Stäng
blog-header
januari 23, 2014
Nikita Feiz, Bloggare

Min feminism kan inte splittras

Feminismen har minst sagt stått i fokus under den senaste tiden. Mycket på grund av SVT:s sändning av journalisten Belinda Olssons program ”Fittstim – min kamp” som är ett slags uppföljning till antologin Fittstim som Belinda medverkade i 1999.

I programserien tar Belinda Olsson tempen på den moderna feminismen och ställer sig själv frågan om feminismen har spårat ut. Några av personerna som vi möter i serien är bland annat kvinnor som startat nätverk för andra kvinnors rätt att bada barbröstat i badhus, kvinnor som blir utsläpade av polisen från ambassader på grund av barbröstade aktioner för sina medsystrars rättigheter i andra länder och vi möter en av Feministiskt Initiativs grundare som uttrycker sin förtvivlan över ordet ”hen”. Efter möten med dessa kvinnor och upptäckten att det inte finns en lång kö av väntande kvinnor som vill bada barbröstade trots nätverket bara brösts lyckade aktion, ifrågasätter Olsson vem aktionerna egentligen är till för? Är det ens feminism eller är det bara PR-trick? Feminismen framställs som minst sagt splittrad.

Det är inte första gången någon försöker måla upp feminismen som en splittrad rörelse och det blir troligtvis inte den sista – men det är fascinerande att det tycks finns ett sådant nyhetsvärde i framställa just feminismen som en oenig rörelse. Meningsskiljaktigheter är inte unikt för feminismen utan finns i alla rörelser men av någon outgrundlig anledning så är det nästan alltid oenigheten som blir fokuset när strålkastarna riktas mot feminismen.

Om vi tar det tillbaka till skoltiden blir det som när tjejerna alltid var de som ansågs tjafsa med varandra och var de som blev tvungna att stanna kvar efter skolan och prata i samtalsgrupper för att lösa saker med varandra medan killarna fick gå hem. Den gamla bilden av internt tjejtjafs verkar man gärna vilja applicera även på feminismen och förmedla vidare.

Feminister är inte en homogen grupp och därför kan vi inte vara splittrade. Det finns inte ett rätt sätt att vara feminist på eller bedriva den feministiska kampen efter. Feminismen består av många olika grenar och perspektiv som är till för att utveckla ideologin och driva den framåt, precis som i många andra rörelser. Det blir då märkligt när SVT väljer att sända ett program där fokus är att försöka definiera om olika typer av aktivism som exempelvis ett kvinnligt nätverk för kvinnors rätt att bada barbröstat är feminism eller inte, och om deras vilja att bada barbröstat skulle kunna innebära att feminismen spårat ur. Det blir i stället ett arrogant sätt att negligera vissa personers sätt att bedriva kvinnokampen på.

Feminismen har under de senaste åren återigen tagit fart och den backlash som under många år tyckts ha rått har vi sakta lagt bakom oss. Läs bland annat Hanna Gustavssons tidigare inlägg om den feministiska backlashen. Att fokusera på splittringarna känns förlegat och som ett sätt att försöka föra bort fokus från den utveckling som feminismen haft under de här åren. Feminismen har utvecklats till att bli en dynamisk rörelse, till för alla typer av feminister. En rörelse som fortfarande fokuserar på traditionella kvinnofrågor men som även lyckats anpassa sig och tackla de problem vi möter i dagens samhälle.

Idag pratar vi fortfarande bland annat om våld mot kvinnor och kvinnors rätt till sina kroppar, ”traditionella” kvinnofrågor, men vi kanske också gör det på andra sätt, som genom nätverksaktivism eller aktioner på ambassader. Men även det är fortfarande feminism.

Medan Belinda Olsson ser splittringarna inom feminismen ser jag en utveckling och en feminism som blivit bredare med fler perspektiv. En rörelse som blivit öppnare och mindre exkluderande. Att kunna ifrågasätta varandra inom en ideologi är essentiellt för att kunna utvecklas och det är där vi befinner oss just nu. Vi går framåt i snabbare fart än någonsin förr. Det är för att vi blivit en rörelse som vågar tycka, tänka, ifrågasätta och agera på helt nya sätt än tidigare – och det utan att feminismen spårat ut.

Vi har bara blivit mycket bredare, fler och starkare.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler