bara att ignorera det, eller aktivt mörka det, för att agendan egentligen inte handlar om specifikt manliga grupper, även om det är unga män som står modell för det förment nya farliga beteendet på våra gator.

Hon gör detta just för att det i patriarkatet är lättare att framställa män i allmänhet, och ”förortens” män i synnerhet, som hot. Så att våldsmonopolet kan tillkallas direkt, i stället för potentiellt kostsamma sociala insatser, som annars vore den antipatriarkala metoden. Att identifiera samband mellan mer subtil lokal maktutövning och exempelvis organiserad brottslighet är ju rimligt, men det innebär inte att samma bekämpningsmedel ska till i alla nivåer.

Precis som ”antisocialt dominansbeteende” är en rökridå för att blanda bort en bättre förståelse för maskuliniteter i patriarkatet, är Moderaternas valslogan ”Lika för alla” inte, som det verkar, ett sätt att framställa sig som jämlikhetsideologer.

Tvärtom är det ett sätt att försöka avväpna jämlikhetskrav genom att omvandla jämlikheten till en fråga om individers personliga redbarhet och prestation. Ett sätt att få medelklassen och överklassen att tänka att de minsann har gjort rätt för sig, så varför inte alla andra?

För att ändå framstå som förortens bästa röst kommer de som vanligt att lyfta situationen för enskilda läshuvuden i nedgångna skolor, antagligen unga tjejer, och mena att den duktiga eleven på kraften av sin duktighet borde få gå i en bättre skola. Medan den nedgångna skolan i sig består, och de som inte äger kraften av sin duktighet aldrig ens omtalas – förrän de kanske står där och hänger i centrum och ger moderaten kalla kårar.

Moderaten tänker att de fick sin chans, men de tog den inte. Det är vad “lika för alla” betyder för dem, dit syftar moderaternas språk. Ett verkligt antisocialt dominansbeteende.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se