Stäng
blog-header
januari 21, 2013
Gustav Almestad, bloggare
Foto: Caitlin Burke

Män som hatar kvinnor, och profiterar på det

I radiodokumentären Den fastspända flickan, som sänts i P1 i två delar de senaste veckorna, har vi kunnat höra en verklig historia som nästan plankar Stieg Larssons Millennium-trilogi. Det handlar om ”Nora”, som hamnar på behandlingshem som sjuttonåring, dras in i prostitution och i samband med detta sedan våldtas av män som polisen inte ens bemödar sig leta efter – förrän en annan skandal bubblar upp och den ena våldtäktsmannen visar sig vara Göran Lindberg. Allt detta kom fram i första delen.

Dokumentärens andra del, som sändes igår, introducerade historiens egen Dr. Teleborian, psykiatern Ola Gefvert, som också är verksamhetschef och ägare till Närpsykiatrin i Enköping. När Nora dömts till vård efter ett självmordsförsök som stoppas är det Gefvert som får ansvaret för hennes behandling. Han accepterar inte den tidigare diagnosen posttraumatiskt stressyndrom utan hävdar att hon lider av personlighetsstörning, och vägrar låta henne träffa en kvinnlig terapeut förrän hon ”skött sig” i sex månader. Det vill säga inte skadat sig själv.

Att en läkare har mer inflytande än patienten när det gäller behandlingsmetod är inte konstigt. Men så är inte heller behandlingsvalet vad som gör Ola Gefverts hantering så osmaklig, utan bemötandet och motiveringen. I en inspelning Nora gjort säger Gefvert vad han tycker om läget:

”Du ska inte bearbeta, det är ingen som tror på bearbetning längre. Det som har hänt, det har hänt och det är skit samma hur man tänker på det.  Ju mindre vi pratar om det desto bättre är det. Om sex månader kan läget vara helt annorlunda. Du kan vara helt frisk. Du kan ha blivit kär och flyttat till Afrika med en svart man. Det är så mycket som kan hända.”

Vad som menas med det där om Afrika är oklart, men han hävdar vidare att ”Kapten Klänning är ingenting” i jämförelse med vad andra patienter varit med om, samtidigt som han ändå påstår att hon är en av de mest ”vårdkrävande patienterna i länet”. Detta säger han alltså direkt till en patient, att hon inte varit med om någonting men kräver mest av alla.

Man tror att botten är nådd där, men det är den inte. Botten nås när Gefvert ska ”försöka förklara för den här stackars frivårdsinspektören”, som han uttrycker det, att den brutala våldtäkten som Nora utsatts för inte har någon bäring eftersom hon ”började hora innan det här med Lindberg hände”. Om det innebär att prostituterade inte kan våldtas, det vet han inte, säger han när reportern frågar. Det vill han inte prata om.

Ur Ola Gefverts perspektiv är det alltså oklart om den som sålt sex kan våldtas. Och självskadebeteende, att skära sig lika väl som att sälja sig, är att missköta sig. Det är något man bär skuld för, något man ska tvingas sluta med genom straff och utpressning. Inget uttryck för sjukdom, utan tvärtom något som står i motsättning till den. Här försöker hon lura till sig en kvinnlig terapeut, men det var bara lite hor? Perspektivet är för all del bekant – det kallas kvinnohat.

Men det här fallet är en större skandal än en ensam Dr. Teleborian med eget psykiatriskt hertigdöme. Skandalen började redan då Nora efter våldtäkterna tvingades tillbaka till samma behandlingshem där den anklagade kopplaren fortfarande bodde, fortsatte när uppenbara möjligheter att söka gärningsmännen som köpt och våldtagit en sjuttonåring ignorerades av polisen, och fortsatte på nytt när Nora i vården spändes fast upprepade gånger, precis som under våldtäkten. En maktfullkomlig kvinnohatare i Enköping var bara en sällsynt vidrig final.

Det är tacksamt och enkelt att jaga en enskild kvinnohatare ur byn, men svårare att begränsa övrigas tillgång på samma jaktmarker. Kvinnohatet Ola Gefvert uttrycker med pratet om att Nora redan ”horat” och därför inte borde vara så värst skadad av en grov våldtäkt är hans personliga ansvar, men nog har vi även ett strukturellt problem när andelar av ett faktiskt våldsmonopol läggs ut på entreprenad till privata aktörer. Maktrelationen mellan läkare och patient är nog problematisk som den är, särskilt i psykiatrisk vård där patientens själva känsloliv är föremål för utredning och varje protest kan tolkas som sjukdom. Tvångsvård under längre tid är då helt orimligt att placera i händerna på entreprenörer.

Något vårdval var i alla fall inte aktuellt för Nora.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Tanvir Mansur för Genusfolket.

  • Gustav Almestad
  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se