Stäng
blog-header
september 10, 2013
My Vingren, bloggare
Foto: Jessica Gow / SCANPIX

Lundsberg: en studie i makt

Två veckor efter att skolinspektionen stängde ner Lundsberg öppnades igår portarna till de rikas uppfostringsanstalt. Styrelseledamot Ulf Rehnmark slätade över de senaste veckornas händelser med att säga att det bara var ”ett pojkstreck”. Så som han har förstått det är inte händelserna med styrkjärnet några medvetna handlingar med syfte till att skada någon enskild person. Läs: det är en del av att växa upp – bli man, det var inte så farligt, ni vet, pojkar. Hö hö. Samma dåliga ursäkter kom att upprepas av före detta elever, lärare, föräldrar och andra ansvariga under de senaste veckorna.

Paul Piff är socialpsykolog vid Berkeley. Han forskar kring rikedom, klass och vilka konsekvenser ojämlikhet får för ett samhälle. I tre omfattande studier har Piff genom kvantitativa metoder utforskat hur klasstillhörighet och empatisk förmåga samspelar. Resultat? Att privilegierade personer i maktpositioner har sämre utvecklad empati än de utan makt.

Genom att låta riktiga människor tillfälligt få en roll som mycket rika, mycket privilegierade, utan hänsyn till deras faktiska ekonomiska omständigheter, har Piff kunnat analysera hur pengar och makt samspelar.

”De rika är långt mer benägna att prioritera sina egna egenintressen ovanför intressen för andra människor. Det gör dem mer benägna att uppvisa egenskaper som vi stereotypt förknippar med, ja, säg, skitstövlar” kommenterar Paul Piff sina resultat.

Åtta personer är misstänkta för händelsen där två elever brännskadades. En så svårt att han fick uppsöka specialistvård i Uppsala efter att ha varit på Karlskoga lasarett. Det systematiska våldet som under åren Lundsberg kritiserats, polisanmälda och dömda för är inget som enskilda personer vid enskilda tillfällen kommer på. Hur många gånger de ansvariga för skolan än försöker förklara och ursäkta incidenterna får vi inte acceptera att våld skulle vara en del av naturligt pojknbeteende. För att den här formen av maktrelaterat våld ska gå så pass överstyr krävs det också ett systematiskt godkännande, rent av uppmuntrande från vuxenvärlden. I en anmälan från 2012 där Lundsberg tvingades betala 178 400 i enskilt skadestånd till en elev, rapporteras det från Barn- och elevombudet att vuxna från Lundsberg till och med varit närvarande vid en del av övergreppen. Hur skolan förklarar våldet? De väljer att skylla på eleven.

Enligt Lundsbergs dåvarande styrelse var övergreppen, som var av fysisk, psykisk och sexuellt art, som förklarliga eftersom eleven ”var betraktad som speciell” av sina klass- och boendekamrater.  En händelse, som handlade om fysisk misshandel med sparkar, slag under tiden eleven blev nedtryckt mot marken, förklarar skolan med att ”det går inte att bortse från att det vid den aktuella tidpunkten förelåg en viss irritation mot eleven.” De hade faktiskt försökt. Husföräldrarna hade lagt sitt helhjärtade engagemang och haft upprepade samtal med eleven där man försökte hjälpa honom att komma in i gruppen på ett bra sätt, men pojken ”försatte sig själv ofta i situationer som i de andra elevernas ögon var mycket märkliga.”

Våld och kränkningar är en del av Lundsbergs kultur. Eller som de själva benämner det: Lundsbergsandan. När styrelsen, som främst består av före detta elever, förminskar övergreppen och under de senaste två veckorna upprepar samma dåliga förklaringar, ”enskild händelse”, ”det var inte så farligt”, är det för att övergrepp är en del av Lundsbergsandan och inte ses som spektakulära. Jämför med vilken normaliseringsprocess som helst. Enligt Lundsberg finns inga problem. Om det är några som har problem är det alla andra. Alla som inte har privilegiet att växa upp i den gröngrönskande, anrika, kristna överklassmiljön.

Ett av Paul Priffs experiment, som utfördes av mer än 200 testpersoner, utgår från brädspelet Monopol. Vanligtvis börjar alla med samma förutsättningar i spelet från 30-talet, men i Piffs experiment såg det ut lite mer som, tja, verkligheten.

Genom att slå en tärning delas förutsättningarna upp mellan två för varandra okända spelare. Den rika spelaren får dubbelt så mycket pengar i startkapital, när den personen passerar gå får den 200 dollar istället för 100. Samma person fick också slå tärningen två gånger så den tar sig fram dubbelt så fort. Trots uppenbar orättvisa, upptäckte Piff, att de gynnade uppträde som om det var naturligt. De verkade tycka de förtjänade att vinna och den som drog nitlotten i början av spelet förtjänade att förlora.

Enligt Piff visar hans forskning att rika, eller personer i tillfälliga eller per permanenta maktpositioner, är mer benägna att fuska, visar mindre hänsyn och ger mindre pengar till välgörenhet än vad människor i lägre samhällsklasser gör. Eftersom de med pengar anser att de förtjänar att ha mer kapital än de utan pengar, anser de också att de förtjänar mer makt än de utan makt.

De som har försvarat Lundsberg, de senaste veckorna, och genom åren, tycks lida av samma absurda sinnesförvirring som spelarna i Piffs experiment. Och egentligen, att växa upp i en så sluten miljö som internatet Lundsberg ändå är, där fokus på karriär, pengar, maskulinitet, kan vilka övergrepp som helst bli till normaliteter. Jämför med vilken sekt som helst. Lundsberg är ett utmärkt exempel på hur ojämställdhet är förödande för ett samhälle. Oavsett om det handlar om kön, etnicitet eller klass.

Välkomstmeddelandet är åter tillbaka på riksinternatets webbsida. Välkommen till Lundsberg – Sveriges äldsta internatskola – en totalupplevelse som skiljer sig från den traditionella skolvärlden.

En totalupplevelse. Ja, så långt är väl de flesta överens.

Om bloggen

Det är vi som är Genusfolket. Sidan lanserades hösten 2012 med Gustav Almestad, Hanna Gustafsson och Kawa Zolfagary. Efter någon månad lyckades vi rekrytera My Vingren till redaktionen. Sakta men säkert växte läsarskaran. En större sida kräver också fler som kan bidra, så vi rekryterade Nikita Feiz och Judith Kiros. I augusti 2013 blev Genusfolket en del av Politism. Hösten 2014 tillkom skribenterna Tanvir Mansur och Julia Cagan. I dag skriver Gustav Almestad, Hanna Gustafsson, Nikita Feiz, Tanvir Mansur och Julia Cagan för Genusfolket.

  • Hanna Gustafsson
  • Nikita Feiz
  • Julia Cagan
  • Tanvir Mansur

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler