Stäng
blog-header
april 23, 2018
Hanna Gustafsson, bloggare
Foto: Dan Hansson / SvD / TT

Männen är fortfarande viktigast på vita duken

Det har kommit en hel del rapporter om patriarkatets fortsatta hälsa och välmående inom olika institutioner den senaste tiden. Här kommer en till.

I vanlig ordning har Center For Study of Women in Television and Film publicerat sin årliga studie över representationen i de 100 bästsäljande amerikanska filmerna förra året. Och i vanlig ordning har jag läst den, och blivit feministiskt deprimerad.

Så låt oss så snabbt och smärtfritt som möjligt ta oss igenom siffrorna. Studien omfattar över 2 300 karaktärer från filmåret 2017.

24 procent av alla huvudroller var kvinnor. Japp, du läste rätt. 24 procent.

58 procent av huvudrollerna var män. 18 procent bestod av ensemble.

När det gäller större roller (definieras som karaktärer som är med i mer än en scen och ingår i filmens handling) var fördelningen 37 procent kvinnor och 63 procent män. Värt att notera är att av dessa 37 procent kvinnliga roller så var 74 procent vita kvinnor.

Av alla karaktärer som hade någon replik överhuvudtaget var 34 procent kvinnor och 66 procent män. Otroligt nog representerar detta en ökning av kvinnor som säger något på film, från 32 procent 2016. Så otroligt generöst.

”Men Hanna,” säger ni nu. ”Statistik säger ju inte allt. Vilken typ av karaktärer pratar vi om? Syntes kvinnor och män i samma typ av roller? Var de lika gamla, hade samma typ av jobb, med samma drivkrafter och mål?”

Jag tror ni kan gissa svaret på den frågan men låt oss se efter.

29 procent av alla kvinnliga karaktärer var över 40 år. Det kan jämföras med att 46 procent av alla manliga karaktärer var över 40 år. Nästan hälften av alla kvinnliga karaktärer var under 30 år. Det kan jämföras med 23 procent av alla manliga karaktärer som var under 30 år.

Det var mer troligt att manliga karaktärer hade arbetsrelaterade mål och syntes i arbetsrelaterade roller. Det var mer troligt att kvinnliga karaktärer hade personrelaterade mål och syntes i enbart relationsrelaterade roller.

Män utgjorde 88 procent av alla politiska ledare.

Så. Ett kort svar på frågan om kvinnor och män syntes i samma typ av roller: Nej.

Långt svar på frågan: Nej, det gjorde de inte. BECAUSE EVERYTHING’S FUCKED.

För att detta inlägg inte bara ska kategoriseras under ”allt suger what else is new” och ”välkommen till 50-talet” måste man ställa frågan: Finns det något man kan göra åt detta?

Enligt samma studie kan man snabbt se att bland filmer med minst en kvinnlig manusförfattare eller regissör så ökade antalet kvinnliga huvudroller till närmre 50 procent. Bland filmer med enbart manliga manusförfattare eller regissör minskade dock andelen kvinnliga huvudroller till 20 procent.

Det beror på att filmer inte görs i någon sorts neutral bubbla, frånkopplad från omvärlden. De speglar vår värld, och de speglar de fördomar och stereotyper som finns där. Bara genom att arbeta för jämställdhet på alla områden, vem som får skriva och skapa och regissera och spela, kommer man kunna se det reflekteras även på vita duken.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se