Stäng
blog-header
april 28, 2013
Gustav Almestad, bloggare
Gamla tiders strejker ger dagens rättigheter. Foto: Library of Congress

Med våra viktigaste yrken i strejk

Det ligger strejk i luften när konflikten mellan Kommunal och Sveriges kommuner och landsting (SKL) ännu inte nått sin lösning, med bara en dag kvar innan varslet träder i kraft den 29 april. Strejken gäller då anställda i omkring 100 kommuner och landsting, och framför allt har den mediala uppmärksamheten riktats mot konsekvenserna i skolorna. Eftersom bespisningspersonal omfattas av strejkvarslet har flera kommuner meddelat föräldrarna att låta eleverna ta med egna lunchlådor till skolan vid en eventuell strejk. Något som kan bryta mot skollagen, eftersom maten är huvudmannens ansvar.

Kommunal ber därför föräldrar höra av sig och ställa krav, och om det inte fungerar: att anmäla skolor som uppmanar dem att skicka med mat. Man menar att uppmaningen är ett försök att vända opinionen mot strejken och arbetarna genom att använda föräldrars förväntade oro för sina barns situation. Oavsett uppsåt har Kommunal alldeles rätt. Effekten blir i praktiken att man skyller ifrån sig från arbetsgivarsidan och målar upp en bild av strejkande arbetare som främst ansvariga.

Konflikten visar på den dubbelt utsatta situation som arbetare i vård, skola och omsorg befinner sig i, där arbetet alltid undervärderas, samtidigt som möjligheterna att ta strid för bättre löner och villkor begränsas av att tredje part drabbas. De som dessutom ofta utnyttjas för emotionell utpressning. Hörde jag kvinnofälla?

Kraven är helt rimliga. Kommunal kräver 1740 kr på tre år i kronpåslag för avtalsområden som tjänar i genomsnitt under 25 000 kr i månaden, och utöver krav på betalda arbetskläder, en begränsning av de delade turerna och en extra föräldramånad. Det är dessutom inte bara en fråga om löneökningen i sig, utan en viktig en markering för kvinnors löner i allmänhet när man synliggör hur löneökningar i en procentandel som följer industrin i praktiken ökar gapet mellan kvinnors och mäns löner.

Vreden från oss andra riktas rimligen mot att det fortfarande är så pass undervärderat att arbeta i de sektorer som faktiskt krävs för att någon produktion alls ska kunna existera. Föreställ er en strejk i alla kvinnodominerade yrken samtidigt, eller varför inte alla låglöneyrken oavsett genuskoder, och hur samhället skulle fungera då. Men ju mer samhällsviktig din funktion är, desto sämre möjligheter ges du för att protestera. Är det inte märkligt att vi inte organiserat allt tvärtom? Så att ju mer samhällsviktig din funktion är, desto mindre behov har du av att protestera – eftersom du redan fått ersättning och villkor efter just hur viktig du är.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se